Så lönsamt är Gripen – "FÖR DIG!"

Svenska skattebetalare har sedan 1982 lagt ut 132 miljarder kronor på att utveckla stridsflygplanet Gripen, men hade 2007 redan fått tillbaka 350 miljarder kronor i ökad tillväxt.

Investeringen har alltså gett 2,6 gånger pengarna. Det har Gunnar Eliasson räknat ut. Han har forskat på det här sedan 1994.

Under torsdagen presenterade han sina senaste kalkyler i ämnet. Den här gången är det stridsflygplanet Gripens tillverkare Saab AB, försvars-Saab, som betalat.

350 miljarder kronor – så mycket är värdet av de delar av företag och teknologier som inte funnits utan Gripen-systemet, enligt Gunnar Eliasson.

– Netto. Jag har räknat bort vad ingenjörerna gjort om inte Gripen funnits. Då antar jag att de hamnat på snittnivå i verkstadsindustrin.

Det här är första gången någon räknat ut vad samhället fått tillbaka på investeringen Gripen.

I andra länder har nationalekonomer räknat fram ännu högre avkastning på liknande projekt, men ibland med mindre tillförlitliga data.

Stefan Fölster, en annan svensk nationalekonom, har räknat fram avkastningen 1,2 på just Gripen men utifrån en enkät. Gunnar Eliasson har utgått från företagens interna bokföring och ett hundratal intervjuer.

Att Stefan Fölster kom fram till en lägre avkastning för några år sedan beror framför allt på att Ericsson gått så bra.

Delar av Ericsson hade inte funnits utan Gripen. Å andra sidan är det knappast Gripens förtjänst att telekom-marknaden vuxit.

Utan Ericsson skulle 2,6 snarare vara runt 2. Varje krona i Gripen skulle alltså fortfarande gett två kronor tillbaka.

Avancerad produktion kräver forskning och utveckling. Men det forskande företaget har bara nytta av en liten del av framstegen. Resten är också nyttigt för samhället – men inte för det producerande företaget. De skulle gärna ta betalt för mervärdena, men det går inte.

Spillovers kallar nationalekonomerna de samhällsekonomiska mervärden som blir över i utvecklingen av en ny produkt.

Gunnar Eliasson har valt att låna ett modeord från it-världen för att beskriva de överblivna framsteg som blir upp till andra att kommersialisera.

Mervärdena finns i ”molnet”.

Molnet eller cloud computing används av säljare som inte vill behöva förklara hur it räddar världen.

Gunnar Eliasson lockas av att begreppet fungerar som en bra bild.

Ett ord fyllt med mer värderingar än konnotationer borde väl väcka skepsis hos en akademiker, men Gunnar Eliasson kommer fram till att det viktigaste är att världen får veta vilka mervärden Gripen skapat för samhället.

– Kalkylerna handlar om forskning, men det behövs marknadsföring för att de ska uppmärksammas.

Och visst märks det att Gunnar Eliasson också själv tagit sig an uppgiften att göra reklam.

– Jag känner mig lite som marknadsförare. Jag tycker det är otillständigt om inte det här kommer ut – att det går att säkerställa att den här typen av effekter existerar.

”Ett litet land som Sverige kan inte längre understödja en så omfattande försvarsindustri som den svenska”, skrev Anna Dahlberg i Expressen den 1 november 2009.

– Visst kan vi det, säger Gunnar Eliasson.

– Det här är inget budgetproblem. Finansministern får igen allt i form av tillväxt. Han måste bara ordna finansiering under de år som behövs innan investeringen betalat sig själv.

Att med gemensamma medel stödja konst, litteratur och tidningar som ”inte kan leva på egen hand” kallas ”konstgjord andning”, iakkttar Kajsa Ekis Ekman i Dagens Nyheters kulturbilaga den 6 april.

Enligt henne är det uttrycket ”survival of the fittest” som spökar.

Uppfattningen att något som upphandlas av staten, folket, via skattsedeln egentligen är livsodugligt gäller inte när samma konstnär, redaktion eller författare får pengar från annonsörer eller direkt som sponsring från näringslivet.

