Skåning till attack mot Riksbanken

Temat för seminariet som hölls på tisdagsmorgonen var ”Hur bedriver man penningpolitik när räntan är noll?”.

Bland de närvarande potentaterna på åhörarlistan fanns alltså Svensson själv, riksbanksfullmäktiges vice ordförande – socialdemokraten Leif Pagrotsky, finansmannen Christer Gardell, Handelshögskolans professor Hans T:son Söderström, Kent Janér från hedgefondbolaget Brummer & Partners, Exportrådets chefsekonom Mauro Gozzo, Erik Penser Bankaktiebolags vd Peter Melbi, Erik Saers som är en av cheferna på Finansinspektionen, ekonomen Pehr Wissén känd från radions ”Ekonomiska klubben”, tidigare statssekreteraren Olle Wästberg på Svenska Institutet, och Nasdaq-OMX vice Nordenchef Jenny Rosberg.

Men det var frilansjournalisten Inga-Lisa Sangregorio som kavat tog till orda under frågestunden.

Klicka här för att se videoklipp med inslaget.

– Jag känner att jag kommer att vara oerhört amatörmässig, sa hon på utpräglad skånska.

– Men jag vill ändå säga att är det inte så att det allmänt anses att ett skäl till den här krisen är att i USA hade man så oerhört länge alldeles för låga räntor som då spädde på hela den här lånehysterin. Och det har vi ju haft i Sverige också.

– Och jag kan inte se att – det är ungefär lite grand som att man ska säga: ”Gud, nu har vi ett sådant knarkberoende i samhället. Då måste vi ge de här knarkberoende ännu mera knark så att vi inte ska störa deras återhämtning så att säga, eller deras välbefinnande.

– Jag känner mig oerhört gammaldags här, men jag börjar liksom sitta och tänka: Jaha, och så är det nollränta. Och så – ok, om det är nollränta så blir det i alla fall ingen skatt på den. Men låt oss säga att det är 1 procents ränta så är det 30 procents skatt. Och sedan vill socialdemokraterna återinföra förmögenhetsskatten, och så vidare.

– Och då måste man ju till slut fråga sig: Hur kriminaliserat ska det vara att spara i stället för att ständigt ta nya lån?

Så här svarade vice riksbankschefen Lars EO Svensson:

– Amerikanska centralbanken Fed har ju kritiserats för att ha för låga räntor under 2001 och 2002 och så vidare.

Svensson själv forskade vid den tiden på amerikanska universitetet Princeton, där nuvarande Fed-chefen också forskade då.

– Vi pratade ganska mycket om det här, och jag pratade även med Bernanke om saken.

– Det var ju faktiskt så att det fanns en genuin risk i USA för att man skulle få för låg inflation och till och med deflation.

– Och erfarenheterna – stagnationen i Japan och konsekvenserna av att hamna i en ”likviditetsfälla” var ju förskräckande.

– Så jag tycker att det var helt rimligt att man i rädslan för deflation då tog i lite extra och hade låga räntor under lite längre tid än vad man skulle ha haft.

– Givet den information som fanns då så tycker jag att det var det rätta att göra.

– Men tycker du att resultatet blev bra? undrade Sangregorio.

– I efterhand så kanske man inte behövde göra det där, men det visste man inte då.

– Och man måste alltid utvärdera penningpolitiken efter den information som finns när man fattar beslut.

– Och inte efter resultatet med andra ord? Det måste jag säga är ett ganska dåligt sätt att utvärdera någonting, sa Sangregorio.

– Nej, det är så – att utvärdera saker och ting med facit i hand, det är lätt. Men eftersom penningpolitiken verkar med fördröjning – ett, två, tre år till och med, så måste man…

Där avbröt Sangregorio:

– Jo, jo. Men eftersom du nu ger samma recept – att vi ska fortsätta på samma sätt, så tycker jag det ändå är relevant att utvärdera vad som faktiskt blev effekten av det som då du anser var korrekt när det gjordes.

– Ja, men jag vill själv inte kritisera Fed för den politik som man förde då, för jag tycker att den var motiverad givet den deflationsrisk som fanns. Sedan kan man säga i efterhand att den var överdrivet, men det visste man inte då.

Inga-Lisa Sangregorio skriver för tidningen Arbetarens bilaga Zenit. Arbetaren som är baserad i Stockholm har kopplingar till fackföreningen Syndikalisterna.

SNS som anordnade tisdagsmorgonens seminarium, står för Studieförbundet Näringsliv och Samhälle. Det beskrivs som ”ett fristående nätverk och beslutsfattare i privat och offentlig sektor”. Tanken är enligt SNS själva att ”genom forskning, bokutgivning och möten bidra till debatt och rationella beslut i samhällsfrågor”.