Nya etiketten för mobilen

För snart tio år sedan skrev jag den första etikettsboken om hur man använder sin mobiltelefon med stil.

Nu är det dags för en uppdatering – här i realtid.

Just nu gäller nämligen en helt annat etikett än vad jag kunde etablera på 90-talet.

Då handlade det om: var hänsynsfull, du stör när du talar i mobilen!

I dag gäller tvärtom: du är väl inte en sån som stör den sköter affärerna i mobilen?

I mobilens barndom var folk otroligt förvånade över att människor talade för sig själv, högt och om intima saker på bussen eller tunnelbanan. I dag är det en del av vardagshörseln.

Förr var det faktiskt helt okej att präktigt klaga på den som talade högt i mobilen i postkön. I dag finns inte posten kvar och den som klagar på mobilprat är närmast tvångsmässig i sin ”det måste vara rent på prat i etern-beteende”.

Mobilen är här, vi klarar inte dagishämtningar, ordern från Taiwan eller bokningen till Malaga utan att tala i mobilen i det offentliga rummet. Den som inte har fattat det, får plugga in den nya etiketten: det är helt okej att tala i mobil var som helst och hur som helst. Däremot är det inte comme-il-faut (för att använda en fransk klyscha) att snörpa på mun och klaga. Undantag är förstås biografer, konserter, fikamöten osv när möten i realtid går före.

I Finland gjordes en undersökning om vad människor irriterade sig mest på. Svaret i detta tystlåtna Nokia-land var förstås att det var för mycket prat i mobiltelefonerna. Förklaringen är vetenskaplig. Den mänskliga hjärnan är skapt för att hitta samband, strukturer och fylla ut oklarheter till helheter. När hjärnan då hör bara ena parten i ett samtal – kommer den blixtsnabbt att börja fantisera om vad motparten säger, för att skapa sammanhang, vilket är frustrerande. Det visar sig till och med att människor blir mindre irriterade av samtal när de hör båda parterna, än om bara ena delen av samtalet blir hörbart.

Men evolutionen tycks rätta till det där snabbt och diskret. Nutida hjärnor verkar inte alls lika outvecklade som på 90-talet, man kan säga att de har habituerat till en ny miljö. Nutidens hjärnor klarar av alla offentliga mobil-samtalen på något märkligt sätt, man lägger det på en lägre medvetandenivå. Till glädje och nytta för alla som lever sitt liv genom mobilen.

Mobilen blivit en kroppslig utväxt, man får fantomsmärtor om mobilen är borta och utan mobil i hand känns livet tomt.

Det är till och med så att vanan att ta med mobilen i graven har utvecklats till urban tradition. Det började i Sydafrika och nu har begravningsseden spridit sig till USA och Europa, berättade trendoraklet Martin Raymond i BBC nyligen. Några vill också ha med sig sin laptop i kistan. Syftet är instrumentellt: det händer trots allt att människor är skendöda och skulle man piggna till där i kistan, är det ju behändigt att ha mobilen med sig. Jag tror också att mobilen uppfattas så mycket som en förlängning av kroppen att den självklart måste gå samma väg tillsammans. Därmed anknyter nutida seder till Tutankhamun och grabbarna i Egypten som också plockade med sig massor av prylar i graven för alla eventualiteter.

Frågan är nu bara vilken operatör som har bäst täckning när man ligger där två meter ner i jorden. Det kanske man ska kolla först.

Marika Ehrenkrona