Premiär för Stigell-härvan i Svea Hovrätt

Det var alltså första rättegångsdagen i jätteprocessen där staten kräver att Stigell sätts i fängelse. Själv avfärdar han alla anklagelser.

Klicka nedan för att se videoklipp från dagen.

Klipp 1: Henrik Stigell sitter i rättssalen innan rättegången börjar. Hans advokater packar upp sin dokumentation.

Klipp 2: Stigell med sina två advokater i en av pauserna.

Klipp 3: Stigell gömmer sig runt hörnet när Realtid.se tar fram videokameran.

Klipp 4: Stigell och hans advokater går iväg för att äta lunch.

Stigell anklagas för att ha undanhållit 100 miljoner kronor från beskattning, och Stockholms Tingsrätt kom med sin dom redan i november år 2006 där han dömdes till tre års fängelse.

Anmäl dig till Realtid.ses nyhetsbrev Juridik som skickas ut varje torsdag.

När it-bubblan var som mest uppblåst beräknas Stigell ha tjänat cirka 100 miljoner kronor på olika transaktioner kring det börsnoterade it-bolaget Mirror Image.

Men i stället för att ta upp pengarna i deklarationen och betala skatt på beloppet, dömdes Stigell för att struntat i detta helt med hjälp av bolag i skatteparadis.

Han har redan suttit av en annan dom på 1,5 års fängelse på grund av otillåten handel med Skandia-aktien.

Den domen överklagade inte Stigell, men här har han valt att sätta hårt mot hårt och överklagade tingsrättsdomen som nu kommit upp i nästa instans.

Hovrättsförhandlingarna planeras pågå i sju arbetsdagar plus två reservdagar, vilket är mycket för en hovrättsprocess.

Fredagen var alltså den första dagen, med start klockan 9.30 i Svea Hovrätts lokaler i ”Wrangelska palatset” på Riddarholmen i Stockholm.

När Realtid.se anländer dit strax före utsatt tid, framgår mycket riktigt på en tv-skärm att målnummer B 8992-06 ska avhandlas i sal 2, och att det avser Stigell mot Ekobrottsmyndighetens andra kammare i Stockholm.

Om målet står det ”Ang. grovt skattebrott m m”.

I lokalerna är det ganska lugnt och tyst, med folk som verkar vänta på att rättegångar ska inledas. De står i grupper och försnackar.

En del är unga, och senare under dagen skymtar det förbi en orakad man med handklovar följd av tre biffiga typer från kriminalvården.

Vid ingången till sal 2 är dörren stängd, och endast en person väntar utanför trots att klockan nästan är halv.

Det visar sig vara åklagaren, Kjell Lilieholm.

Vad kommer du att yrka i det här fallet?

– Det är ju Stigell som har överklagat, och han vill att tingsrättens dom ogillas.

– Jag bestrider bifall av det, och yrkar för att tingsrättens dom på 3 års fängelse ligger fast.

Enligt Lilieholm kunde tingsrättens dom ha inneburit ännu längre fängelsestraff.

– Men man tar hänsyn till att Stigell redan har suttit av 1,5 år i Skandiafallet, och att det nu börjar ha gått ganska lång tid sedan det bakomliggande händelseförloppet till det här målet utspelades.

Annars hade han dömts till mer än tre år?

– Sannolikt hade det annars blivit mer.

Huvudpunkten är enligt Lilieholm att de 96 miljoner kronor som Stigell tjänade på aktietransaktionerna kring Mirror Image, är att betrakta som lön.

– Så han borde ha betalat 50 procent på det i skatt.

Förloppet är så komplicerat att Lilieholms dokumentation i ärendet motsvarar en pappersstapel på en meter.

Nu när ärendet har kommit upp i hovrätten, ska allt gås igenom i detalj på nytt och de flesta vittnena höras igen.

Den sista dagen i hovrättsförhandlingarna är en ”reservdag” utsatt till den 20 april.

– Domen från Svea Hovrätt kanske kommer någon månad eller några veckor efter att rättegångsförhandlingarna är klara. Det är det vanliga.

