"Pengar till Kommuninvest okopplat till krisobligation"

Realtid.se får tag på Kommuninvests vd Tomas Werngren.

Klicka här för att gratis få Realtid.se:s nyhetsbrev Finans och försäkring varje vecka via e-post.

– Vi har föreslagit en ökning av vårt kapital som nu behandlas bland våra ägare.

Förslaget ska upp på Kommuninvests stämma den 25 mars.

Ägarna är 250 av Sveriges 310 kommuner och landsting.

Orsaken till förslaget är enligt Werngren bland annat att Kommuninvest tvingades låna ut 40 miljarder kronor extra till kommuner och landsting i samband med finanskrisen.

– Vi blev lite av en räddare i nöden förra året.

– Vi ökade vår utlåning rejält, och för att upprätthålla vår kreditrating AAA och förtroendet för oss på den internationella och inhemska betalningsmarknaden, så bör vi inte avvika för mycket från andra likartade institut.

Enligt Werngren är därför Kommuninvests kapital för lågt i dagsläget i förhållande till utlåningen.

Målet är att kapitalet ska utgöra minst 1 procent av utlåningen.

Det var inte mycket?

– Nej, men man måste observera att vi bara lånar ut pengar till svenska kommuner.

– Vi har inga engagemang i andra länder som är ett populärt diskussionsämne.

– All vår utlåning görs till institut som definitionsmässigt är ”nollrisk-viktade” enligt Basel-reglerna.

– Så egentligen behöver vi inte ha något kapital alls för vår utlåning.

– Men det är alltid bra att ha.

– Vi såg vad som hände under dagarna när vi hade finanskrisens värsta stormar.

– Vi tycker det är bra att ha en buffert eller säkerhetsmarginal.

I dagsläget före kapitaltillskottet har Kommuninvest ett kapital på en halv miljard kronor.

Målet är att höja det till 2 miljarder kronor, varav 1 miljard genom kapitaltillskott från ägarna och en halv miljard genom framtida vinster.

Då kan Kommuninvest klara av en utlåning upp till 200 miljarder kronor, jämfört med Kommuninvests utlåning i dagsläget som uppgår till 120 miljarder.

Kommuninvest kommer nu att ha ”medlemssamråd” i januari och februari, och resonera med sina medlemmar och höra deras tankar och funderingar.

För att det ska bli beslut om kapitaltillskottet krävs att mer än hälften av medlemmarna på stämman den 25 mars röstar ja.

Det är en röst per medlem, alltså per kommun eller landsting oavsett hur stora dessa är.

Dock är det frivilligt för respektive medlem att vara med och bidra till kapitaltillskottet.

Sveriges största kommuner såsom Stockholm, Göteborg och Malmö är inte med i Kommuninvest, utan de största är exempelvis Jönköping, Norrköping och Örebro.

Kapitaltillskottet per kommun eller landsting räknas ut beroende på antal invånare där, så de störstas föreslagna bidrag blir 25 miljoner kronor medan Sveriges minsta kommun Bjurholm föreslagna bidrag bara uppgår till 700.000 kronor om de vill vara med.

Om några inte vill vara med och bidra, kommer andra kommuner/landsting som vill att stå för det till extra fördelaktiga villkor.

De kommuner som inte tecknar sin andel förlorar rätten till en hög avkastning men minskar inte sin ägarandel.

I samband med finanskrisen ökade Kommuninvests utlåning från 70-80 miljarder till 120 miljarder. Det var ungefär från augusti 2008 till januari/februari 2009.

Det som hände under finanskrisen var att kommuner och landsting fick svårt att låna från banker som de brukar, och lånade därför istället från Kommuninvest.

Några kommuner var extra illa ute på grund av bankernas extrakrav.

Det är exempelvis känt att Umeås kommun fick lån på 1,5 miljarder kronor uppsagda av en svensk bank.

Och bankerna var inte snåla för att djävlas, utan var tvungna att för sig också se om sina hus under finanskrisen.

