"Personliga nätverk viktiga i private equity-branschen"

I morse rapporterade Realtid.se om hur Nordic Capital-grundaren Robert Andreens svärson ger investeringsråd till nyss börsnoterade NAXS, råd som resulterat i att största innehavet i NAXS är just en Nordic Capital-fond.

Jeff Bork, vd på NAXS, kommenterade faktumet med att det finns andra relationer mellan aktörerna i private equity-företagen som är mer relevanta än det nämnda familjeförhållande.

Linus Siming är nybliven doktor på institutionen för finansiell ekonomi vid Handelshögskolan och lade den 24 maj fram doktorsavhandlingen ”Private Equity in Mergers and Acquisitions”.

Avhandlingen ger Bork rätt (även om Simings fokus inte inriktat sig på vilka private equity-fonder bolag som NAXS investerar i, utan snarare på vilka investmentbanker pe-firmorna anlitar): personliga nätverk har, konstaterar Linus Siming, stor påverkan på private equity-marknaden.

En av Simings slutsatser är nämligen att investeringsansvariga på private equity-bolag som tidigare i sina karriärer arbetat som finansiella rådgivare på exempelvis investmentbanker i större grad anlitar sina före detta arbetsgivare som transaktionsrådgivare än rådgivare de inte tidigare arbetat för.

”Att sociala nätverk kan förklara många fenomen på finansiella marknader är känt sedan länge”, konstaterar Siming, men nämner att han är först med att dokumentera att så är fallet.

Tillvägagångssättet, fotarbetet, har bestått i att under tre års tid manuellt undersöka bakgrunden hos 1326 personer som världen över varit verksamma som rådgivare i pe-affärer världen över, inklusive Sverige. Informationen kommer i hög utsträckning från pe-företagens egna hemsidor, men även från sidor som LinkedIn och Zoominfo.

Linus Siming gick ut Handelshögskolan i början av 2000-talet och har sedan dess, efter 1,5 år på Investor, själv arbetat på investmentbank – nio månader på Deutsche Bank som m&a-analytiker – och blev där nyfiken på hur den ofta slutna pe-branschen fungerar:

– Det som slog mig var just hur man väljer rådgivare, och generellt hur nätverk är väldigt viktigt på private equity-marknaden.

Såg du någon skillnad på exempelvis Sverige och USA?

– Det är för få observationer för att kunna dra sådana slutsatser, men generellt var det svårare att få fram bakgrundsinformation om personer i USA jämfört med Europa, som utgör huvudmaterialet i min studie.

Linus Siming tycker sig ha sett att det i förvärv av publika företag i USA tycks vara vanligare än inom private equity att investmentbanker utnyttjar sin roll som ”dual advisor” (rådgivare till de aktieägare som säljer ett bolag, samtidigt som man lånar ut pengar till det företag som köper) för sina egna syften.

I private equity-företag är Simings erfarenhet däremot att det kan vara bra med den typen av dubbla roller: investmentbanker kan överbrygga informationsasymmetrier som finns mellan köpare och säljare.

Till hösten kommer Linus Siming att fortsätta forska om det hans doktorsavhandling berör, men i Milano i stället för i Stockholm.