– Så kanske framåt början eller mitten av maj lär vi få hovrättens dom.

Lilieholm konstaterar att Stigell och hans advokater har korrigerat sin beskrivning av händelseförloppet tre gånger i en viss detalj.

Vad innebär det för hovrättens förtroende för Stigell tror du?

– Det innebär att hovrätten har noll förtroende för honom. Det brukar bli så när man inte följer en linje. Då ser de till yttre faktorer.

Den saken hade att göra med att Stigell skyllt på att ett av de berörda skatteparadisbolagen i härvan sattes upp för en kunds räkning då han jobbade på Erik Pensers aktiemäklarfirma.

När det inte visade sig stämma, sa han att det var när han jobbade på Handelsbanken innan han kom till Penser.

Men det visade sig inte heller stämma, och då medgav Stigell-sidan att det inte ingått i hans jobb på Penser eller Handelsbanken att sätta upp skatteparadisbolag åt kunder.

Stigell företräds av advokaterna Per Lindell på advokatbyrån Nordia och Ulf Stigare på sin egen advokatbyrå Ulf Stigare AB.

Är de skickliga?

– De anser sig säkert själva vara det, säger åklagaren Lilieholm.

– Stigell har anlitat dem själv som två privata försvarare, och då har man råd att svänga ut mer än om man har en offentlig försvarare.

Tiden går och klockan hinner passera både 9.30 och 9.40 och ännu finns ingen Stigell i sikte.

På plats finns endast åklagaren, hans medarbetare, en juridikintresserad åhörare, och Realtid.se.

Vad händer om Stigell inte dyker upp?

– Ja, i extremfallet så kommer hans överklagan att läggas ned. Men i dagens samhälle finns det ju mobiltelefoner, så de borde väl ha haft någon form av dialog om han skulle vara försenad eller så, säger åklagaren.

Så plötsligt när klockan blivit nästan 9.45 meddelar en högtalarröst att Stigell-målet ska börja.

Dörren till sal 2 öppnas, och från ingenstans dyker Stigell och hans två advokater snabbt upp från ett annat håll för att äntra rättssalen.

De har tydligen hela tiden suttit i ett rum intill i väntan på högtalarrösten.

Med sig har de varsin stor resväska på hjul med all sin dokumentation.

Inne i rättssalen har hovrättens fem medarbetare radat upp sig längst fram med hovrättslagmannen Anders Eka i mitten.

Nu tar det en stund innan Stigell-sidan hunnit öppna sina väskor och radat upp sina pärmar.

De har säkert 5-10 pärmar var framför sig innan de är klara, och mer dokumentation i tjocka högar ligger kvar i de på golvet öppnade väskorna.

Så är det äntligen dags för själva rättegångsförhandlingarna att börja.

Det är hovrättslagmannen Anders Eka som tar till orda. Namnen på alla närvarande klaras ut, och han frågar särskilt om någon anser att det finns hinder för att inleda rättegången men ingen säger emot.

Planering av de dagar som hovrättsförhandlingarna ska pågå, tas upp.

Och så läser Eka upp ur tingsrättsdomen från november år 2006:

Det handlar inte bara om skattebrott utan även om bokföringsbrott.

Händelseförloppet inträffade under år 1999. Stigell köpte via bolaget Lionell in fyra andra bolag, med syfte att sälja dem till Mirror Image mot betalning i Mirror Image-aktier.

Ersättningen uppgick till 129 miljoner Mirror Image-aktier, varav ägarna till de fyra bolagen fick 45 miljoner aktier i ersättning.

”Nettovinsten” av affärerna blev alltså 84 miljoner Mirror Image-aktier.

Härav ansågs Stigell ha tillskansat sig ett värde motsvarande 96 miljoner kronor som via Lionell gick till skatteparadisbolagen Bryson och SCI.

Enligt en beräkning uppgick beloppet till 105 miljoner.

Det kan alltså betraktas som skattepliktig inkomst, som Stigell borde ha tagit upp i deklarationen.

Bryson och SCI hade formellt vissa personer som företrädare, men i praktiken ansågs Stigell vara den verkliga ägaren till Bryson och SCI.

