Påven, Blatter och bollen

1992 erkände påven, och därmed den katolska kyrkan, vad alla redan vetat i århundraden. Att jorden faktiskt snurrar runt solen och inte tvärtom. Enligt Galileo Galileis tankar på 1500-talet. Därmed skrotades till sist, från officiellt påve-håll, den geocentriska världsbilden där skapelsen och hela jävla planeten ständigt befinner sig i centrum av allt. Klen tröst för Galilei som tvingades göra avbön för att slippa inkvisitionens tunga mittbackar runt hälsenorna. Ingen större uppståndelse dock, 1992 alltså. Till och med påven insåg nog att Vatikanen haft fel ett tag. I några hundra år.

Kanske hade det heller inte väckt särskilt mycket motstånd om påven i somras (en annan påve, inte samma som 1992, mössan är likadan dock) förklarat att vår planet

faktiskt rör sig runt bollen? För jorden snurrade verkligen runt bollen, åtminstone under ett par månader. Där kunde han ha skrapat hem några extrapoäng och guldstjärnor i marginalen hos alla fotbollsgalningar.

Den nuvarande påven är ju tysk så han kanske gladdes åt sina landsmäns positiva spel? Eller så jublande han åtItaliens VM-guld, han har ju trots allt sitt kontor i det landet? Många saker att glädjas åt, således, samtidigt som han svängde rökelsekaret och lovprisade Klinsmannsfriska offensiv och Cannevaros glidtacklingar.

Gladast hade dock FIFA-presidenten Blatter blivit om ovanstående varit sant.

I verkligheten nöjer han sig dock inte med sådana erkännanden. Jag har en plan, säger Blatter och påminner lite om Gösta Ekman i Jönssonligan. Samma underfundiga, lite överlägsna leende. Dubbelt så mycket VM, säger han och ger de afrikanska delegaterna lite bruna kuvert. Blatter vill ha 100 procent mer VM – vartannat år, minst.

Karln är naturligtvis bindgalen. Här har vi en turnering som med fog kan kallas världens största enskilda idrottshändelse. En tävling på vilken hela världens ögon vilar. Den kan inte bli större utan är något att vårda och krama försiktigt. Att uppfostra och möjligtvis finslipa, inte revolutionera. Blatter vill alltså devalvera VM – lika nitiskt som någonsin svenska politiker lekte med valutan i mitten av sjuttiotalet.

Varför är det helt galet då?

Jo, därför att då blir fotboll istället hockey! Och hockey är en rolig sport men, ärligt talat, hur kul är det att kolla hockey-VM varenda förbenade månad? Alltid i TV3 och alltid utan sådär tjugo spelare som egentligen borde spela men som istället antingen spelar i NHL just då eller blivit utslagna och inte orkar annat än snickra en ny veranda till sommarstugan.

Sen finns ju alltid risken, vilket skedde i hockeyn, att förbundet bestämmer sig för att sälja matchtröjan till några killar som gör husvagnar och så får vårt stolta landslag springa omkring med tre isbjörnar på bröstet.

Varför är det helt galet mer då? Förutom den korkade hockey-analogin ovan?

Jo, och nu är det lite allvarligare, fotbolls-VM kommer sakta men säkert förlora sin exklusivitet; kommer inte längre vara en sensation utan till sist bara en vanlig tävling. Där har vi den springande punkten (vad fan betyder det – egentligen?). Att VM:s enorma genomslag i mångt och mycket handlar om dess sällsynthet. Tillgång och efterfrågan alltså.

Allt ovanstående vet nog Blatter också. Varför då detta förslag? Svaret är makt. Och pengar. Jag tror att Blatter med sitt förslag försöker utmana UEFA – den mäktigaste fotbollsorganisationen i världen vid sidan av Blatters egen. Ett fotbolls-VM vartannat år skulle självklart förminska UEFA:s turneringar EM och Champions League.

Måtte han inte lyckas!

Niclas Kindvall