Muslimska affärsvärlden en gåta

Dinar Standard, en publikation med inriktning på affärsstrategier, har utsett de 100 starkaste varumärkena i 57 länder där Islam dominerar på det religiösa planet. De tio främsta bolagen är statliga och verkar inom olja och gas. Saudi Arabian Oil Co., National Iranian Oil Company, Petroliam Nasional Bhd. (Malaysia), Kuwait Petroleum Corp. och Iraq National Oil Company leder ligan. Ettan – det saudiarabiska oljebolaget – hade under 2005 mer än dubbelt så mycket intäkter som tvåan: hela 168.200 miljoner dollar.

Den absoluta toppen ger dock en felaktig bild av hela topp-100-listan. 7 av 10 bolag kommer från helt andra sektorer. Några av de snabbast växande företagen utanför energisektorn är Ülker (matproducent från Turkiet), Mobile Telecommunications Company (Kuwait) och Samba Financial Group (Saudiarabien).

Det finns en helt annan sida till det muslimska affärslivet också. Rafi-uddin Shikoh, som grundat Dinar Strandard, ser två starka tendenser. Enligt Shikoh finns det varumärken som kommer från länder med starkt muslimsk befolkning, men inte har något uttalat religiös framtoning. Dessa märken kan vara inhemska eller internationella, berättar han i Brandchannels färska genomgång.

Därtill finns det varumärken som riktar sig specifikt till de behov som existerar hos praktiserande muslimer. Muslim Lifestyle Market är begreppet som Shikoh myntat för dessa. Mat, kläder, resor, semesterorter och media är några av de viktigaste områdena. Shikoh beräknar att de muslimska livsstils-varumärkena har en kundkrets på cirka 500 miljoner människor.

Många av dessa företag bemöts av frågor om huruvida de följer sharia; islamsk lag. Ett investmentbolag kan få stilla kundernas oro när de vill veta om bolaget investerar inom förbjudna områden som alkokol, spel, pornografi – och försäkringar. Bolag som är aktiva inom finansvärlden bygger varumärkets goodwill genom att skicka ut representanter för att prata i moskéer och kommunhus.

Shikoh tycker att dessa nischade livsstilsföretag har stor potential, trots att de av naturen inte kan bli världsomspännande. Det finns ju trots att över en miljard muslimer i världen, så även nischade företag kan bli globala.

Anjul Sharma från brittiska marknadsundersökningsbolaget Synovate poängterar dock att den stora diversifieringen inom den muslimska populationen hindrar varumärkena från att sprida sig över hela spektrat av nationaliteter och inriktningar.

Närmast kommer snabbkonsumerade produkter som läskedrycker och snabbmat. Mecca-Cola är ett bra exempel. En läsk, skapad i Frankrike men med huvudkontoret placerat i Dubai, som konsumenten dricker utan att engegaera sig alltför mycket. Inget religiöst ställningstagande krävs. Även om Shikoh i sin och Alun Williams avhandling Building an Islamic brand: A 21st century challenge lyfter fram en intressant tes. Nämligen att Mecca-Cola i sin marknadsföring positionerar drycken som symbol för ett anti-väst-ställningstagande.

För att kunna konkurrera med sättet västföretagen når ut till en världsomspännande kundkrets behöver de muslimska varumärkena tänka större, menar Shikoh från Dinar Standard. Han menar att Guldländerna är på god väg, i synnerhet Dubai.

Enligt Dinar Standard är Dubaibaserade flyg- och transportbolaget The Emirates Group ett av världens just nu snabbast växande varumärken. De nämner också lika Dubaibaserade Emaar som ett av världens största real estate-bolag. Båda bolagen balanserar Islam och globala intressen i sin framtoning.

Ska Dubai lyckas få väst att anamma de muslimska varumärkena eller kommer Mecca-Cola att finnas i välsorterade matvarubutiker framöver? Kommer västkonsumenters motstånd att minska och ett större utbud av produkter från muslimska länder att finnas tillgängliga framöver?

Det lär framtiden utvisa. Klart är att det finns luriga sätt att marknadsföra sig åt andra hållet också.

Enligt CNET news köper flera muslimska länder tekniska produkter från Israel. De israeliska bolagen kringgår de kulturella och politiska skiljaktigheterna genom att skaffa sig europeiskklingande namn, som en slags front. Alla referenser till Israel tas bort, bolagskontor sätts upp i länder som Italien och England, varifrån också hemsidorna styrs.