Operans skymfliga klädkod

Jag var på teater för några dagar sedan och då tänkte jag på när var jag på teater sist. Det var väldigt många år sedan. Kanske är det först nu som man har vuxit i sin teaterkostym, men det kändes som om att jag uppskattade det hela mycket mer nu än för alla dessa år sedan. Det kan också ha berott på att jag hade underbart sällskap.

Teaterupplevelsen är en blandning av många ingredienser, fantastiskt från början till slut. Nu var jag på Dramaten som självklart ståtar med en väldigt vacker byggnad med sina salonger och salar. Men pjäsen eller snarare monologen jag såg gick i tornrummet så det blev en väldigt intim och mycket modern föreställning. Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva hette den. Ett mycket intressant stycke som jag varmt kan rekommendera.

Även när man går på teatrar i mer moderna byggnader så är upplevelsen väldigt mycket mer påtaglig än när man är på bio. Och Dramaten slår nog ändå det mesta.

Bara det att man klär upp sig när man går på teater är väldigt trevligt. Det var ett tag sedan man satte på sig en dubbelknäppt kostym för att gå på bio, sist i mitt fall var när American psycho hade premiär.

Tyvärr finns det en viss brist på privata loger med tillhörande salonger så att man i pausen kan ta ett glas med sitt sällskap i en privat miljö.

Om man går in på Operans hemsida så har de en punkt som heter klädsel vilket är uppmuntrande men när man klickar på den så blir man djupt besviken. Där står: ”På Kungliga Operan är det helt valfri klädsel. Vid premiärer är det vanligt att man klär sig lite elegantare. Klä dig så att du känner dig bekväm!”

I själva verket bordet det så: ”På Kungliga Operan är det kavaj som gäller vid vanliga föreställningar. Vid premiär klär man sig i smoking. Det gör att du känner dig bekväm!”

Kläder är också kultur. I vårt land håller kunskapen om hur man klär upp sig, och när man gör det, att fullkomligt dö ut. Framför allt hos den manliga delen av befolkningen. En del av att uppskatta god kultur borde vara att uppskatta god klädsel.

Bara för att jag har börjat uppskatta ett kulturben så behöver man inte förkasta ett annat. Att klä upp sig till en föreställning är också att visa respekt mot skådespelare, regissör, ja alla som har jobbat med föreställningen och inte minst sin omgivning. Dessa vackra miljöer förtjänar lite stil.

Jag har svårt att se Gustav III (Dramatens grundare) anamma det moderna sättet att klä sig till en föreställning. Däremot skulle han nog uppskatta utbudet som är helt fantastiskt och inte bara utbudet av teater utan även som samlingsplats, Dramatens stora marmorsal är en fantastisk plats att ta en drink på innan föreställningen. För att inte tala om Operans fantastiska guldsal.

Så ut och njut av Stockholms kulturutbud, men tänk även på att främja beklädnaskulturen.