"Nu måste de rödgröna gå i graven"

Samarbetet med Ohly var det största enskilda misstag som en socialdemokratisk ledare har gjort.

Det skriver författaren och journalisten Christer Isaksson i SvD:s Brännpunkt nu på morgonen.

Christer Eriksson, som står bakom böckerna I väntan på Mona Sahlin (2008) och Den nya vän(S)tern (2010), menar att helgens valresultat kan spåras till våren 2008 då ”Mona Sahlin och hennes medarbetare kläckte idén om en rödgrön koalition”.

Han menar att förlusten för Socialdemokraterna har varit förutsägbar sedan Mona Sahlin övertygade sig själv om att Vänsterpartiet var en del av det samarbetet, och att Tage Erlanders ”inte-svar” i valrörelsen 1966, om att unga mäniskor utan bostad bör ställa sig i bostadskö, framstår som en bagatell jämfört med Mona Sahlins misstag.

Han pekar vidare på att många möjliga S-väljare fortfarande anser att Vänsterpartiet inte är moget för regeringen. Anledningen är partiets historia och kommunism men också dess populism och Lars Ohly.

Christer Isaksson menar även att Mona Sahlins beslut har påverkat bedömningen av henne som ledare för det stora partiet – att hon inte kunde se att Lars Ohly var en svag punkt.

Han anser även att Socialdemokraternas fiasko-resultat kan förklaras av att valet 2010 blev en omröstning mer om det rödgröna alternativet än om visioner för framtiden eller alliansens fyra år.

De rödgröna kunde inte dölja samarbetets brister och bräckliga grund. Partiernas kompromisser avslöjades mer som särande och tärande än enade; det gällde kärnkraften, miljön, skolan, skatterna, trupperna i Afghanistan, utrikespolitiken etcetera.

Christer Isaksson tror att de rödgröna partierna förmodligen hade gjort bättre ifrån sig som S, V och MP – på egen hand.

Han skriver i Brännpunkt att Socialdemokraterna måste hitta sin identitet, en ny genuin politisk berättelse och nya verktyg anpassade till en verklighet som sträcker sig fram till 2020.