Riksbankens miljarder fastnar i systemet

I den första auktionen för två veckor sedan gick bara fyra miljarder åt.

Mattias Persson, chef för Riksbankens enhet för finansiell stabilitet som under hösten blivit minst sagt aktuell, konstaterar att han är nöjd med upplägget oavsett om någon är med och bjuder på miljarderna i dag.

Bara det faktum att marknaden vet att det går att låna av Riksbanken räcker.

– Det skickar positiva signaler, säger Mattias Persson.

Kan du mäta hur auktionen påverkar den finansiella stabiliteten?

– Ja, det har redan kommit vissa positiva signaler till oss. Bara det faktum att man vet att papprena är belåningsbara gör att det blir enklare. Om företagen vet att de kan låna hos en aktör som kan placera företagscertifikaten hos oss, så blir papprena en likvid tillgång.

– Det viktiga är att nu vet marknaden – företag och banker – att det här kommer vid ett antal tillfällen. Nu är det upp till marknaden att hantera den faciliteten.

Hur kommer Riksbanken att agera när ni sett hur det går?

– Vi följer utvecklingen och utvärderar. Blir det övertecknat får man fundera på det. Vi för en dialog med företagen och bankerna.

Riksbanken hoppas att mindre företag indirekt ska få lättare att låna pengar.

– Vi ser till att det kommer en facilitet som underlättar för commercial papers. Det kommer ut likviditet till företag som vill finansiera sig via den marknaden. Det underlättar i sin tur för små och medelstora företag som inte kan finansiera sig via commercial papers.

Tanken är att bankerna ska ha mer pengar kvar att låna ut till mindre företag, när trycket från att finansiera storföretagen nu tillåts minska.

Det vore efterlängtat. Enligt småföretagens organisation Företagarna fick var fjärde företag förändrade kreditvillkor under oktober.

– I de konkurser som nu rullar in handlar det ofta om försämrade krediter, säger Företagarnas vd Anna-Stina Nordmark Nilsson till Realtid.se.

– Tröskeln för att få krediter har ökat. Också betalningsvillkoren och villkoren för säkerheter har förändrats.

Realtid.se har berättat att finansexperter på företagen Capto och Coface ser hur de stora företagen klämmer åt de små genom att i det längsta låta bli att betala.

– Om inte det stora företagen får finansiering på något annat sätt så måste de strypa sina kreditlinor, säger Mattias Persson på Riksbanken.

– Det såg vi redan efter årsskiftet, säger Anna-Stina Nordmark Nilsson hos Företagarna.

– Först ut var Ericsson som efter jul skickde ut att ”nu ändrar vi betalningstiden till 90 dagar”. I och med det skapades stora likviditetsproblem hos underleverantörerna. Sedan dess har samma budskap rullat in från flera stora företag.

Riksbankens tilltag kan bryta trenden – men inte utan hot om tvång mot bankerna, tror Anna-Stina Nordmark Nilsson.

– Nu måste vi verkligen tillse att det skapas utrymme i banksystemet så att de små företagen får del av detta – så att de nu är i akut kris men som är kreditvärdiga kan få likviditet av bankerna, säger hon.

Finansinspektionen har fått riksdagens uppdrag att följa upp hur bankerna sköter sig.

– Jag hoppas att Finansinspektionen orkar med att säkerställa att de små nu får nya lån och att de får sina gamla lån förnyade, säger Anna-Stina Nordmark Nilsson.

Minimiräntan i dagens auktion är reporäntan plus 0,4 procentenheter.

Precis som när Riksbanken sänkte reporäntan till 3,75 procent den 23 oktober kan det ta tid innan bankerna låter vanliga låntagare och företagare ta del av de förbättrade villkoren.

– Det här är ytterligare ett sätt att minska trycket på bankerna, konstaterar Anna-Stina Nordmark Nilsson.

Hon vågar inte lita på att Finansinspektionen kan tvinga bankerna att förbättra villkoren, eftersom det inte finns några sanktioner att ta till.

– Det som man annars ofta brukar känna av är ju böter.

Behövs böter?

– Ja, det måste finnas någon sanktioneringsmöjlighet. Finansministern pratar ju om att vanliga låntagare ska ställa krav på sin bank. De försöker nog, men man slåss mot jättar.

Kräver du miljardböter?

– Jag kan inte säga några belopp, men om det inte fungerar så måste det finnas något annat att ta till än en arg finansminister i tv-rutan.