Rekordhöga inkomstskillnader

I snitt uppgick den årliga inkomsten för de granskade 198 människorna i den absoluta maktelitens toppskikt till nära fyra miljoner kronor under 2005. Det är 15 gånger mer än vad en industriarbetare hade i inkomst, 261 000 kronor, visar LO:s återkommande mätningar om inkomstskillnaderna i samhället.

Allra mest har den ekonomiska maktelitens inkomster ökat. Bland de 50 verkställande direktörerna, som ingår i LO:s undersökning, ligger snittinkomsten nästan 41 gånger högre än för den genomsnittlige industriarbetaren. Det är inte riktigt lika mycket som under toppåret 2000 då vd:arnas inkomster låg 46 gånger högre. Den historiskt minsta skillnaden var 1980 då vd:n tjänade cirka tio gånger mer än industriarbetare.

Däremot har den demokratiska och byråkratiska maktelitens inkomstökningar varit beskedligare.

De tre grupperna har dock sammantaget aldrig haft så stort inkomstförsprång gentemot industriarbetarna som nu, enligt LO-rapporten.

Undersökningen visar samtidigt att styrelsearvodena de senaste sex åren ökat med i snitt 7,5 procent per år jämfört med lönerna i allmänhet som stigit med 3,5 procent per år under samma tid.

I maktelitens inkomster ingår förutom lön även inkomst från kapital och näringsverksamhet.

Det är främst det som LO kallar den ekonomiska eliten som drar ifrån. Medlemmarna i denna grupp tjänade 2005 i genomsnitt som 41 industriarbetare.

– Det vi är mest upprörda över är inte nivån, det är svårt att fastställa vad som är en rimlig nivå. Det vi upprörs över är att man säger till folk i allmänhet att det finns ett löneökningsutrymme på 3,7 procent, men själv ska jag ha 7,5 procent. Det är inte acceptabelt, säger LO:s förste vice ordförande Erland Olauson.

Han reagerar mot att fackförbund som slutit avtal om löneökningar på cirka 4 procent per år anklagas för att orsaka löneglidning som i sin tur ökar risken för inflation.

– För mig är det väldigt märkligt att vd:ar och styrelseordföranden kan bevilja sig själva löneökningar som är många gånger större utan att det skulle leda till en risk för löneglidning.

– Det gäller en helt annan moral, en helt annan agenda för dem. De har inget ansvar för samhällsekonomin.

LO tänker nu skriva till finansmarknadsminister Mats Odell för att försöka få AP-fonderna, som förvaltar en stor del av svenskarnas pensionspengar, att ta ett större ansvar för toppchefernas inkomstutveckling.

– Man borde ha ett tydligare ramverk för AP-fonderna. Det är de svenska löntagarnas pengar och är det verkligen fonderna själva som ska sitta och bestämma vilka krav som ska ställas, frågar sig Åsa-Pia Järliden Bergström, utredare på LO.