Helt logiskt, tycker Gunnar Eliasson.

– Mitt svar till Kajsa Ekis Ekman är: Låt folk betala privat med egna pengar så får vi veta vad de vill ha. Sedan kan man tycka vad man vill om deras smak. Kultur är en privat vara.

– Kulturen är för mig inte en kollektiv vara. Däremot finns det en föreställning att det finns vissa varor som samhället bör dela ut gratis eftersom folk inte har råd – merit goods.

– Ta till exempel sjukvården – vem ska betala den? Den betraktas som en rättighet, men den är egentligen en privat vara för du kan handla den själv i marknaden.

– Däremot är försvar den typiska kollektiva varan. Du kan inte gå ut och shoppa själv.

– Jag utgår från att försvaret är en privat efterfrågad kollektiv tjänst. Det finns studier på att svenska folket vill ha ett försvar, och då finns det en privat efterfrågan.

– Problemet är: Hur kan vi få fram en privat efterfrågan? Man måste ha en substitutkund som tar långsiktigt ansvar.

– ABB, Ericsson och Saab finns till tack vare att vi länge haft en skicklig stat som förstått betydelsen av och ställt krav på infrastrukturen.

Gunnar Eliassons tes är att offentlig upphandling av privat efterfrågade kollektiva varor och tjänster inte är subventionering. Subventionering stimulerar inte tillväxt. Gripen har däremot fungerat bra.

Vad är det då som skiljer ut just Gripen från andra investeringar, andra branscher, andra sätt att använda skattepengarna?

– Produktiviteten, svarar Gunnar Elisasson.

– Ny teknologi som gör det möjligt att höja produktiviteten.

– Tillverkningen av flygmotorer utmärker sig genom sin höga produktivitet.

– Också spillover-produktionen ligger på nästan dubbla produktiviteten.

Just detta var också skälet till att han från början valde att studera just Gripen. Det har helt enkelt varit mest avancerade svensk industri kan visa upp.

Kanske bidrog det att någon också var villig att betala för forskningen.

– Jag tycker det är bra att det finns starka band mellan högskolan och industrin, säger Gunnar Eliasson.

Marcus Wallenberg konstaterar i bokens förord att han nu har stöd från en av Sveriges främsta forskare för att det var rätt att låta staten betala för Gripen.

Framgången för Ericsson och Saab beror på ambitioner hos Televerket och Försvarets materielverk – ambitioner som staten inte längre har.

I dag vill regeringen att FMV ska köpa färdiga produkter från hyllan. Marcus Wallenberg vill istället se nya Gripen-projekt.

Varför kan då inte Marcus Wallenberg själv uppbåda den långsiktighet som skulle krävas för att finansiera något som ger 2,6 gånger pengarna?

– Därför att företagen själva inte kan ta betalt för de mervärden de skapar, svarar Gunnar Eliasson.

Företagen är inte själva beredda att betala för ”molnet” eftersom det är andra som kammar hem vinsterna.

Vilka? Konsumenterna.

– Tillväxten blir högre. Du får högre lön.

Men måste det handla om krig? Nej, bara det är avancerat. Men det glider gärna in på något försvarsrelaterat, också när det handlar om medicinsk teknik.

– I USA vräker Department of Homeland Security in pengar med motivationen att man ska skydda sig mot biologisk terrorism. Det kommer att sätta stora fina spår i den amerikanska bio-industrin. Där kan vi hitta ett jättelikt område att satsa pengar i där köp från hyllan inte fungerar.

– Det är svårt att klara säkerheten och slippa elektronisk krigföring utan att rådbråka den privata integriteten. Det är en samhällsuppgift att säkra den personliga integriteten. Det är samma teknologi i båda fallen.

Fotnot: Gunnar Eliasson var 1999 en av handledarna i ett examensarbete om samhällsekonomiska fördelar med Gripens motköpsaffärer. Artikelförfattaren var en av författarna. Saab betalade.