Semestereffekt utan lågtryck

Just i dag, den 15 juli, befinner vi oss mitt i semestereffekten. Juli är fortfarande den överlägset populäraste semestermånaden för de flesta svenskar. Standardförklaringen är att de flesta vill vara lediga för att hinna njuta av vår alltför korta nordiska sommar och i juni är det fortfarande för kallt i vattnet och i augusti är sommarkvällarna alltför korta. Dessa argument förklarar också varför den traditionella industrisemestern är förlagd till juli månad.

Som framgår av diagrammet nedtill brukar det vara en tydlig semestereffekt på industriproduktionen under sommaren, med ett kraftigt ras i juli och en nästan lika kraftig återhämtning i augusti; en ”bungyjump-formation” som en teknisk aktieanalytiker skulle kalla det.

I juli 2019 minskade industriproduktionen i Sverige med nästan 20 procent jämfört med juni, för att sedan öka med 28 procent under perioden augusti till och med september. Men om man granskar grafen närmare så syns det också att ”amplituden” eller svängningarnas styrka på sommaren avtagit tydligt under de senaste decennierna.

En viktig orsak är globaliseringen. Svenska exportföretag har blivit allt mer integrerade i världsomspännande värde- och leverantörskedjor och deras utländska partner tar ingen hänsyn till de svenska badtemperaturerna i juni eller kvällarnas längd i augusti. En allt större del av svensk industri tvingas därmed hålla produktionen igång även på sommaren.

I juli 2020 väntas semestereffekten bli svagare än tidigare. Mats Kinnwall, chefsekonom på Teknikföretagen, spår att en försiktig återhämtning efter det pandemiska andra kvartalet till och med får den säsongensade industriproduktionen att öka något jämfört med nivån i juli i fjol. Det kommer även att påverka BNP-siffrorna för det tredje kvartalet 2020.

Industrins betydelse för svensk ekonomi har visserligen minskat på senare år. Några har till och med ifrågasatt om Sverige fortfarande kan klassas som ett industriland, med tanke på att en gängse definition säger att i ett i-land ska industrin svara för minst en femtedel av BNP.

År 2015 minakade industrins andel av BNP till 20 procent från drygt 22 procent året före, när Statistiska Centralbyrån, SCB, omklassificerade Ericsson från ett industri- till ett tjänsteföretag.

Teknikföretagens ekonomduo Mats Kinnwall och Lena Hagman har emellertid gjort modifierade beräkningar som visar att industrin väger minst lika tungt som tidigare.

Bakom förändringen ligger en strukturomvandling där industrin specialiserat sig på sin kärnverksamhet för att i stället köpa in insatsvaror och tjänster i allt högre grad från underleverantörer.

För att kunna fånga upp såväl de direkta som indirekta effekterna av industriell verksamhet har Teknikföretagens ekonomer utgått från SCB:s input-output-data (I/O). Direkta och indirekta effekter visar den förädlingsvärdekedja som behövs för att leverera industrins produkter för slutlig användning bland konsumenter och företag. Den direkta effekten avser det sista steget i produktionskedjan, den indirekta de tidigare stegen. 

De senaste I/O-siffrorna bygger på de nya och reviderade beräkningar av nationalräkenskaperna som SCB gjort för 2015 till och med 2017 baserade på mer detaljerad information om olika branschers insats- och produktionsstrukturer. Denna nya information redovisas med heldragna linjer i diagrammen nedan. Även SCB:s tidigare presenterade input-output-statistik visas med streckade linjer i diagrammen. Detta för att möjliggöra en längre tillbakablick än till och med 2015.

Industriproduktionen i Sverige
Förändring i procent från månad till månad (icke säsongrensat)

Skarmavbild_2020-07-15_kl._09.49.07.png