Niclas Kindvall:

Plötsligt dyker det upp en svensk kille som heter Henok Goitom och nickar in ett mål i Serie A. Och, ja, jag fick kolla en extra gång i DN innan jag kunde stava hans namn till den här krönikan. För jag hade aldrig hört talas om honom.

Samtidigt rapporteras det att Rasmus Lindgren nuförtiden spelar från start i Ajax. Vet inte vem det är heller.

Men jag vet att det finns en hel legion svenska ungdomar ute i Europa och kickar boll. Som blivit scoutade av någon storklubbs ungdomsfotbollsakademi. Bor hos nån gammal tant, tillsammans med en busslast andra lovande fotbollsspelare i de nedre tonåren från hela världen. En blygsam lön, ett playstation och några askar choklad till morsan brukar räcka som lockbete. Och förmodligen blir de bättre fotbollsspelare rent fysiskt. Mycket träning och dessutom med ordentligt utbildade bra tränare.

Det finns ju föregångare; Stefan Schwartz och Pär Zetterberg är två som tog klivet ut i proffsvärlden innan de ens luktat på de allsvenska gräsmattorna. Schwartz kom tillbaka tidigt men hårdheten från Bayern München tog han med sig. Zetterberg har inte kommit tillbaka än, men klarar sig bra ändå…

Andra spelare behöver ett annat upplägg för att nå sin potential. Mikael Nilsson lirade i typ division trettionio tills han egentligen var för gammal för att bli allsvensk. Men allsvensk blev han och inte bara det: Nu är han förbundskaptenskelgris och proffs i Premier League. Inte illa av en kille som för bara några år sedan spelade matcher för nio betalande och sålde bingolotter för att klubben skulle ha råd att betala domaren. (OK, sista meningen är min egen version, sanningshalten kan variera…)

En annan spelare som behövde hitta lugnet och harmonin för att också hitta spelet är Markus Rosenberg. Galjonsfigur för den nya unga framstormande bollgenerationen. Tillsammans med Zlatan förstås. Eller Ibra som de säger i Italien. Fast Zlatan är så stor att han knappt kan sägas vara en del av någon framstormande generation.

Rosenberg
var en ung, lovande spelare med potential i Malmö FF. Men det ville sig inte riktigt. Konkurrensen om forwardsplatserna var stenhård, uppmärksamheten från medierna närgången och lugnet ville inte riktigt infinna sig.

Receptet: En utlåning till Halmstads BK, en klubb med bra organisation, bra spelare, bra träningsmöjligheter, fåtalig publik och på sin höjd en spalt i lokalpressen vid 5-0 seger.

Voilá, en stjärna föddes. En given plats i laget, möjligheten att i lugn och ro få utvecklas det där sista lilla snäppet och framförallt: trygghet och utrymmet att få misslyckas.

Resten är historia, pågående sådan men ändå. Skytteligaseger, landslagsuttagning och ett självförtroende som gör att han kan kräva sin plats bland MFFs stjärnor.

Vissa mår finfint av att kastas rakt ut i hetluften, andra vill hellre träna under korkeken. Alla är olika men allra mest olik är Anders Limpar. Träningslediga dagar sköt han frisparkar med smågrabbarna på Råsunda konstgräs. Så kan man också bli världsstjärna!

Niclas Kindvall