Moore till attack mot Goldman Sachs

Goldman Sachs genomförde med hjälp av finansminister Henry ”Hank” Paulson och hans ”Goldman Government” en finansiell statskupp (”financial coup d’etat”) i USA i samband med att bankstödspaketet trumfades igenom efter Lehmans konkurs.

Det hävdar regissören Michael Moore i sin nya dramadokumentär ”In love with capitalism”, som visades för pressen på fredagen och har svensk premiär den 30 oktober. Det återstår att se om den har den effekt på allmänheten som finansminister Anders Borg flaggade för när han i ett Ekofinmöte i september fördömde bankbonusar och i det sammanhanget nämnde att det kommer att uppstå ”social unrest” i takt med att arbetslösheten ökar.

Moore noterar i filmen att Hank Paulson arbetade med just de högriskprodukter som orsakade finanskrisen innan han kallades till Washington. Väl där anlitade han en mängd före detta kollegor till finansdepartementet: ett tiotal före detta Goldman Sachs-anställda visas med porträttbilder och namn, under det att Michael Moore använder termen ”Goldman Government”.

Moore spårar investmentbankens inflytande även längre bak i tiden: Robert Rubin, finansminister under Clintonperioden, kom också från Goldman Sachs och uppges ha varit mannen bakom de bankavregleringar som möjliggjorde för Citigroup att förvärva Travellers och därmed bli världens största bank.

Rubin ställs inte till svars i filmen, men Hank Paulson blir uppsökt på traditionellt Michael Moore-manér på sin nuvarande arbetsplats, Johns Hopkins-universitetet – dock utan någon framgång.

Även Lloyd Blankfein, styrelseordförande i Goldman Sachs, blir uppsökt på bankens huvudkontor på 85 Broad Street för att svara på vart pengarna i krispaketet från hösten 2008 egentligen tog vägen. Även här blir Moore dock, som vanligt, stoppad av dörrvakterna.

Filmens huvudfokus kan dock knappast sägas vara Goldman Sachs, utan kapitalismen i sig och hur skadlig den är, med särskilt fokus på den finanskris som uppstod under filmens produktion. Moore började nämligen med filmen långt före finanskrisens utbrott, och merparten av den är ett angrepp på hur det amerikanska samhället fungerar. Ett par exempel som tas upp är hur dåligt piloter tjänar och hur en korrumperad domare skickade ungdomar i fängelse för att hans affärspartner, fängelseentreprenören, skulle tjäna pengar. Stort utrymme tillägnas även de vräkningar som sker i subprimekrisens fotspår.

Några minuter ägnas åt hur Franklin D. Roosevelt efter kravaller vid GM:s fabrik i Moores hemstad Flint 1936 försökte få igenom ett tillägg till den amerikanska författningen som skulle garantera varje amerikan ett arbete.

Förslaget från den åldrade presidenten gick inte igenom, konstaterar Moore sorgset i slutet av filmen, och uppger att det i Japan och Europa finns den sortens garantier som Roosevelt misslyckades med att driva igenom.

Till eftertexterna, efter att Moore satt upp brottsavspärrningstejp runt New York-börsen och några bankhuvudkontor, spelas en showbandversion (låter som Frank Sinatra) av Internationalen.