Danska banken Jyske Bank var inblandad där exempelvis Bryson hade konto.

Någon bokföring av affärerna med Mirror Image-aktierna skedde inte heller.

Stigell förnekade brott med hänvisning till att ”åtalet inte är lagligen grundat och att inget i gärningsbeskrivningen konstituerar brottslig handling”.

Men tingsrätten ansåg det vara ställt utom rimligt tvivel, att Stigell i praktiken stod bakom skatteparadisbolagen.

Förutom fängelse i tre år dömdes Stigell till reseförbud, men det hävdes av hovrätten i januari år 2007.

Återigen till hovrätten, så tillfrågar Eka därefter parterna om sina yrkanden.

Stigell-sidan yrkar på en ändring av tingsrättens dom så att Stigell frikänns, eller ”i varje fall får en rimligare påföljd”.

Åklagaren bestrider samtliga förändringar av tingsrättsdomen, och ”yrkar att tingsrättsdomen fastställs”.

Därefter var det dags för åklagaren att lägga fram hela sitt case inför hovrätten.

Åklagaren hänvisar särskilt till en dvd-skiva som senare ska spelas upp som del i hans presentation.

Det är ett avsnitt av tv-programmet ”Striptease” från år 1996 som handlar om skatteparadisbolag.

Här avbryter Stigell-advokaten Ulf Stigare plötsligt rättegången.

– Vi har en del vitsordande att göra, vilket kan förenkla innan åklagaren inleder sin sakframställan, säger han.

Stigell-sidan vill alltså klargöra olika delar av åklagarens beskrivning, så att parterna inte behöver bråka i onödan.

Stigare bekräftar att olika aktieförsäljningar som åklagaren tar upp i fallet, har skett. Det är skatteparadisbolaget Bryson som har gjort försäljningarna i dessa affärer, och fått betalt för det.

Men Stigare understryker att det är Stigell som haft ett uppdrag som utomstående att investera i aktier åt skatteparadisbolagen Bryson och SCI.

– Stigell har i dessa bolag haft en ställning som motsvarar styrelseledamot i svenska aktiebolag, säger Stigare.

Stigare påpekar särskilt att Lionell aldrig har ägt något av de fyra bolag som såldes in till Mirror Image, eller att Lionell erhållit vederlag för de fyra bolag som såldes in till Mirror Image.

– Det har endast funnits ett deltagande som mellanman för annans räkning.

Mirror Image-aktierna har enligt Stigare bara förvaltats i en depå för annan part.

– Vi bestrider att det skett någon överföring från Lionell till Bryson eller SCI som skulle leda till skattekonsekvenser vid den aktuella tidpunkten, säger Stigare.

Därefter tar åklagaren återigen till orda:

Han understryker för sin del återigen att han står fast vid all sin bevisning.

Genom hela dagen visar det sig att Stigell-sidan verkar ha utsett Stigare till en ”djävulens advokat”, som vid ett flertal tillfällen avbryter åklagaren med kommentarer varvid åklagaren hamnar något ur balans.

Åklagaren berättar att det gjorts en husrannsakan hos Stigell där hans dator beslagtagits, och information om Stigells cv funnits.

Utifrån det framkommer bland annat att Stigell varit ”trader” på Handelsbanken med kapital som banken handlat med för egen räkning.

Åklagaren understryker att Stigell varken på Handelsbanken eller Penser förvaltat andras pengar.

På Penser jobbade Stigell delvis med sin gamla studiekamrat Björn Alsén som också varit inblandad i skatteparadisbolaget Bryson.

Det var under sin tid på Handelsbanken som Stigell enligt åklagaren började skapa sina skatteparadisbolag, via bolaget Utlandsjuristen som bistår med sådana tjänster.

Åklagaren menar att Stigell till punkt och pricka följt recepten i Utlandsjuristens ”kokböcker” om skatteparadisbolag, och har köpt ”paket” för skatteparadisbolag från Utlandsjuristen.

Det handlar om att hantera skatteparadisbolagen via ”fasadadresser” i London, och bulvaner som formella företrädare.

