Ska regeringen falla på eget grepp?

Den borgerliga alliansen gick till val inte bara på en annan politik – om de ens gjorde det – utan minst lika viktigt ansågs vara att bryta det som brukar kallas det socialdemokratiska maktmonopolet.

Sverige var på väg att bli en enpartistat, och regeringspartiet tog sig friheter som var oacceptabla i en riktig demokrati. Nu var det dags att röra om i grytan. Så löd argumentationen från den borgerliga sidan.

Efter bara två månader är det naturligtvis svårt, och i stort sett meningslöst, att recensera hur alliansen skött sig. Men i ett avseende finns fog för att resa varningsflagg. Det handlar då inte om förslag om (marginella) skattesänkningar eller reformeringen av a-kassan. Nej, det handlar hur regeringen så långt handskats med själva makten. Det handlar om formalia, vilket ibland är nog så viktigt.

Regeringen har varit farligt nära att kasta sten i glashus, eller kasta pil i gummibåt, eller hur man nu väljer att beskriva det. I och för sig i efterhand – det var ju före valet som stenarna och pilarna kastades – men det gör ju knappast saken bättre.

De borgerliga kritiserade mer än en gång den gamla regeringen för politiska utnämningar. Men en av de första utnämningarna den nya regeringen gjorde var att utse moderaten Per Unckel till landshövding i Stockholm. Vad är detta om inte ett tack för lång och trogen tjänst? Samme Unckel blev för övrigt ordförande i grundlagsutredningen efter det att socialdemokraten Lars Engqvist skuffats undan.

Den nye jordbruksministern Eskil Eskilsson har på departementet sett till att omge sig av LRF-folk – gamla bekanta får man förmoda – samtidigt om den förra regeringen kritiserades för att den just plockade in sina gamla bekanta – främst LO-folk – till regeringskansliet.

Vid en frågestund i riksdagen, där utnämningspolitiken togs upp, sa statsminister Fredrik Reinfeldt att regeringen visst ska reformera utnämningsmakten, precis som man lovat, men att detta ska ske ”ansvarsfullt och gradvist”. Vad betyder egentligen det? Den förra regeringen brukade säga ”under kontrollerade former” när reformer skulle ske på så sätt att regeringens makt så långt det var möjligt skulle hållas intakt. Finns några skillnader mellan ”ansvarsfullt och gradvist” och ”under kontrollerade former?”

I sanningens namn ska sägas att Reinfeldt i förra veckan faktiskt aviserade en ny utnämningspolitik, som åtminstone ser ut att vara ett steg i rätt riktning. Lite oroväckande dock att statsministern själv inte tror att förändringarna blir så omfattande. Tiden får utvisa vilka praktiska konsekvenser förslagen kommer att få. Men början när det gäller just det praktiska handlandet kunde varit bättre.

Den nya regeringen har också, precis som den förra, lagts sig till med ofoget att först presentera sina förslag, inklusive färdiga propositioner, på DN Debatt. Dagens Nyheters läsare – för att inte tala om tidningens redaktöer – är alltså de som först får reda på vad regeringen kommer att lägga fram i riksdagen. Vad är detta om inte en fortsatt devalvering av riksdagen, precis som den förra regeringen anklagades syssla med?

Det förmodligen allra allvarligaste är att den nya regeringen, åtminstone i vissa fall, verkar vara beredd att negligera yttranden från lagrådet. Lagrådet har kritiserat hur beredningen av vissa skatteförslag gått till, och när det gäller beredningen av förslag rörande fastighetsskatten så är kritiken frän. Regeringen bryter mot regeringsformen, alltså mot grundlagen, anser lagrådet. Försvaret från regeringen om att de har fått mandat från väljarna att genomföra dessa förändringar så snabbt som möjligt är nära nog skrattretande.

Att regeringen går emot lagrådet är naturligtvis allvarligt i sig. Men detta är också det område där kritiken mot den förra regeringen kanske var som allra kraftigast. En genomgång från förra mandatperioden visade att den socialdemokratiska regeringen struntade i hälften av alla lagrådsvarningar, vilket från borgerligt håll med rätta kritiserades hårt.

Det finns naturligtvis fortfarande gott om tid att bryta det inledande mönstret. Kanske är dessa första fadäser olycksfall i arbetet, och kanske blir det bättring framöver.

Eller…?