Personalen begär Swecard i konkurs

”Finansieringen är ordnad”, meddelade entreprenören Johan Asplund i en pressrelease 2007. Nu skulle hans Swecard till börsen. Företaget ”gick in i en fas av expansion”.

Idag, tre år senare, är han mer pressad än någonsin och står på randen till konkurs.

För att rädda företaget jagar han 90 miljoner kronor som behövs för att bygga upp en egen tillverkning av ett kreditkort med teckenfönster och knappar. I slutet av 1990-talet var Johan Asplund ensam om betallösningen men under senare år har han mött konkurrens av liknande lösningar från kortjättar som Visa.

Den senaste utmaningen är liknande lösningar i form av smartphone-appar.

Men mest akut just nu är att skaffa pengar till löner. Tre av sju anställda lämnade under måndagen in en konkursansökan till Stockholms tingsrätt. De har inte fått betalt sedan september. Hyran och telefonräkningen är på väg till inkasso.

Fackets ombud bedömer möjligheterna att överleva som ”mikroskopiska”.

Johan Asplund tog själv över som vd den 15 maj 2010 efter en rad misslyckade försök av tidigare ledning och styrelse att skaffa nya pengar. Läget har inte förbättrats sedan dess. Swecard bad aktieägarna om 12 miljoner kronor men fick bara in 7 miljoner.

Johan Asplund fick betala en halv miljon kronor av löneskulden med egna pengar i november, men det är varken han själv eller någon annan aktieägare beredd att göra om.

– Även jag måste dra en gräns, säger han.

En väg ut ur den finansiella knipan är att hitta en köpare. Schweiziska Kudelski-gruppens smartkort-tillverkare NagraID visade intresse för att köpa teknologin i Swecard 2008 men backade. Johan Asplund fick intrycket att de mest var ute för att snoka.

Han vill att Swecard ska behålla kontrollen över nyckelkomponenten Visifoil, som driver kortets teckenfönster. Han är övertygad om att konkurrenter som franska Oberthur och Sagem eller nederländska Gemalto skulle lägga vantarna på rättigheter och kunnande om det blir konkurs.

– Våra konkurrenter befinner sig ungefär tre år efter oss. Om det här bolaget faller i bitar kommer den här tekniken naturligtvis konkurrenterna tillhanda på något sätt. Då kommer de snabbt hämta in det försprång vi har, säger han.

Johan Asplund har försökt tjäna pengar på samma affärsidé tillsammans med stora och små investerare sedan 1990-talet.

Första försöket var företaget Swats, som enligt honom själv förbrukade 120 miljoner kronor innan storägaren Skandia satte stopp 2003. Johan Asplund köpte ”inkråmet” och det blev grunden till Swecard som startade 2006.

Statliga Vinnova sköt till 8 miljoner kronor. Pengarna är förbrukade. Swecard har gjort av med omkring 60 miljoner kronor. Johan Asplund börjar ge upp hoppet, men han ser en sista utväg för att få ordning på likviditeten och tillverkningssystemet.

I november skrev en hemlig investerare i Förenade Arabemiraten under en
avsiktsförklaring, ett ”memorandum of understanding”, om att skjuta till de nödvändiga 90 miljonerna mot ett ägande som innebär en värdering av hela Swecard till 400 miljoner kronor.

En fullt rimlig värdering, enligt Johan Asplund.

– Antingen tror man på produkten eller inte. Tror man på produkten så är det en rimlig värdering.

När Johan Asplund berättade om avsiktsförklaringen för sina anställda den 26 november valde de att vänta med att kräva sina löner för att inte skrämma bort investeraren. Det hjälpte inte. Det blev inga miljoner.

Erbjudandet kvarstår. Johan Asplund pratade med investeraren i Förenade Arabemiraten så sent som i förra veckan.

– Jag förstår inte varför han inte betalar.

Varför har då ingen annan velat ställa upp? Swecard kan inte leverera till den enda kund som velat betala, en storbank. De maskiner som finns duger inte för att licensiera ut. Produkten har fått nya konkurrenter. Löften om positivt kassaflöde höll inte. Det finns missnöje bland aktieägarna.

Men inget av detta har någon betydelse för Swecards möjligheter att vinna kapitalmarknadens förtroende, enligt Johan Asplund.

Han väljer istället att lägga skulden på mediebevakningen, specifikt två artikar på Realtid.se.

Realtid.se har i flera artiklar rapporterat om Swecard, bland annat om aktieägares kritik mot vidlyftiga prognoser och det ständiga behovet av nytt kapital.

I november 2010 skrev Realtid.se att Swecard försökt låna pengar av ägarna till de anställdas löner och att Johan Asplund samtidigt försökte övertyga utländska investerare att ställa upp med närmare 80 miljoner kronor.

Enligt Johan Asplund och delägaren Peter Mellqvist, som gick in som ny ordförande i maj 2010, skulle de skriva under ett kortsiktigt brygglån på två miljoner kronor när artikeln publicerades.

– Då var det ett antal intressenter som hoppade av, säger Peter Mellqvist.

Johan Asplund stämmer in.

– Det var säkert många som resonerade så att ”ingen rök utan eld”.

– De här två artiklarna släckte alla möjligheter
att hitta finansiering i Sverige.

Swecard redovisade 848.000 kronor i intäkter under 2009. För 2010 blir det noll. Personalens konkursansökan gör att Johan Asplund kämpar mot klockan. Stockholms tingsrätt kan kalla till konkursförhandling inom ett par veckors tid om inte nya pengar kommer in.