Rånrisken ökar i virtuella spel

Mitt inne i Stratholme så händer det! När vår modiga lilla skara på tio personer tagit sig en bra bit in i slottet, fullt med läskiga skelett och andra otrevligheter, så finner vi ett episkt gevär på en motståndare vi precis dödat. En Dwarven Hand Cannon.

Att hitta episka saker tillhör inte vardagen och de är mycket eftertraktade eftersom de för det mesta är så bra. Som tur är så motstår jag frestelsen att kasta mig över denna dyrgrip, fastän geväret som skulle göra mig till en så mäktig jägare. Tekniskt så har jag möjlighet att rycka den ur händerna på de andra, men vad som hindrar mig är tanken på att bli en simpel tjuv, en ninja.

Ninja är ett skällsord, det är ett namn på en tjuv som tar saker som han eller hon inte har någon rätt till. Ingen vill vara en ninja, detta innebär skam och uteslutning ur gillet. Ingen litar på en ninja, för i en värld där bra utrustning är allt så vill ingen riskera att umgås med någon som stjäl.

Men nu fick jag faktiskt geväret ändå! Efter vi följt alla regler som gäller när man hittar något bra, loot regler, så var det jag som vann. Förvånad över min tur plockade jag upp geväret och stoppade det i en av mina säckar.

Det var först när vi gjort klart Stratholme som det slog mig vilket värde jag satt på. Geväret skulle vara värt ungefär 300 guld på marknaden. En vän till mig i gillet hade köpt ett likadant för den summan för bara några dagar sedan.

För er som inte spelar World of Warcraft så kan jag säga att 300 guld är ganska mycket guld! Så länge jag inte använder geväret så har jag möjlighet att sälja det. Men skulle detta göra mig till en ninja? Jag hade ju vunnit det genom att jag uppgett att jag behövde det, annars hade jag ingen rätt till det. Vilket är att föredra, ninja med 300 guld i fickan, eller ett bra gevär?

I och med att det går att köpa guld på nätet så har guldet i World of Warcraft ett latent värde. Det skulle vara möjligt att sälja geväret, eller guldet, till en annan spelare; för riktiga pengar. Beroende på efterfrågan så skulle jag möjligtvis få strax under 300 kronor för geväret. I dag får man 1 guld för strax under 1 krona.

Nu är det ju så att det alltid finns genvägar. En bulvan skulle kunna sälja geväret åt mig. Någon som inte var med i mitt gille som jag litar på. För om jag sålde det så skulle mitt gille genast kunna peka anklagande på mig – ninja!

Det var några samvetsfyllda dagar när jag funderade på hur jag skulle göra. Detta etiska dilemma. Dock satte mitt gille effektivt stopp för mina planer när en medlem frågade ”använder du inte geväret?” Vad svarar man på det? ”Nä, jag kan inte bestämma mig om jag ska sälja det eller inte”, knappast. Så det var bara att snällt hämta ut det från banken, där jag lagt det i förvar, och börja använda det. Tänk att dom hade sådan koll! Det var med ett visst vemod som jag brände iväg mina första skott, där brann 300 guld upp. För har jag väl använt det så kan jag inte sälja det, en teknisk omöjlighet.

Brott tillhör vardagen i onlinespel, precis som de tillhör vardagen i vår fysiska värld. Skillnaden mellan de två världarna är inte så stor som man kan tro. Visst kan brott vara en del av spelupplevelsen, men bara så länge som spelarna inte uppfattar det som orättvist. Det är inte heller skillnad mellan de normer som råder. Det är lika fel att stjäla i World of Warcraft som det är i Göteborg, Paris eller Bryssel. Skillnaden ligger kanske i att det i spelen dikteras av koden huruvida är möjligt eller inte. Man kan inte råna banken i dvärgarnas huvudstad Ironforge, så är det bara. Men man kan råna Fort Knox. Nåväl, i teorin i alla fall.

Så brott planeras och genomförs i dessa virtuella världar, både små och stora. En av de största blåsningarna jag känner till är den som en person kallad Nightfreeze genomförde i spelet EVE Online. Under den falska förespeglingen att bilda en pool och köpa ut ritningarna till ett bra rymdskepp så lyckades han blåsa alla investerare på ruskigt massa pengar.

Fastän de flesta av dessa brott sker i virtuella världar så betyder inte det att konsekvenser för vår fysiska värld är mindre. Exempelvis så stämde Elizabeth Woolley Sony Online Entertainment för sin sons självmord; att sonen blev rånad i spelet EverQuest ska ha varit en utlösande faktor, enligt modern.

I ett annat fall så ledde försäljningen av ett virtuellt svärd till ett verkligt mord. Qui Chengwei vann ett svärd i spelet Legend of Mir 3. Detta lånade han sedan ut till sin vän Zhu Caoyuan. Men vännen sålde svärdet till en tredje spelare för 870 dollar, utan att dela med sig av vinsten.

Qui sökte hjälp hos polisen som sade sig vara oförmögna att agera. Det hela slutade med ett stort gräl i vilket Qui sorgligt nog mördade sin vän. Stölden kunde rättsväsendet inte döma i, men däremot det fysiska mordet. I dag sitter Qui fängslad på livstid.

Ett ytterligare exempel är den kinesiska student som lyckades tjäna en stor mängd pengar genom att slå ner och råna sina offer i spelet Lineage 2. Möjligheten att slå ner någon och ta en mindre del av denna personens tillhörigheter är inbyggt i spelet, det är en del av spelupplevelsen. Men denna uppfinningsrika student byggde en bot (robot, ett program som styr en karaktär i ett spel utan att spelaren behöver agera) som gick omkring och slog ner folk, tog pengarna och gav de till en studentens karaktär i spelet. Då den fungerade så bra så kopierade han boten. Nu hade han en helt liga som farmade (samlade, på icke-spel språk) pengar åt honom. Guldet sålde han sedan vidare på nätet till andra spelare.

Precis som Qui så blev studenten ställd inför rätta, och fälld. Men inte för stölderna han begått i Lineage 2, utan för att han olovligt tagit sin in på en servern för att kunna bygga och implementera sin bot och utföra sina stölder.

Den som i dag ger sig in i ett onlinespel ska räkna med att någon gång bli rånad, förolämpad, förtalad och förrådd. Inte för att spelare är mer ondskefulla i dessa virtuella världar, men många gånger är anonymiteten berusande. Möjligheten att komma undan med något som en fysisk värld inte hade tillåtit, utan reprimander, kan locka fram okända sidor hos många spelare. Det är tydligen lättare att stjäla när du inte behöver se ditt offer i ögonen.

Men bara för att det är en virtuell värld så betyder inte det att känslan att bli utsatt för ett brott är ”nästan verklig” (som betydelsen av virtuell antyder). Den är i allra högsta grad verklig. Ilskan över att blivit blåst på ett gevär i World of Warcraft är en reell ilska och om jag hade sålt mitt gevär så hade detta varit oförsvarbart. Jag fick det att använda, inte tjäna pengar på.

Så i frånvaron av ett rättsväsen är det upp till oss spelare att handla etiskt. Det är vi som bygger och reproducerar vad som är acceptabelt och inte, det är vi som bygger värderingarna i denna virtuella värld. Från och med imorgon tänker jag föregå med gott exempel. Jag ska bli en moralens väktare! Men ikväll ska jag sälja några vapen till oskuldsfulla noobs (nybörjare); till skamliga överpriser.

Peter Zackariasson

peter.zackariasson@fek.umu.se