Skalbolagskungen blånekar i hovrätten

Arnér har som led i det förhörts i veckan i Svea Hovrätt dit ärendet nu har kommit.

– Han sa att han inte äger något och är utblottad, men det är helt fel, säger advokat Thomas Wetterlundh på advokatbyrån Vinges Göteborgskontor.

Wetterlundh företräder Arnérs konkursbo.

Arnér ansågs vara god för hundratals miljoner och kanske miljardbelopp på sin topp under 80- och 90-talen.

Men år 1998 dömdes han till fängelse för ekonomisk brottslighet, och 2004 gick han i personlig konkurs.

Nu är alla straff avtjänade men Arnér själv säger sig inte ha några tillgångar. Wetterlundh är alltså av en annan uppfattning.

Han menar att Arnér innan sin konkurs satt bulvaner som ägare till bolag med en bit över 100 miljoner kronor i tillgångar, främst fastigheter.

– Vi vill se till att konkursboet får in dessa tillgångar som vi menar att Arnér gömt undan redan år 1998, säger Wetterlundh.

– De här tillgångarna tillhör oss. Vi vill åt dem, sälja dem och ge pengarna till konkursboets fordringsägare.

Staten är den största fordringsägaren, men även andra parter såsom finansbolaget VF Finans finns.

Konkursboet vann en process om detta i tingsrätten, men den överklagades och har nu gått vidare till Svea Hovrätt där rättegången pågick under torsdagen.

Hovrättens dom väntas kring midsommar.

Just den här processen rör tvisten mellan privatpersonen Lena Hellberg och konkursboet, och om Hellberg är en av dessa bulvaner.

Ett av torsdagens vittnen var Inger Olsson som jobbade på Arnérs ekonomiavdelning under 6-7 år åren 1993-1999.

Hennes roll var nu att bedöma om det var Arnérs handstil på ett antal dokument i de berörda bolagen som konkursboet vill åt.

Och för säkert 10-15 av de dokument som Wetterlundh tog upp i förhöret, bekräftade Olsson att hon kände igen Arnérs handstil på dokumenten, fast andra personer såsom Hellberg gjort själva namnunderskriften.

Wetterlundh undrade hur Olsson kunde känna igen Arnérs handstil.

– Den är prydligt uppställd. Han är noggrann, sa Olsson.

Hon berättade även att det inför Arnérs fängelsestraff som utdömdes 1998, gjordes upp så att bolag som Olsson jobbade med såldes till en ”Neta” Olofsson.

Olofssons underskrift fanns med på ett antal av de dokument där Wetterlundh frågade Olsson om Arnérs handstil.

Arnérs straff på 6 års fängelse år 1998, är ett av de längre straff som utdömts i Sverige på grund av ekonomisk brottslighet.

Enligt konkursboet finns det hundratals bolag i Arnérs vildvuxna företagsgruppering, men i hovrättsprocessen fokuseras på tre bolag som bedöms ligga i toppen av strukturen.

Det är Necessären, Börseryds Fastighets AB och Tinbyll Förvaltnings AB.

Anses konkursboet även i hovrätten ha rätt till dessa bolag, får konkursboet även rätt till dotterbolagen där tillgångarna ligger.