Rena vilda västern på Stockholmsbörsen

Som exempel på det berättar han följande historia:

”Det var bonusutbetalningstider på Royal Fondkommission AB och runt mäklarbordet satt alla spända av förväntan, väntande på den sista och stora utbetalningen.

Bonusmodellen var uppbyggd så att alla i bonusprogrammet fick delbetalning i december och resterande efter bolagets stämma i april.

Börsen hade varit öppen ett par timmar denna vårdag och det närmade sig lunchtid. Det var en ganska händelselös dag och det stora för dagen var som sagt kuverten. Kuverten som skulle avsluta förra årets vedermödor och ge kvitto på förra årets slit.

Anledningen till att man höll inne en del av bonusen till efter bolagsstämman var av inlåsningsskäl. Man ville inte dela ut hela bonusen på en gång och se de, ur arbetsmarknadssynpunkt, mest attraktiva mäklarna acceptera bud från konkurrenter och lämna firman utan att tappa något på vägen.

Det var en inlåsningseffekt som gav arbetsgivaren en tillfällig trumf, tills konkurrenterna började kompensera för inlåsningseffekten. Det hjälpte också till att skydda arbetsgivaren från överraskningar av det negativa slaget som oförsiktiga mäklare kunde utsätta sin arbetsgivare för innan nästa bonusavräkning.

Ekonomidirektören kom in i handlarrummet med alla kuvert likt en solfjäder i händerna. Han gick runt bordet och fördelade kuverten efter det namn som stod textat på framsidan. Förutom bonusbeskedet innehöll även kuvertet det månatliga lönebeskedet.

De mer rutinerade i sällskapet brydde sig inte om att ens öppna sitt kuvert utan lät det slinka ned i en portfölj eller låda i skrivbordet. De visste vad som väntades. Ett par tittade uppgivet i sitt kuvert och förundrades över hur snål tilldelningen hade varit för assistenter i år, eller hur de skulle få pengarna att räcka fram till den tjugofemte nästa månad.

Vår gode vän som går under epitetet ”Jag är bara en enkel squashspelare”, öppnade sitt kuvert och tittade länge på sin bonusuträkning. Därpå reste han sig hastigt och skyndade sig in till aktiechefen som satt i sin glasbur och gjorde det han brukade, ingenting.

– Bertil, vad har Ni gjort med min bonus? Det saknas nästan 400.000 kronor brutto?

– Vad menar du? Är det inte korrekt?, svarade aktiechefen. Han talade långsamt och beräknande som om han hade förväntat sig detta samtal med sin undersåte aktiemäklaren. Det roade honom att den förväntade reaktionen infunnit sig.

– Ja, vad fan! Det saknas ju en massa, vem ska jag tala med? fortsatte mäklaren.

– Om du tänker efter så fattas det nog ingenting. Det är på öret rätt, sa aktiechefen och tittade över sina tunna glasögon.

– Vad menar du? frågade den enkla squashspelaren och tittade förvånat på sin chef och blev med ens osäker.

– Saken är den, Frans, att vi har tagit in i beräkningen den överflyttning av kapital som skett av dig från dina svärföräldrars depå hos oss på Royal Fondkommission till din egen depå för vidare befordran till ditt lönekonto på Svenska Handelsbanken i Täby. Jag gissar att du betalade din nya Volvo med dessa pengar. Vi har dragit skatt och sociala kostnader från din innestående bonus och hoppas att du är nöjd med denna förklaring. Vill du göra rättssak av detta är du välkommen, med det kommer bara att bli jobbigt för dig och oss.

– Ja, men…!?

– Jag förväntar mig att du avslutar dina svärföräldrars konto hos oss och överhuvudtaget avstår från något som liknar denna lilla service till närstående, sa aktiechefen och lutade sig bakåt i stolen för att signalera att konversationen var slut för hans del.

Squashspelaren tappade andan och kunde inte formulera sig. Det enda han kom att tänka på var hur de hade upptäckt honom. Det hade ju gått som smort hela tiden. Ingen hade kunnat misstänka att de kortsiktiga affärer han gjorde via det egna handelslagret till stor del gick till svärföräldrarna när det gav ett positivt resultat. Ingen visste ju ens att de var släkt. Han återvände till sin arbetsplats något moloken.

När han satte sig ned och skulle stoppa tillbaka avin i det tidigare så efterlängtade kuvertet såg han att han omedvetet hade knölat ihop bonuspappret så att det såg ut som om han höll i en bukett blommor.

Han slätade ut pappret och lade det ovanpå löneavin som hade blivit liggande kvar på skrivbordet medan han varit på sin lilla utflykt till chefens rum. Han försökte spela oberörd och kände sin bänkgrannes blickar.

– Vad fan glor du på? frågade han sin kollega utan att titta på honom.

– Har du inte högre grundlön, Frasse? Jag hade inte gått ur sängen för de nålpengar du masar dig hit för varje dag, sa kollegan ironiserande och glodde på skärmen för att hitta något som ingen annan ännu hade sett.

Ganska kul vid närmare eftertanke.”

Enligt vad Realtid.se erfar inträffade ovanstående kring 1997, 1998 någon gång.

Den berörda mäklaren skulle egentligen ha fått sparken på grund av det inträffade, och mäklarfirman var enligt reglerna tvungen att anmäla det som hänt.

– Men som så ofta undviker firmorna att göra en grej av sådana här incidenter, och tystar hellre ned det, säger källan.

De inblandade i denna historia är fortfarande aktiemäklare eller pensionerade.

Abraham G. Liebr

[email protected]

08-545 87 130