Sara Wallander

– Vi har fokuserat på tre olika stilar: Den avskalade minimalismen som startade som en reaktion på det överdekorerade, extremt feminina modet. Det är rena linjer, enfärgade plagg i neutraler och en lek med former och volymer. Mycket lager på lager. Vi frångår också det här med att man ska klä sig så att man ser smal ut. Till exempel har vi byxor för tjejer med lång gren samtidigt som den övriga byxan är nätt. Den rustika stilen är till skillnad från den minimalistiska, mycket färg, stickat, mönstrat och etniskt. Det är mycket Ryssland och Kanada. Även här har vi lager på lager, vilket är genomgående för hela höstkollektionen. Den tredje stilen kallar vi Barockoko. Där har vi många historiska referenser. Det är dekorerat, överdådigt, lite dekadens och mycket fest. Även inspirerarat av 80-talsmusiken. Nu är det dags att plocka fram den gamla uniformen med guldknappar och axelklaffar.

H&M:s resultat står och faller med hur väl ni lyckas pricka rätt och designa kläder som kunderna vill ha. Känner du pressen?

– Klart att det känns, och jag vet att det är så, men om jag gick runt och tänkte på det skulle jag bli väldigt rädd. Jag väljer istället att fokusera på vem min kund är och inte på siffror.

År 2000 fick H&M rea ut en stor del av vinterkollektionen på grund av att ni satsat fel. Blev det bassning då?

– Klart att vi var tvungna att rannsaka oss. Det misstag vi gjorde var att vi satsade för lite på baskläder och för mycket volym på high fashion-plagg. Jag gissar att du hade svårt att hitta enfärgade t-shirts den säsongen.

Det sägs att H&M har som strategi att spionera på berömda designers, kopiera plaggen, sy upp dem och snabbt leverera kläderna ut till butikerna. Är det sant?

– Den skrönan är nästan lika gammal som H&M. Om det vore sant skulle ju inte jag behövas. Dessutom, modet förändras så snabbt att skulle vi vänta på att andra designers plagg visades, skulle vi vara hopplöst ute. Nu kan ett plagg hänga ute i butiken i två månader och sedan kännas ute.

Just det, men är det inte ni som bestämmer att modets växlingar ska gå så fort bara för att ni ska kunna sälja mer kläder?

– Vi har inte det makten, det går inte att lura kunderna. Jag har en känsla av att det är kunderna som tröttnar allt snabbare och som hela tiden letar efter något nytt.

Var får du din inspiration ifrån?

– Allt möjligt. Jag bär med mig jobbet dygnet runt. Skulle jag bara hämta inspiration från modetidningar skulle jag skapa gårdagens mode. Jag påverkas av det mesta runt omkring mig; politiska strömningar i samhället – i Sverige är till exempel feminismen väldigt stark – musik, nyheter i media, det folk har på sig på gatan. Jag måste våga förnya, gå vidare och ta risker, annars skulle kollektionen bli tråkig.

Vilka modestäder är viktigast och mest inflytelserika?

– Jag gör tolv resor per år till Tokyo, London, Los Angeles, New York och Paris. Vilken stad som för ögonblicket är ”hetast” varierar numera eftersom trenderna kommer och går så fort. Längre fram kommer jag att resa till Paris på tygmässa och se på färger och material till nästa års höst- och vinterkollektion.

Någon favoritdesigner?

– Det har jag inte, det ändras hela tiden. Jag plockar lite här och där.

Hur känns det när du ser att någon går omkring med ”din” tröja på stan?

– Det ger mig en kick. Särskilt om personen ifråga bär mitt plagg på ett sätt som jag inte tänkt mig. Det ger mig inspiration och nya idéer.