Räkna med ökad volatilitet under hösten

“Några säger si, några säger så. Några säger stopp när andra säger gå”, så lyder inledningen av svenska “punkreaggegruppen” Dag Vags (under ledning av den ikoniske och numera avlidne Stig Vig) låt ”Samma sak”. Textraden passar väl för att beskriva den allt djupare och osedvanligt breda sprickan mellan aktiemarknadens två läger, bulls and bears, som uppkommit under den mycket kraftfulla återhämtningen på de globala aktiemarknaderna sedan botten runt 20 mars. Många viktiga aktieindex är nära nya rekordnivåer. Detta trots ett unikt och extremt uselt andra kvartal i den globala ekonomin och i näringslivet samt fortsatta problem med viruspandemins plågsamma härjningar.  

Bears, eller pessimisterna, skickar ut varningssignaler och hävdar i princip att aktieoptimisterna går på någon form av droger som gör att de inte ser verkligheten i den globala ekonomin. Den andra sidan, bulls, skissar på att aktiemarknaderna är billig och söker bland annat stöd i tesen att börsbolagen kommer komma ut ur coronapandemin starkare än tidigare. Ett sällan skådat försäljnings- och vinstrally väntas skölja in över börserna nästa år och 2022 när en vaccinerad värld återgår till det normala med ett uppdämt konsumtionsbehov. 

 ”Visserligen finns det sannolikt utrymme för ytterligare åtgärder, men förr eller senare måste ekonomierna, och därmed även näringslivet, klara sig själva i betydligt större utsträckning.”

Det djupt polariserade debattklimatet bland ”börsexperterna” ger ett minst sags schizofrent intryck som försvårar för den genomsnittlige aktieinvesteraren att veta vilket ben han eller hon skall stå på när en spännande börshöst närmar sig.

Det investeraren måste hålla i minnet när börspusslet läggs är att största delen av återhämtningsfasen på aktiemarknaderna sannolikt är avklarad och bottnar i den extremt stimulativa finans- och penningpolitiken som förts under pandemins värsta fas. Det betyder förmodligen att volatiliteten, som sjunkit under sommaren, återigen kommer klättra uppåt under höstmånaderna. 

Staterna har i princip ersatt stora delar av den privata konsumtionen för att hålla liv i de nationella ekonomierna. Skuldsättningen hos staterna och de kvantitativa lättnaderna från centralbankerna har vuxit markant för att ge styrfart i ekonomierna. Visserligen finns det sannolikt utrymme för ytterligare åtgärder, men förr eller senare måste ekonomierna, och därmed även näringslivet, klara sig själva i betydligt större utsträckning. En viktig delförklaring till att den amerikanska världsvalutan dollarn deprecierats mot viktiga handelsvalutor, bland annat svenska kronor, under andra kvartalet är att marknaden börjar oroa sig för den massiva skuldsättning som följer Trumpadministrationens omfattande stödåtgärder. 

Den extremt stimulerande penningpolitiken har, i varierande grad, pågått ända sedan finanskrisen trasade sönder den globala ekonomin 2008/2009 – vilket hållit räntorna på i ett historiskt perspektiv ultralåga nivåer. Den politiken lär fortgå under överskådlig tid – vilket naturligtvis är mycket stödjande för aktiemarknaderna. Dels för att det påverkar värderingarna positivt, dels för att det gör att kapital ”tvingas” in på aktiemarknaderna i brist på alternativ. Den här räntemiljön har varit extremt gynnsam för världens kapitalägare under mer än ett decennium. . 

Riskerna ligger mer i om den globala konsumenten är redo och kapabel att axla ansvaret för att få fart på vinstutvecklingen efter ett bedrövligt första halvår. I synnerhet är förväntningarna hos börsoptimisterna stora på radikala vinstlyft under 2021. Pessimisterna pekar snarare på att den mycket höga globala arbetslösheten i spåren av coronaviruspandemin kommer pressa konsumtionen och tynga vinstutvecklingen även nästa år oavsett om ett potent vaccin lanseras eller inte; vinstförväntingarna är därför för höga och aktiepriserna måste ner.

I det korta perspektivet är det svårt att se vad som skall få de globala aktiemarknaderna på fall, som sagt ger penning- och finanspolitiken alltjämt stöd och därtill finns ett antal kortsiktiga pusselbitar som håller uppe de på pappret höga värderingsnivåerna på aktiebörserna. Till exempel finns det förväntningar om att många globala börsbolag kommer föreslå utdelningar under hösten efter att aktieägarna fick noll tidigare i år; alternativt fördubblas utdelningen våren 2021. Detta är förstås lockande för det avkastningshungriga investerarkollektivet. 

Därtill finns också förväntningar om att inställda återköpsprogram under pandemins inledande fas, både i USA och Europa, kommer att kicka igång igen. Återköpsprogrammen har haft en betydande inverkan på prissättningen i marknaden under lång tid. 

Som jag ser det finns den största risken för bakslag i de aktier som varit ledare i marknadsåterhämtningen och under hela 2020; de stora techbolagen. Kursutvecklingen har varit, delvis med rätta eftersom affärsmodellerna till och med gynnats under nedstägningsperioderna, extremt stark. Samtidigt har kursuppgångarna i techbolagen delvis ändrat karaktär under coronapandemin. Ett stort antal nya aktieägare har tagit plats i ägarlistorna när många amerikaner och européer förvandlats till aktietraders när de arbetat hemma i flera månader.

Inte minst märks det hos, till exempel, den amerikanska gratismäklaren Robin Hood. Volymlyftet i aktiehandeln har varit extremt i andra kvartalet. Det manar förstås till försiktighet, i synnerhet då dessa bolag väger mycket tungt i många globala aktieindex.