Ove Larsson

– Jag gick från ett it-projekt på Ericsson till sex hundra kilo sill på två dagar, säger Ove till Realtid.se

Efter att ha växt upp
som syntare i Trollhättan och ”jagats av raggare varje lördag” värvades han till UVA från Volvos golv. – Är det inte roligare att bygga maskinerna än att köra dem, hade de frågat Ove. Jo, hade han svarat. Ett par år senare var han tjänsteman och gick sedan över till Ericsson år 1991. Han trivdes med sitt nya liv.

– Jag fick gå på kurser, det fanns massa pengar, jag åkte på min första utlandsresa med jobbet till Rom, berättar Ove.

Han började plugga marknadsföring och företagsekonomi och avancerade på Ericsson. Han ledde ett intranätprojekt för en avdelning med 7.000 anställda. Men sen blev det sämre tider. Ove accepterade att sluta mot att han fortsatte få lön i 11 månader. Sedan tog han jobbet på Godthem, där han första dagen fick hacka och lägga in sex hundrakilostunnor med sill.

– Jag var helt slut efteråt. Men jag hade inte heller skrattat så mycket på länge, säger han.

Det var en fredag i november 2003. Ove var då 46 år gammal.

Nu ser Ove ut som 35. Han har rufsigt hår, trendiga svarta glasögon och slitna jeans. Han har tagit mc-kort. Gått en bartenderutbildning och praktiserat på Riche i Stockholm. Varit i Grekland för att försöka öppna en egen taverna – något som han alltid drömt om. Men det gick inte just då. Nu jobbar han istället på Quality Hotel i Nacka som servitör och bartender. Han stortrivs.

I början var det dock jobbigt ekonomiskt eftersom det är svårt att få fast jobb i restaurangbranschen.

– Jag hade ju skaffat allt som en vuxen människa brukar ha, en bra bostad, bil, jag hade fasta utgifter. Jag hade jobbat sedan 1976 och aldrig varit arbetslös.

På Quality i Nacka har han nu fått sin heltidstjänst och löneskillnaden är nu inte längre så stor.

Men varför restaurangbranschen?

– Jag har alltid tyckt om mötet med människor, säger Ove. Man levererar något och får en reaktion. Även om åren på Ericsson var fantastiska så tror jag inte jag passade så bra i den miljön som jag gör idag. Man var väldigt långt ifrån kunden, få på Ericsson fick se sina kunder.

I restaurangbranschen, menar Ove, är det kortare beslutsvägar.

– Om det är mycket att göra kan vd:n komma ner och hjälpa till att servera. Alla är delaktiga.

Några medarbetare har höjt på ögonbrynen när Ove berättar om sitt okonventionella karriärbyte.

– Det är mest folk i branschen som undrar ”hur kan du ha gjort det?” säger han.

Även mamma har undrat lite.

– Men så länge jag inte knarkar och slår folk på käften så är allt bra.

Ove är säker på att han har hamnat i rätt bransch, även om han har mycket kvar att lära. Om några år, tror han, är han kvar på någon restaurang, men kanske också jobbar med marknadsföring eller dess webbsida. Men han vill inte helt ge upp arbetet på golvet.

Och även om drömmen om en grekisk taverna inte lever kvar vill han fortfarande öppna något eget.

– Något litet ställe där musiken är i centrum, säger Ove. Kanske 25–30 matplatser, lite 60-talsinspirerat. Jag tror jag är född för att ge service.

Martin Schori

[email protected]