– Vi är glada och stolta över att vi lyckades hålla vår kundkrets så pass bekymmersfria som vi gjorde, säger Werngren.

Det som hände under finanskrisen var alltså inte att bankerna inte trodde att kommunerna skulle betala tillbaka på sina lån, utan att det helt enkelt inte fanns några pengar att låna ut.

Sedan gick staten in med stödåtgärder för bankerna vilket lättade upp situationen.

– Det var nödvändigt, säger Werngren.

– Annars hade kreditsystemet kollapsat utifrån ett likviditetsperspektiv, men inte utifrån ett kreditperspektiv.

– Kunderna kunde betala tillbaka på lånen, men bankerna hade inga pengar att låna ut.

Tidigare har det framkommit att Kommuninvest har haft en koppling till ett amerikanskt kommunlån som orsakade stora förluster för investerarna i det värdepappret.

Det var ett värdepapper konstruerat av schweiziska banken EFG.

Kommuninvest gick in som garant för värdepappret, och drabbades av kostnader på 30-35 miljoner kronor för det.

Det var bland annat ett antal kommuner som investerade i det aktuella värdepappret, och drabbades av kursförluster på det.

Werngren förtydligar i efterhand via e-post:

”Vi förlorade inte 30-35 miljoner, utan av obligationsvillkoren angiven avkastning (ränta) och återbetalning av nominellt belopp, betalade vi som utlovat (garanterat av Kommuninvest).

Effekten blev att placerarna totalt fick tillbaka cirka 30-35 procent av det investerade beloppet, och Kommuninvest förlorade inget men vann hellre inget på transaktionen.”

”När man som i vårt fall emitterar (lånar) en obligation vars återbetalning och ränta är beroende av vad som händer med en underliggande fond eller ett index händer följande:

Ränta betalas enligt villkor, och på slutdagen (eller som i det här fallet; förtidslösendagen) slutregleras beloppet enligt de avtalsvillkor som anges i obligationsvillkoren.

Som ett exempel; om en emittent (låntagare) ger ut en obligation vars avkastning och slutbetalning är beroende av utvecklingen av aktien Ericsson, så betalas löpande en ränta som är beroende av vad Ericsson ger i aktieutdelning, och slutbetalning blir beroende av vad skillnaden är mellan aktiens värde på obligationens emissionsdag och slutdagen.”

”I praktiken är dock inte allt så enkelt, utan bakom en sådan här obligation finns det flera avtal.

I det specifika fallet var vi (men inte placerarna) via ’swappar’ försäkrade mot rörelser i den underliggande fonden som innehöll amerikanska kommunobligationer.

Det innebär att när värdet föll kraftigt så var vi via försäkringsavtal, swappar, bundna av att betala skillnaden mellan ingångsvärde och aktuellt värde till försäkringsgivarna och det aktuella värdet till placerarna.

Med andra ord; vi har betalat vad vi lånade men uppdelat på försäkringsgivare och placerare.

Motsatt, om värdet skulle ha ökat så skulle försäkringsgivaren ha skickat mellanskillnaden till oss så att vi betalar vad vi har lånat + värdeökningen till placeraren.

Med andra ord; Kommuninvest vinner eller förlorar inget på rörelsen, utan det är placeraren eller swapmotpart (försäkringsgivaren) som tar den delen.

Jag kommer inte ihåg vad fördelningen mellan ränta och slutbetalning var, men räntebetalningen var den största andelen av de 30 till 35 procenten placerarna fick ut av placerat belopp.

Beloppen betalades ut löpande under obligationens löptid, samt vid slutregleringen under våren 2008.”

Werngren understryker att det kapitaltillskott som Kommuninvest begär nu av sina ägare inte har något att göra med det här värdepappret.

Han understryker dessutom att Kommuninvest inte haft något att göra med utformandet av värdepappret eller införsäljningen av det till investerare.

– Om vi skulle ägnat oss åt sådant hade vi förlorat vårt tillstånd hos Finansinspektionen.

– Det vi har tillstånd för är att låna upp pengar åt kommunerna och det är det vi gör.