Nervöst i Irland och Portugal

På CDS-marknaden steg priset för att försäkra sig mot att regeringen i Dublin ställer in betalningarna till 5,19 procentenheter, en ny rekordnivå, upp från 4,88 procent i går.

En investering på 10 miljoner euro i femåriga irländska statsobligationer kostar därmed 519 000 euro att säkra.

Standard & Poor’s varnar för att betyget för Irland sänks om notan för att rädda krisbanken Anglo Irish Bank (AIB) överstiger beräknade 35 miljarder euro.

Varningen drog även upp räntegapet mellan Dublin och Berlin till en ny rekordnivå. För tioåriga statsobligationer från de båda länderna hade ränteskillnaden på förmiddagen vuxit till 4,61 procentenheter, vilket är det största räntegapet mellan länderna sedan euron infördes.

Hittills har regeringen i Dublin öronmärkt 25 miljarder euro för att rädda Anglo Irish Bank (AIB). Skulle detta räcka skulle det innebära att Irlands budgetunderskott 2010 rusar upp till 25 procent av bruttonationalprodukten (BNP), vilket kan jämföras med taket som finns i EU:s stabilitetspakt på 3 procent av BNP.

Räntefrossan smittar även av sig på andra huvudstäder i eurozonen – som Aten, Lissabon och Madrid – där regeringarna brottas med stora underskott och budgetproblem. Räntetrycket i Lissabon nådde upp till en ny toppnivå i dag, samtidigt som landets president Aníbal Cavaco Silva ledde ett möte mellan minoritetsregeringen och oppositionen för att försöka medla fram en uppgörelse om budgeten.

Liksom i Irland är det oro för stora underskott som ligger till grund för att marknaden kräver så mycket betalt av Portugals regering.

Räntan på en tioårig portugisisk statsobligation låg i dag på 6,52 procent, vilket kan jämföras med 2,44 procent för motsvarande statspapper från Sverige.

Irland och Portugal har närmat sig ett läge där de kan behöva hjälp utifrån för att finansiera sig, enligt många bedömare. De kan till exempel komma att behöva be om hjälp från eurozonens egna krisfond, EFSF, och/eller Internationella valutafonden (IMF).

EFSF-chefen Klaus Regling har vid upprepade tillfällen sagt att hans huvudspår är att fonden inte ska behöva arrangera nödlån till euroländer. Som garanter för lånen skulle övriga euroländer träda in.

– Fonden ska inte betraktas som en lättillgänglig tillflyktsort. Tillgång till fonden ges bara om det är helt nödvändigt. Medlemsländerna kommer göra allt de kan för att undvika detta, sade han i dag.