Så fintade Hellers rätten

Stig Åström och hans kollegor på Ekobrottsmyndigheten får ta emot mycket kritik från de åtalade i den stora insiderrättegången som just nu pågår i Stockholms tingsrätt.

Åklagarsidan anklagas både för att ha bristande kunskaper samt att illvilligt utnyttja information för sina egna syften och sålla bort sådant som talar till de åtalades fördel.

Under tisdagens förhandlingar visade det sig att Ossian Hellers själv inte drar sig för att lyfta fram och tolka fakta på ett sätt som passar hans egna syften.

Åtalspunkten för dagen gällde aktieköp i holländska Frans Maas under november och december 2005. Enligt åtalet köpte Ossian Hellers, Andreas Hofmann och Ken Lennaard aktier sedan de fått information om ett kommande bud på Frans Maas från danska DSV.

Informationen ska enligt åtalet ha lämnats av Ossian Hellers vän och tidigare kollega Karsten Storgaard på Carnegie i Köpenhamn som agerade rådgivare åt DSV. Totalt satsade Ossian Hellers omkring 25 miljoner kronor mellan 22 november och 15 december.

En central del i Ossian Hellers försvar inför rätten var att det helt enkelt inte fanns någon insiderinformation när han köpte aktier i Frans Maas.

– Jag köper en aktie när det inte finns någon insiderinformation, redan på det skälet borde det här inte vara en åtalspunkt, sade Ossian Hellers.

Som vanligt underbyggde han sin argumentation med en omfattande Power Point-presentation. Han radade upp artiklar och uttalanden från DSV och Frans Maas som skulle visa att en affär var känd på marknaden redan på förhand.

En dryg månad efter starten råder det ingen tvekan om att Ossian Hellers är den mest pålästa personen i rättegångssalen. Han har lagt mycket tid på att framstå som trovärdig med en djup kunskap på området.

Bild efter bild växlas fram på storbildskärmarna samtidigt som Hellers i bästa konsultstil slagkraftigt förklarar händelseförlopp och bankar in slutsatser.

Men på tisdagen gjorde han en själv en faktafint i samma stil som han anklagar åklagarsidan för att göra.

Ossian Hellers uppehöll sig länge vid det pressmeddelande som Frans Maas och DSV skickade ut den 21 december 2005. I releasen skriver bolagen om DSV:s budintresse.

Enligt Ossian Hellers visar pressmeddelandet att insiderinformationen uppstår först runt den 21 december.

Han pekade särskilt på att bolagen hänvisade till de holländska börsreglerna i pressmeddelandet:

”This is an announcement in accordance with section 9b paragraph 1 and paragraph 2 under c of the Securities Market Supervision Decree 1995 (Besluit Toezicht Effectenverkeer 1995).”

På nästa Power Point-bild hade Ossian Hellers klippt in de aktuella paragraferna som reglerar när ett börsbolag måste lämna information till marknaden i samband med en budsituation.

– Vad säger de här reglerna då, frågade Ossian Hellers och började förklara för rätten.

Med en röd ram markerade han särskilt paragraf 2a som slår fast att information omedelbart ska lämnas till marknaden ”if discussions held to prepare a public offer have reached such a stage that there are justified reasons to expect that agreement can be reached”.

– I Holland kan företag inte sitta och förhandla hur länge som helst. Utan så fort det uppkommer en situation när det finns justified reasons to expect att ett bud ska läggas då går det ut till marknaden direkt. Observera att det här är en månad efter att jag har köpt, sade Ossian Hellers.

Han sammanfattade en stund senare sin argumentation så här:

– Enligt dessa regler och vad som står att utläsa i pressreleasen har diskussionerna precis påbörjats. Det är denna dag eller möjligtvis dagen innan som insiderinformation uppstår. Men åklagarsidan har inte velat utreda det här och påstår att det alltid finns insiderinformation. Det här är ju helt och hållet visat att det stämmer inte, konstaterade Ossian Hellers.

Problemet är att Frans Maas och DSV inte hänvisade till paragraf 2a utan ”paragraph 2 under c”.

Paragraf 2c behandlar en annan typ av situation när ett bolag måste informera marknaden – nämligen när det finns misstankar om att information har läckt ut om ett kommande bud och att tredje part använder sig av denna kunskap så att det påverkar aktiekursen.

Så här lyder paragraf 2c: ”pricing or other developments that may indicate that the fact that discussions are being held about a public offer or that there is a unilateral intention to make a public offer is known to third parties who can make use of this knowledge.”

Med andra ord bedöms såväl inledande diskussioner om ett bud, men även ensidiga avsikter att lägga ett bud, som information som kan behöva lämnas till marknaden. Detta om aktiekursen påverkats genom att tredje part fått informationen på förhand.

I fallet Frans Maas rusade kursen tiden före 21 december 2005. Ossian Hellers och Andreas Hofmann fanns båda med på köpsidan fram till den 15 december, alltså bara sex dagar innan Frans Maas och DSV tvingades gå ut med informationen om buddiskussionerna.

Men Ossian Hellers valde att bortse från detta för att istället lyfta fram paragraf 2a som inte var aktuell i sammanhanget. Han kunde därför slå fast att:

”Eftersom reglerna ställer krav på direkt offentliggörande gäller givetvis motsatsen. Före den 21 december förelåg det inte någon bedömning från parterna att ett bud skulle komma att läggas eller ens att det fanns goda skäl att förvänta sig detta.”

Ossian Hellers slutsats är om inte en hårdvinkling så i varje fall en tolkning av verkligheten som är gjord för att passa in i hans eget försvarsupplägg.

Inte minst mot bakgrunden att Carnegie hade DSV:s välsignelse att utreda ett köp av Frans Maas sedan sommaren 2005, att Karsten Storgaard fick i uppdrag att granska de holländska budreglerna i slutet av september och att Carnegie fick ett konkret uppdrag att gå vidare med budplanerna den 23 november.

En mer rimlig tolkning av pressmeddelandet den 21 december är att Frans Maas och DSV bedömde att det inte var känt på marknaden att ett bud var nära förstående men att denna information hade börjat spridas och påverkade aktiekursen.

Att informationen var känslig och av insiderkaraktär visas om inte annat av att Frans Maas aktiekurs rusade så kraftigt före den 21 december.

Ossian Hellers satte på tisdagen sitt uppbyggda förtroendekapital på spel när han inför rätten argumenterade för motsatsen.

– Det finns med andra ord, med 100 procents säkerhet, ingen insiderinformation när jag köper aktien, sade Ossian Hellers.

Ingen kan ifrågasätta slagkraften i hans argumentationsteknik men är budskapet verkligen trovärdigt?