Mursi ingen demokrat

I samband rapporteringen från händelseutvecklingen i Egypten finns en del exempel på denna ovarsamhet. Det talas till exempel om att en demokratiskt vald ledare tvingats avgå och detta har av vissa, bland andra Carl Bildt och stora delar av journalistkåren, setts som något mycket allvarligt.

Begrepp som ”revolution” och ”militärkupp” har också flitigt använts i rapporteringen. Man ser med automatik händelseutvecklingen som ett angrepp mot demokratin. Så enkelt är det dock inte.

Att en ung krönikör på Aftonbladet har svårt att skilja på begreppen må vara förståeligt men en luttrad politiker som utrikesminister Carl Bildt borde förstå.

Låt oss granska språkbruket och diskutera några begrepp.

Utan tvekan var det folkliga protester, och inte ett militärt initiativ, som lade grunden till Mubaraks avgång. Men den därefter valde presidenten Mursi höll inte alls vad han lovade, nämligen att bli en ledare för alla egyptier.

Det räcker inte att ett val genomförs för att man skall kunna tala om demokrati. Demokrati kräver så mycket mer. Demokrati kräver en liberal konstitution där principerna för landets sätt att ledas klargörs och där vissa grundläggande mänskliga rättigheter fastslås. Det krävs vidare en ordning där det operativa regeringsarbetet skiljs från lagstiftandet och där domstolsväsendet står oberoende från politikers önskemål och nycker med mera.

Dessa principer mejslades ut redan av Charles-Louis de Secondat Montesquieu på 1700-talet i hans så kallade maktfördelningslära som förklarades i verket ”De l ´Esprit des Lois” (”Om lagarnas anda”) och som har anammats av i stort sett alla parlamentariska demokratier.

En modern och frihetlig demokrati kräver också att viss hänsyn tas till minoriteten det vill säga den del av den lagstiftande församlingen som inte är representerad i den operativa regeringsmakten. Inga av ovanstående kriterier, förutom det rent tekniska valet, uppfylldes i det som skulle bli Mursis och det Muslimska Brödraskapets Egypten. Mursis Egypten blev inte och hade aldrig blivit vad man kallar demokratiskt.

Upplysningsmannen Jean-Jacques Rousseau skrev i sin ”Du Contrat Social” (”Om samhällsfördraget”) att ett lands ledarskap ingår ett slags oskrivet kontrakt med folket och om det kontraktet bryts av ledarskapet är det legitimt att kasta det över ända. Sett med Rousseaus ögon så var det således acceptabelt att Mursi fick gå. Hans avtalsbrott var för grovt.

Redan i november 2012 höjde sig Mursi självsvåldigt över lagen, klev in i sin företrädares skor och pekade på en auktoritär islamistisk framtid för sitt folk, helt i strid med sina löften. Sedan fyllde han administration och institutioner med islamister från det Muslimska Brödraskapet och tvingade igenom en konstitution enligt islamistisk modell.

Det är välkänt att det Muslimska Brödraskapet gjort sociala insatser för landets fattiga, inte minst på landsbygden. Men det är också väl känt att flera av de främsta medlemmarna i det Muslimska Brödraskapet är välmående affärsmän som samarbetar med gamla Mubarakanhängare när det gäller penningtvätt och andra ljusskygga aktiviteter. Det är samma mönster som vi kan se i Iran bland prästerskapet.

Mursi fick hybris och påstod maktfullkomligt att han var utsedd av gud, att ”revolutionen” var inspirerad av gud och skulle leda till ett egyptiskt paradis under sharialagar. De kristna började omedelbart att angripas och många flydde landet. De som inte höll med Mursi etiketterades som ”otrogna”, ”korsfarare” och tillhörande en ”ruttnande elit” utan kontakt med det egyptiska folket.

