Oansvariga politiker i USA

I de senaste två veckornas makrokrönikor har Barack Obamas stimulanspolitik synats. En stor fråga i USA för närvarande är om (och i så fall hur) George W Bush skattelättnader, som löper ut vid årsskiftet, ska förlängas.

Klicka här för att börja prenumerera på Realtid.se:s veckovisa nyhetsbrev Makro

Demokraterna vill inte förlänga skattelättnaderna för de rikaste (utan enbart för låg- och medelinkomsttagare) medan Republikanerna verkar vilja förlänga lättnaderna för samtliga.

I förra veckans alster förklarades det varför skattelättnader inte kan antas stimulera ekonomin och att det, ur stimuleringsperspektiv, inte spelar någon roll om skatterabatten ges till hög-, medel- eller låginkosttagare.

En svensk-amerikan i kommentatorsfältet menade att detta var: ”Rena rappakaljan! Om det inte varit för stimulanspaketet skulle arbetslösheten varit uppe i 12 procent nu. Så visst fungerar den!”, skrev läsaren och fortsatte:

”Om Malcolm stirrade lite mindre i marginella textböcker och istället tog en titt på verkligheten skulle han upptäcka en helt annan verklighet. Att bygga sin analys på libertarianer, teparty-folk och österrikare är inte direkt förtroendeingivande”.

Under förra veckan besökte jag, som delatagare i Timbros Stureakademi, flertalet tankesmedjor och lobbyorganisationer i Washington. Visst besökte vi flertalet högerorganisationer men knappt en enda av dessas företrädare, undantaget två professorer på George Mason University, förordade höjda skatter.

Min personliga åsikt är att USA måste sänka statens utgifter och höja skatteintäkterna, får att nå hållbarhet. Men den kristna vita högern vill rent av slänga ut de republikaner som vågar rösta för skattehöjningar i kongressen.

De ansvariga utredarna för den amerikanska budgetunderskottskommissionen, demokraten Erskine Bowles och republikanen Alan K. Simpson, förordar dock nedskärningar i kombination med just ett borttagande av skatterabatterna.

Utredarna anser att det krävs sådana åtgärder för att ”göra USA starkt på längre sikt”. De påpekar att USA inte kan förbli ”fantastiskt” om landet går i bankrutt, det vill säga samma åsikter som jag framför. Min förhoppning var att republikanerna eller tea-partyrörelsen skulle ta detta steg, men så ser inte ut att bli fallet.

Budgetutredarna vill dock se stora nedskärningar, bland annat i försvarsutgifterna. Militären står för en femtedel av den amerikanska statens budget. Vidare vill de göra ingrepp i det sociala skyddsnätet (social security) som står för ytterligare en femtedel av budgeten. Arbetslöshet, välfärd och ”obligatoriska” (mandatory) utgifter står för ytterligare 16 procent av budgeten.

Utredarna vill även se besparingar inom sjukvården. Medicare och Medicaid står tillsammans för drygt 20 procent av budgeten. Visst låter det drastiskt, men någonstans måste det skäras ned.

Statsapparaten kan även minskas med tio procent fram till 2015 genom att enbart två av tre avgångar ersätts, enligt utredarna. Vidare bör de federala lönerna frysas. Vita huset och kongressen får också känna av åtstramningarna med en budget som minskas med 15 procent.

I syfte att öka ”intäkterna” vill utredarna se en ökning av skatten på bensin med 15 cent (18,4 cent i dag). De slår även ett slag för en större skattereform i syfte att få en bredare skattebas. De vill se tre skattenivåer i kombination med färre möjligheter till avdrag.

Utredarnas förslag utgör basen inför förhandlingarna inom kommissionen som har 1 december som deadline för sitt slutgiltiga förslag.

Under 2010 väntas skatteintäkterna uppgå till 2.200 miljarder dollar medan utgifterna väntas nå upp till 3.500 miljarder. Budgetunderskottet väntas således bli runt 1.300 miljarder dollar, eller knappa 10 procent av BNP, enligt beräkningar av kongressens budgetkontor.

Statsskulden (13.000 miljarder dollar) är snart lika stor som landets BNP (14.000 miljarder dollar). Med nödvändiga reformer är förhoppningen att dra ner statens utgifter till 22 eller 21 procent av BNP (från nuvarande nivå runt 25 procent).

Tanken är att förändringarna ska implementeras under 2012 och att budgetunderskottet ska nå ner under tre procent av BNP från 2014 och framåt. I kombination med att landets BNP växer är förhoppningen att statsskulden minskat till 60 procent av BNP år 2024.

Trots att utredarnas förslag är hårt och drastiskt skulle en inplementering inte innebära en balanserad budget förrän 2037. Ändå har några av kommissionens medlemmar påpekat att de inte kommer att ställa sig bakom förslaget; om inte stora förändringar görs.

När det väl kommer till kritan är det oklart hur stora förändringar landets politiker verkligen vågar rösta igenom. Republikaner som röstar för skattehöjningar riskerar som sagt att mötas med kalla handen av starka gräsrots-organisationer.

De amerikanska budgetproblemen har inte någon quick and easy fix. Att dra ner utgifterna för försvaret till noll (från cirka 700 miljarder dollar) skulle enbart halvera årets budgetunderskott.

Det finns alltså ingen enkel väg att gå för att få den amerikanska budgeten i schack. Det kräver dramatiska åtgärder. Förhoppningsvis inser amerikanska kongresspolitiker detta innan det är för sent. Att ensidigt förorda lägre skatter är inte längre en hållbar modell.

Just nu verkar dock få ledamöter avvika från den kortsikitga jakten på väljarpoäng. (De oansvariga) politikerna spelar därmed ett spel med höga insatser. Frågan är nämligen när räntemarknaden ger USA kalla handen och inte längre är villig att finansiera landets underskott till dagens låga ersättning.

Grekland och Irland har bittert fått erfara hur detta känns. När marknaden väl drar ut ploppen går det snarare på fem till tio minuter, än fem till tio månader eller år.

Hittills har dock USA visat sig vara to big too fail. Istället har amerikanska statspapper setts som ”safe haven”. Men USA:s politiker kan inte förlita sig på att det sentimentet varar för evigt. För det gör det inte. Frågan är bara hur stor den amerikanska statsskulden kan bli innan marknaden reagerar.

Normalt brukar marknaden ”säga till” redan när skulden närmar sig 100 procent av BNP, USA verkar dock kunna köra på längre. Frågan är bara hur långt…