Åklagaren pekar på att det är olagligt för någon i ett skatteparadis att avslöja vem som är skatteparadisbolagens verkliga ägare, men det är inte olagligt att bekräfta att någon inte är det.

Och enligt åklagaren ville de inte bekräfta att Stigell inte var den verkliga ägaren i de aktuella paradisbolagen.

Sedan blir det dags för paus, och där kommenterar åklagaren för Realtid.se Stigells utspel via advokaten Ulf Stigare.

– Hans klarlägganden var ingen överraskning. De bekräftar att vissa transaktioner har ägt rum, fast de ser på dem på ett annat sätt än vi gör, säger åklagaren Lilieholm.

– Deras huvudpunkt är att Stigell bara varit en mellanman, men observera då att den förklaringen existerade inte förrän vid starten av tingsrättsförhandlingen.

Tror du att det är en efterhandskonstruktion?

– Det är helt uppenbart, säger Lilieholm.

Det finns ingen chans för Stigell att skylla på sin egen okunskap?

– Nej, nej, nej. Han om någon behärskar det här området till fullo.

Vad är det för människor som gör sådana här skattetricks då? Psykopater?

– Det är en definition på det.

Enligt åklagaren tar många en kalkylerad risk att åka fast med olika skatteknep såsom skatteparadisbolag.

– Tjänar man 100 miljoner kronor på det, så tycker vissa att det är värt det. Det är en kalkyl de gör.

– Men Stigell är ju så begåvad att han skulle kunna tjäna ordentligt och må gott, även om han betalade skatt fullt ut.

– Jag tycker inte att han borde hålla på så här, men han har gjort ett val.

– Tjänar man väldigt mycket pengar, är det lätt så att man vill tjäna ännu mer.

Därefter fortsätter rättegången, och åklagaren sin framställning:

Han fortsätter att berätta om Stigells beslagtagna dator, där man funnit att den kontaktadress för Bryson som Utlandsjuristen har i sitt register ändrats från Stigells tidigare bostadsadress på Döbelnsgatan 87 till hans då nya bostad på Odengatan 60.

Det var Stigell själv som begärda adressändringen, och att posten skulle gå till Stigells bolag Notna.

– Det här visar att det inte varit någon annan än Stigell som ansvarat för paradisbolagens affärer.

Utlandsjuristens kontor i Gibraltar och fasadadresserna i London, hanterar enligt åklagaren bara det administrativa, medan det är Stigell som ger alla instruktioner.

Åklagaren pekar på att Stigell i flera fall tillgodogjort sig pengar från sina paradisbolag, genom att låna pengar från dem.

Det gäller bland annat pengar som gått till Stigells bostadshyra på Odengatan.

Stigell öppnar enligt åklagaren en depå åt Bryson på försäkringsbolaget Prudential i Monaco.

På Brysons papper skriver han att Prudential ska ringa till Stigell om det är några frågor.

Stigell skaffar i samband med detta även bostad i Monaco.

Bryson öppnar även konto på Jyske Bank i Gibraltar, och även i samband med det står det på papprena att de inte ska tveka att kontakta Stigell vid frågor med hans telefon- och faxnummer.

Åklagaren pekar även på att namnet ”Robin Leigh” förekommer på Brysons papper, och där framkom det i Stigells Skandia-rättegång att han själv brukar använda det namnet.

Sedan registrerar Stigell paradisbolaget SCI på Turks and caicos-öarna i Karibien i februari år 1999.

– I och med SCI hävdar jag att Stigells ekonomiska sfär består av bolagen Notna, Bryson och SCI, säger åklagaren.

Så fortsätter resonemangen i hovrätten under fredagen, som skulle bli ”åklagarens dag” i processen.

Finalen var som sagt avsnittet av ”Striptease”, där Janne Josefsson är med och en annan journalist tar på sig dold kamera och går på besök på Zanders advokatbyrå som agerade återförsäljare av paradisbolag åt Utlandsjuristen.

Alla i hovrätten satt och kollade på biodukar med projektor-tv, och Stigell såg stundtals lite chockad ut.

