Reformer hotas i Ryssland

Yukos-affären, restskattekravet mot ryskbrittiska oljebolaget TNK-BP och den stoppade affären mellan Siemens och ryska Interros. Det är bara några av de händelser som fått utländska investerare att undra vart reformpolitiken i Ryssland är på väg.

Statsinkomsterna strömmar in tack vare rekordhöga oljepriser och Vladimir Putin borde ha ett gyllene tillfälle att finansiera ekonomiska och sociala reformer och en diversifiering av näringslivet för att minska beroendet av råvaruindustrin. Men tillfället håller på att gå honom ur händerna.

– Putin har gjort en rad misstag. Hans inblandning i valet i Ukraina då han stödde Leonid Kutjmas, hans agerande i Georgien, den misslyckade sociala reformen som innebar att pensionärer förlorade förmåner som till exempel gratis bussresor och istället fick bidrag i form av kontanter. Tanken var god, men reformen genomfördes klantigt. De regionala myndigheterna räknade fel och bidragen som skulle ersätta förmånerna var alldeles för låga, De gatudemonstrationer som följde har gjort Putin och andra auktoritära potentater i regeringen rädda att något liknande ska hända i Ryssland, säger Sergei Guriev.

Sergei Guriev är övertygad om att den plan som presenterades i början av år 2000, och som inbegriper ambitiösa sociala och ekonomiska reformer, har övergetts.

– Jag och många andra i Ryssland är övertygad om att Putin inte kommer att våga genomföra nya reformer. Putin och regeringen vet att det riskerar att gå fel och därmed väcka folks ilska.

Det anser även Chris Weafer, chefsstrateg på Alfa Bank, som säger till Financial Times att Ryssland verkar ha övergett den ursprungliga reformstrategin med privatiseringar inom bland annat olje-, gas- och elindustrin. Den nya strategin går istället ut på att säkra makten över bolag inom viktiga och inkomstbringande sektorer som olja, gas, metall och mineraler, samt bolag inom försvars- och rymdindustrin. Chris Weafer talar om ”champion companies”. Genom att kontrollera dessa bolag skulle regeringen ha möjlighet att finansiera en diversifiering av näringslivet. Framöver kommer den ryska regeringen att uppmuntra utländska investerare att ta minoritetsposter i bolag. Import av teknologi och expertis välkomnas, men det kommer sannolikt att bli svårt, eller omöjligt, för utländska investerare att bli majoritetsägare i bolag.

Det finns en rad tecken som indikerar att detta är precis vad som håller på att hända.

• Siemens planer på ett Joint Venture med ryska Interros, majoritetsägare i Rysslands största turbintillverkare Power Machines, har stoppats. Affären, som initialt hade Putins stöd, skulle ha gett Siemens kontroll över bolaget.

• Resultatet av Yukos-affären var bland annat att Yukos största produktionsbolag, Yuganskneftegaz, hamnade i händerna på det statliga oljebolaget Rosneft. Enligt planerna ska Gazprom, världens största producent av naturgas, och Rosneft, fusioneras i juli i år. Resultatet blir en statligt kontrollerad energijätte.

• Putins män har tillsatts på poster i strategiskt viktiga, statligt ägda bolag. Dmitry Medvedev, presidentens ”chief of staff”, är numera styrelseordförande i Gazprom, världens största producent av naturgas. Igor Sechin, ”deputy chief of staff”, är styrelseordförande i Rosneft. Viktor Ivanov, Vladislav Surkov och Sergei Prikhodko sitter på ordförandeposter i det nationella flygbolaget Aeroflot, missilkonsortiet Almaz -Antey, Transnefteprodukt, som har monopol på pipelines, och TVEL, det enda bolag i Ryssland som handlar med kärnbränsle.

Men detta är ingenting som oroar Per Brilioth, vd för svenska investmentbolaget Vostok Nafta som investerat i Gazprom.

– Jag tycker inte det är negativt att Putin tar ansvar för strategiskt viktiga bolag. I den röra som råder kanske den bästa vägen är att öka det statliga inflytandet över ekonomin – för att sedan, när förhållandena blivit mer ordnade, släppa taget. Det är inte heller konstigt att Ryska staten behåller vissa monopol. Piplinenätverken är till exempel ett naturligt monopol och att staten vill behålla makten inom delar av försvarsindustrin är kanske inte bra, men det är inte konstigt.

– Den ledning som drev Gazprom under 90-talet gjorde det för sin egen vinnings skull. Den nya ledningen som Putin tillsatt, med Dmitry Medvedev i spetsen, har inneburit en otroligt positiv förvandling. När man talar med dessa män, varav många jobbade inom KGB under Sovjettiden, är det ingen som vill tillbaka till det gamla Sovjetsystemet, säger Per Brilioth.

Per Brilioth tror inte heller att planerade reformer kommer att överges.

– Reformerna har stannat upp, men kommer att fortsätta i långsammare takt. Redan har mycket positivt hänt, inte minst skattereformen som innebar att en enhetlig inkomstskatt på 13 procent, och en bolagsskatt på 24 procent, infördes.

Även Erik Wigertz, chef för Equity Capital Markets vid United Financial Group i Moskva, tror att reformerna fortsätter.

– Nu väntar vi till exempel på en juridisk reform. Alla vet att man kan betala en domstol och i princip få vilket utslag som helst. Det juridiska systemet är dessutom helt omöjligt att överblicka. Att skriva ett kontrakt eller att försöka försäkra sig är oerhört krångligt. Dessutom behövs en bankreform. Det existerar till exempel inga hypotekslagar och till skillnad från andra emerging markets så har bankerna idag en liten roll i ekonomin.

Många ryssar verkar tro att Putin av rädsla för att misslyckas inte kommer att genomföra aviserade reformer.

– Jag tror att det är fel. Trots sina politiska tabbar är Putin faktiskt fortfarande populär. Och genomförs reformerna bara stegvis, kommer folk att vänja sig, säger Erik Wigertz.