PPM-fonder väljs i bokstavsordning

I dag har pensionsvalet mindre betydelse, men om tio till tjugo år kommer det att bli uppenbart vem som investerat rätt. Det säger Andrei Simonov som tillsammans med forskare på Stockholms universitet visat att pensionssparare till stor del väljer fonder utifrån vilken bokstav fondens namn börjar på.

– Det är som att bläddra i en bok. En del börjar från början, andra börjar från slutet, säger han.

Med andra ord, de PPM-fonder som börjar på a, b, och c, samt fonder som börjar på ö, ä, och å, väljs i högre grad än de fonder som börjar på en bokstav som befinner sig mitt i alfabetet.

Dessutom väljer pensionsspararen fonder efter vad som finns på ”menyn”, det vill säga de PPM-fonder som finns tillgängliga, vilket leder till att många är otillräckligt diversifierade.

– Jag blev faktiskt chockerad när vi upptäckte att svenska aktier i samtliga PPM-fonder har en vikt motsvarande 13 procent. Globalt sett väger svenska aktier bara 1,2 procent, vilket borde vara ett riktmärke. Andelen USA-aktier borde vara 50 till 60 procent. Men när vi ser på vikten i PPM-fonderna står de endast för 8,5 procent. Och vikterna i det totala utbudet kommer naturligtvis att avspeglas i spararnas portföljer.

Anser du att det är fel att låta den svenska befolkningen själv förvalta delar av pensionen?

– Jag förespråkar marknadsekonomi, så det kan jag inte säga principiellt. Men någon måste lära pensionssparare mer om diversifiering. Svenska folket måste också lära sig att betrakta alla tillgångar som en del av en portfölj.

När Andrei Simonov talar om ”alla tillgångar”, menar han till exempel utbildning, kompetens, hus och anställning.

– Säg till exempel att någon jobbar på Ericsson och har stor kompetens inom telekommunikation. Den personen borde inte investera i telecomrelaterade aktier. Går telecomsektorn dåligt, och han eller hon har investerat allt kapital i Ericsson eller Nokia – samtidigt som jobbet kanske går förlorat – då har personen ifråga förlorat väldigt mycket på samma gång.

Andei Simonov nämner Enron som exempel.

– Många av de anställda trodde på Enron, och hade investerat större delen av sin förmögenhet i företaget. De hade ingen aning om vad som försiggick bakom kulisserna, utan trodde att de kunde tjäna pengar på bolagets framgångar. Plötsligt inser de att någon har ”rånat” företaget. De förlorar jobbet och aktien blir värdelös.

Resultatet av studien Hedging, familiarity and portfolio choice, gjord av Massimo Massa och Andrei Simonov, vid Handelshögskolan i Stockholm, visar just att mer än hälften av de svenska investerarna har ett liknande beteende.

– De investerar i det företag de arbetar på, eller i ett företag som fysiskt finns på orten, eller inom den sektor de arbetar i. Det innebär att deras arbetsinkomst och finansiella inkomst är högt korrelerad vilket innebär mycket dålig diversifiering och onödigt hög risk, säger Andrei Simonov.

Studien har godkänts för publicering i tidningen Review of Financial Studies.