Regeringen skrämmer med högre ränta för att dämpa överhettningstendenser i ekonomin. "Det är lite omvända roller då detta annars brukar falla på riksbanken", säger en ekonom till Realtid.se.
Regeringen varnar med högre ränta

Det som förmodligen väckte störst uppmärksamhet i regeringens vårbudget var dess prognos när det gäller riksbankens korta styrränta, det vill säga reporäntan. Regeringen, som ligger klart högre än riksbanken själv, tror att reporäntan ligger kring 4,75 procent vid utgången av 2009. Det är en procentenhet högre än motsvarande prognos från riksbanken.
– Den höga ränteprognosen kan vara ett sätt för regeringen att dämpa förväntningar om en fortsatt uppgång när det gäller huspriserna, säger Sven-Arne Svensson, ekonom på Erik Penser Fondkommission.
Regeringens ränteprognos är således en signal om att en överhettning kan vara på gång, om den nuvarande utvecklingen fortgår. Även på arbetsmarkanden finns tecken på brister, vilket i sin tur kan leda till ökat tryck upp på löner och i förlängningen också ökad inflation.
– Regeringens prognos när det gäller räntan kan därför vara en signal om att allt inte står rätt till på arbetsmarknaden, och att både beslutade reformer och planerade därför är nödvändiga, säger Håkan Frisén, ekonom på SEB, som tycker sig se ett lite ovanligt rollspel.
– Det är lite omvänt där regeringen varnar och skrämmer med högre ränta, vilket ju annars brukar vara riksbankens uppgift, säger han.
Å andra sidan kan det konstateras att en del saker han hänt sedan riksbanken lade sin prognos – främst beslut om skattelättnader samt tendenser på något högre löneökningar än väntat – och många tror därför att riksbanken kan komma att höja sin ränteprognos längre fram.
– Dessutom är den här budgeten klart expansiv. Och även om de skattesänkningar som föreslås är strukturellt sett riktiga så kan tidpunkten diskuteras, säger Sven-Arne Svensson.
Frågan är också om finansminister Anders Borg, som tidigare intagit en restriktiv hållning, inte minst när det gällt krav på skattelättnader, är på väg att ”tappa greppet”.
– Det kan vara en effekt av att vi har fyra partiledare i regeringen som alla har sina speciella hjärtefrågor som de driver. Dessutom går det ju inte så bra för ett par av partierna rent opinionsmässigt, och då kan det vara svårt för finansministern att stå emot, säger Håkan Frisén, som samtidigt påpekar att budgetmålet när det gäller överskottet hålls.