Det skulle dröja till 16-tiden på fredagen innan åklagaren var klar, och nu är nästa steg Stigell-sidan som ska lägga fram sitt case på måndag förmiddag.

En annan diskussion som uppstod under fredagen, var när det blev dags för lunch.

Klockan var någonstans efter 12, och hovrättslagmannen Anders Eka föreslog en timmes avbrott och undrade med parterna om det var ok.

– Det är något för lite tid, replikerade Stigell-advokaten Ulf Stigare.

Han konstaterade att man antingen får välja att äta i hovrättens egen lunchrestaurang.

– Men om vi får lite mer tid på oss hinner vi gå till något trevligare ställe i Gamla Stan, sa Stigare.

Han förklarade sig då villig att acceptera Ekas nya förslag att hovrätten skulle återsamlas först klockan 13.30.

Vart Stigell-lägret sedan gick? Italienska restaurangen Rodolfino i Gamla Stan precis över bron från Riddarholmen.

Bland övriga incidenter under fredagen kan nämnas:

* Vid flera tillfällen uppstod förvirring med alla de bilagor och den dokumentation som åklagaren pepprade med som hänvisningar till stöd för sin sak.

Hovrätten hade inte alltid helt lätt att hänga med, och en gång så saknade hovrätten kopior på all dokumentation för att följa med i åklagarens tal.

Då var Stigell-sidans advokat Per Lindell illa kvickt framme och erbjöd sig att låna ut sin kopia till hovrätten, vilket hovrättslagmannen Anders Eka gladeligen accepterade.

Kan sådana tjänster och gentjänster finnas med i bakgrunden senare då hovrätten ska fatta beslut i domen?

* Utöver Stigells uteblivna skatt på cirka 50 miljoner, anförde åklagaren att Stigell även borde ha betalat arbetsgivaravgifter på 56 miljoner kronor.

* Realtid.se fick inte filma eller fotografera i rättssalen under rättegången, och därför blev intrycket att man fick göra det i rättssalen i pauserna och då fredagens rättegång avslutats.

Men då sa hovrättslagmannen Anders Eka sedan att han ”för ordningens skull” ville att det inte fotograferas i rättssalen, däremot kunde man stå utanför och fotografera in i salen.

När Realtid.se gjorde det och fotograferade då Stigell-sidan packade ner sin dokumentation för dagen i sina resväskor, upptäckte Stigells advokat Per Lindell detta och stängde rättssalsdörren mitt framför nästan på Realtid.se medan han log och lät ”Hmm!”.

* I Striptease-programmet som visades framkom att ett syfte med fasadadresserna i London, tydligen var att skicka avsiktliga bluff-faktor till den berörda svensken som kan kvitta dessa kostnader mot inkomster och därmed undgå skatt.

Det enda man behöver göra är att skicka anvisningar om hur fakturan ska se ut, så kommer det sedan efter ett tag en lämplig faktura.

Bedömningen var att skattemyndigheten inte skulle gå vidare och kontrollera dessa fakturor om de kom från en utlandsadress.

Men skattemyndighetens företrädare sa i programmet att de har vissa vanliga brittiska adresser under bevakning för fortsatt utredning, bland annat en av de adresser som figurerat kring Stigells paradisbolag.

Egentligen skulle man kunna skicka en faktura direkt från skatteparadisbolaget, men det kan se misstänkt ut. En faktura från en brittisk adress anses dock säkrare.

* I programmet sa även en skatterådgivare att rätt upplagt kan ingen komma åt dig om du har skatteparadisbolag, så länge du blånekar att det är du själv som står bakom bolaget.

* Realtid.se gick fram till Stigell själv och undrade om man kunde ställa några frågor.

– Jag svarar inte på några frågor, sa han bestämt och gick iväg.

Senare gick Realtid.se fram till hans advokater och undrade om de i så fall kunde uttala sig.

– Nej, sa advokaterna.

Någonsin?

– Nej, sa de.

Åklagaren Kjell Lilieholm var däremot hur frispråkig som helst och kommenterade allt mellan himmel och jord.