Produktutveckling av din hjärna

I dag tänkte jag bjuda på lite hjärn-gympa. Hjärnan ska fundera på sin egen utveckling. Hur ser utvecklingsplanen ut för vår hjärna?

Det är en fråga som vi med säkerhet vet att vi inte får svaret på under vår tid. Däremot kan vi – tänkande människor som vi är – fundera över oss själva och vad vi och naturen kommer att göra med oss och vårt nervsystem i framtiden.

Hjärnan och nervsystemet kommer inte att stå stilla i utvecklingen, eftersom omvärlden och vår egen rörelse i evolutionen förändras. Och det är väl här som man måste börja ett resonemang, hjärnan kommer att utvecklas i takt med de framtida omgivningskraven, oberoende av hur de ser ut. Möter vi en ny istid, ställer det andra krav på människans funktioner, än om vi klarar att åka till andra solsystem.

Lite stöd i evolutionen har man dock om man konstaterar att människan trots allt har utvecklats från lägre till högre (komplexa) stadier genom åren (trots svåra miljöförändringar) och därför är det inte orimligt att anta att den utvecklingen kan fortsätta, så länge ett mänskligt liv är möjligt på jorden.

Därmed kan frågan smalnas av något: Om hjärnan ska utvecklas för att nå ökad komplexitet, hur skulle en sådan utveckling gestaltas, om den var optimalt effektiv?

Jag menar, man kan skissa på några möjliga och smarta hjärn-utvecklings-lösningar och redan nu ”tipsa evolutionen” om vad den skulle kunna göra framöver, så att det kan gå lite snabbare än hittills (jag klagar inte på evolutionen, den har varit otroligt snabb i utvecklingen av människan, men ändå, lite raskare kan det nog göras framöver).

Här kommer tre tips på produktutveckling av hjärnan:

1. Ett fjärde lager

Det här är den enklaste metoden. Man gör som man alltid har gjort när det har blivit tillökning (av nya utmaningar): byggt på en våning med lite större finesser. Över cortex lägger man då en nyskapt och fin fjärde hjärna, som ett slags intellektuell överrock till cortex (yttersta hjärnan), som vips förvandlas från centrala nervsystemets okrönta konung till hyggligt kunnig, men ändå underställd medarbetare till den nya stjärnan i nervsystemet.

Problemet är att hitta platsen. Det är ju redan fullt i skallen och att öka storleken hur som helst är inte helt enkelt, eftersom huvudet ska klara att komma ut ur kvinnans bäcken, som i sin tur inte får vara för stort för att hon ska kunna gå upprätt. Ett annat problem med en fjärde hjärna är att det blir trassligt att ha så många olika nivåer samtidigt i gång. Redan i dag kan det ju bli problem med dubbelkommando i vissa situationer som ställer till det för folk, när sinnesorganen måste skicka flera signaler samtidigt till ”alla hjärnor” och individens beteende blir lite okoordinerat.

Frågan är också vad den fjärde hjärnan ska ägna sig åt, som inte cortex redan nu klarar av. Och om det finns en gräns för hur många hjärnlager en biologisk varelse kan bära, för att vara funktionell. Det är som bekant inte alltid så enkla samband i naturen att ju mer man har av något (till exempel hjärnor) desto bättre är det.

2. Börja om från början

Ett alternativ till att lägga på den fjärde hjärnan, är att trots allt att börja om från början. I stället för att renovera och bygga på, så river man och gör en bra lösning i en nystart med de kunskaper och erfarenheter vi har i dag: skippar alla mellanlager som reptilhjärnor och annat gammalt som har hängt med genom åren. Då kan man dra nytta från alla år med nervsystemet och göra rätt från början. Förmodligen skulle det vara skönt att slippa de här olika nivåerna och hitta en mer modern design av hjärnfunktionerna, som är mer compact-living och därmed skapar utrymme för nya hjärnfunktioner utan att vi behöver göra skallen större.

Problemet i det här fallet är väl hur det rent konkret ska gå till. Evolution inom en och samma art brukar inte ”rensa skärmen” så här drastiskt och bygga om från början. Om det ska göras, måste det nog uppstå i en ny art, och det gör det genast mer komplicerat.

3. Modifieringar

Den tredje metoden är lite mindre drastisk: varken riva eller bygga en helt ny, avancerad övervåning. Man försöker i stället gilla läget, acceptera vad evolutionen bidragit med genom åren, men samtidigt se att det finns stora möjligheter att inom dessa biologiska ramar göra en hel del för att fixa, putsa och renovera. Med försiktig hand och med respekt för tidigare generationer. En potential är att öka antalet veck i storhjärnan, där finns mycket att göra för att öka kapaciteten i den aktiva cortexytan, utan att huvudet behöver bli större. Fler lager i cortex kan också ge god utdelning, vad händer till exempel om hjärnan får ett tiotal lager i stället för dagens normalt 6 lager?

Ja, det är bara att välja nu, evolutionen! Något förslag borde väl falla i smaken.

Om man sedan om några hundra tusen år, oavsett hur det nu sker, får ett avancerat och ännu mer komplext centralt nervsystem, så kanske det händer att man hittar rester av vår tids människa, gräver ut och lägger pussel, försöker förstå henne och söker gestalta hennes tankevärld. Och de kommer att gissa och spekulera och fascineras. Och trots att de har så komplicerade och avancerade hjärnor, så kommer de aldrig att riktigt förstå vad som var vårt liv.

Det kan man tänka på.

Marika Ehrenkrona

K