Oscarsgalan

Sedan kan man inte låta bli att imponeras av den mäktiga Daniel Day-Lewis, som nu är ensam om att ha vunnit tre statyetter för bästa manliga huvudroll. Jack Nicholson (en av mina stora hjältar) har visserligen vunnit tre också men en var för bästa biroll.

Till detta hör att Day-Lewis bara gjort fem filmer sedan 1998 varav han vunnit Oscar för två och varit nominerad för en.

Sen var galan i sig själv väldigt trevligt arrangerad för 85:e året i rad. En extra bonus var att Jack presenterade priset för bästa film. Ett minus måste ges för hans röda fluga, men jag känner en sådan enorm respekt att till och med jag måste vara lite förlåtande inför denna miss.

Det som är tråkigt med flugan är att den sänder ut en signal till en miljard människor att det är ok att ha röd fluga, vilket det självklart inte är. Lika lite som det är ok att ha slips till smoking.

Det är synd att männen inte på något sätt tar det på lika stort allvar som kvinnorna när det kommer till att se glamorös ut på röda mattan. Man kan ha smokingar från vilket stort modehus som helst men sitter de dåligt så är det inte snyggt vad de än kostar.

Bop Hope ledde prisutdelningen 14 gånger vilket gör honom legendarisk också och han gjorde det varje gång iförd en fulkomligt perfekt frack. Frack var en självklarhet på Oscarsgalan på 1940-, 50- och halva 60-talet sedan började det blandas med smoking vilket hela 60- och 70-talen var mycket elegant, sen spårade det ut på 1980 talet.

Då skulle det börja expanderas vid axlarna och vidden på byxorna. Vilket till slut ledde till att det började användas slips vilket självklart är mycket märkligt.

Det var självklart en njutning att se Seth MacFarlane, en fantastisk kreatör och skapare av Family Guy (för övrigt ett väldigt trevligt samhällskommenterande program). Men åter till den övriga manliga klädseln på galan.

Day-Lewis bevisar inte bara att han talang som skådespelare utan kan även knyta en fluga. Hans kläder satt mycket väl trots schalkragen. En mycket välknuten fluga och en snygg skjorta lyfter vilken smoking som helst. Sen påvisade han i sitt tacktal att han inte är helt humorbefriad heller när han stod och skämtade med Meryl Streep som precis presenterat bästa manliga huvudroll.

Hon har själv varit nominerad 17 gånger så tillsammans med Day-Lewis 5 nomineringar så stod det alltså 22 nomineringar på scen och sex vinster då hon har vunnit tre stycken.

Oscarsgalan är helt fantastisk och tillsammans med Vanity Fairs efterfest så är det antagligen världens mest åtråvärda party. Men jag saknar ändå den klassiska glamour som låg över Bob Hopes era, när Marlon Brando och Cary grant med flera tog emot och delade ut statyetter.

Avslutningsvis en liten episod från en gala på 1970-talet då den mycket elegante David Niven blir avbruten i sitt tal av att det kommer en naken man springandes över scen, det var populärt att streaka på den tiden. Utan att egentligen bryta sin takt så yttrar han följande legendariska mening innan han fortsätter:

”That was almost bound to happen! But isn’t it fascinating to think that probably the only laugh that man will get in his life is by stripping naked and showing of his shortcomings.”