NYPD:s system – bovarnas mardröm

RTCC är ett bra exempel på de nya spaningsmetoder som byggs upp och börjat kopieras i andra polisdistrikt, till exempel LAPD i Los Angeles. LAPD leds för övrigt av William Bratton, som 1994 drog igång RTCC:s föregångare CompStat, som är ett datoriserat system för att presentera brottsstatistik.

Men CompStat var inte bara en teknisk lösning, utan ingick i en omorganisation av polisväsendet, där verksamheten anpassades till brottsligheten, istället för att styras av traditionella kontorsrutiner. CompStat gjorde det möjligt att få en överblick av var och när brotten begicks och anses vara en viktig del av förklaringen till det senaste decenniets minskade brottslighet i New York.

Det nya RTCC-systemet är mer sofistikerat och bygger på kontinuerliga informationsflöden som löpande dokumenterar vad som händer, medan CompStat i början levererade sin brottsstatistik veckovis och senare dagligen. Minst tio av RTCC:s databaser uppdateras i realtid. Systemet bidrog till en lösning i 74 procent av mordutredningarna under 2005.

NYPD har enligt vad Computerworld rapporterar byggt upp systemet runt IBM:s DB2-databassystem med hjälp av IBM:s stora servicedivision. Data har importerats från brottsregister som går tillbaks till 1990 och som fanns lagrade i en uppsjö olika äldre databaser hos 55 olika avdelningar. RTCC har i dag dessutom kopplats samman med CompStat och en mängd publika databaser. Integrationen av de olika databaserna har gjorts med hjälp av programmeringsverktyg från företaget Informatica. Det nya systemets snabbhet är en avgörande fördel. Information som det tidigare tog dagar att få fram finns nu tillgänglig efter några minuter.

RTCC verkar dygnet runt sju dagar i veckan. Personal består av 26 personer och det finns 15 arbetsstationer för analytiker, som har tillgång till ett omfattande databassystem av både interna och externa databaser.

Om polisledningen exempelvis får in en rapport om ett rån mot en affär i Brooklyn uppdateras RTCC snabbt om exakt var och när brottet skedde, samt polis- och vittnesuppgifter om förövarna. I NYPD:s exempel är det en man med smeknamnet ”Shorty” som skjutit en affärsföreståndare och han har en tatuering föreställande liemannen. Vapnet var en silverfärgad pistol. Han flydde tillsammans med en kumpan i en grå bil.

Spanarna/analytikerna kan nu söka igenom alla relevanta samtal till polis- och räddningstjänster och försöka matcha ledtrådar och uppgifter från eventuella vittnen. Brottsplatsen visas på skärmen, inringad på ett detaljerat satellitfoto av modell Google Earth.

Dessa uppgifter kan snabbt kombineras med information om tidigare dömda eller benådade brottslingar som bor i detta område. Man får snabbt fram en lista på personer som stoppats eller bötfällts av polisen i samma område. Nästa steg blir att jämföra med klagomål från butiksägare och personal till polisen mot bestämda individer. Sedan analyseras mönstret bakom rånet. Typ av vapen, antalet förövare, kännetecken och annat. Sökningen kan då utvidgas till uppgifter om rån mot snabbköp i hela staden under exempelvis de senaste två månaderna.

I NYPD’s exempel har man vid det här laget lokaliserat en tidigare straffad som kan knytas till detta slags vapen och som har tatueringen ifråga. Nu letar man i offentliga databaser efter ställen där personen bott eller bor och denna information kopplas till vad man vet om personer som är länkade till honom, exempelvis om de bor på samma adress. Detta leder i bästa fall till att kumpanen lokaliseras och att båda kan gripas.

Det är inte bara de centralt planerade analytikerna på NYPD:s högkvarter som har tillträde till RTCC, utan systemet är designat så att NYPD:s 115 spaningsgrupper kan gå in och söka efter information via webben. Det finns också åtta specialutrustade skåpbilar som kan använda systemet i anslutning till brottsplatsen.

Enligt en uppgift bidrog RTCC till att hjälpa NYPD:s detektiver att lösa 74 procent av mordutredningarna under 2005. Men systemet används inte bara till att utreda brott, utan även till att varna för kriminella mönster och misstänkt beteende.

Hans Sandberg

korrespondent New York

[email protected]