Men folket valde istället att ånyo resa sig, främst de unga som utgör en majoritet. Vi skall också komma ihåg att Mursi vann valet med 13 röster medan folkrörelsen Tamarod samlade in 22 miljoner skriftliga protester mot Mursi. Det bedöms att 30 miljoner egyptier har gått ut på gatorna för att protestera mot Mursi. Man kan därmed mycket väl säga att generalen Abdul Fatah al-Sisi snarast verkställde folkets beslut för att undvika ett inbördeskrig.

Sanningen är alltså att det var just folkets protester som gjorde Mursis situation ohållbar. Det var helt enkelt en fortsättning på den första folkliga resningen. Någon militärkupp kan man inte säga att det var fråga om. Inte heller en revolution som förutsätter att ett lands institutionella struktur bryts ned och ersätts men något helt nytt. I modern tid kan vi tala om revolutioner i Frankrike 1789, Ryssland 1917, Kina 1911 och 1949 och möjligtvis Cuba 1959.

Interimsregeringen har nu föreslagit att parlamentsval skall hållas inom sex månader efter att en ny författning godkänts i en folkomröstning. Presidentval skall utlysas när den nya lagstiftande församlingen samlats. Den tidigare genomtrumfade islamistiska konstitutionen upphör att gälla.

Sedan tidigare har Adli Mansour utsetts till president. Som vice-president har utsetts den tidigare generaldirektören för atomenergiorganet IAEA och nobelpristagaren Mohamed El Baradei. Till premiärminister föreslås nu ekonomiprofessorn och den tidigare finansministern Hazem el-Beblawi som även godkänts av det salafistiska partiet Al-Nour. Inget tyder på att militären vill ha en militärjunta i spetsen för landets ledning.

Jonna Sima skrev i Aftonbladet 9 juli ett inlägg under rubriken ”Här briserar kvinnohatet”. Sima anger ett antal förhållanden som förklaringar till kvinnoförtrycket, med ett stort antal våldtäkter, i samband med protesterna i Egypten, däribland ”politisk polarisering”, ”rättsväsendets svaga syn på sexualbrott” och ”de starka patriarkala strukturerna i Egypten”.

Vidare skriver Sima ”med samma tydlighet som världssamfundet har kritiserat det odemokratiska avsättandet av Mursi är det nu dags att fördöma att sex tillåts användas som vapen mot de egyptiska kvinnorna”.

Sima drar även den inte särskilt vågade slutsatsen att ”förändringar kommer att ta tid”.

Man bör notera att Sima kunde ha sammanfattat alla sina förklaringar till kvinnoförtrycket med ett ord; islam. Koranen – som ju är islams lag – har inte ändrats på 1.400 år och anses fortfarande gälla enligt bokstaven.

Det är förvånande att våra journalister har så svårt inse att det är islam i sig som är det demokratiska problemet och grundorsaken till kvinnoförtrycket. Islam som ideologi är antidemokratiskt och kvinnoförtryckande. Är det inte rimligt och hög tid att anamma modernismen och att frimodigt ta avstånd från det medeltida och arkaiska?

En intressant iakttagelse är att folkopinionen vänt och att stora delar av media i Egypten nu beskriver det Muslimska Brödraskapet som ”mördare”, ”terrorister” och ”förrädare”. En ”grumlig organisation” som endast eftersträvar makt. De unga, upplysta och progressiva krafterna i Egypten har genomskådat Brödraskapet och lyckats vända media som nu ser organisationen som paria som inte har något som helst med demokrati att göra.

För att sammanfatta; Mursi och hans gynnare, det Muslimska Brödraskapet, vann ett val på helt felaktiga premisser och har visat sig vara odemokratiska och makthungriga. Så vare sig Bildt eller media behöver gråta krokodiltårar för att demokratin angripits. I stället skall de vara glada över att det nu ser ut som den unga, framåtsträvande och upplysta generationen i Egypten kan komma att släppas fram och att i deras världsbild passar inte kvinnoförtryck och arkaiska, medeltida regelsystem in.

De kan således visa sig att den andra folkresningen, som erhöll militärens stöd, inte störtade en begynnande demokrati utan förhoppningsvis lade grunden för just demokrati i en av världens äldsta civilisationer.