Miljonerna flödade utan bokföring

Mångmiljonrullning till närstående och stora brister i bokföringen uppdagades när konkursförvaltaren började granska ytterligare ett bolag med koppling till OS-ryttarinnan Minna Teldes fastighetsaffärer.

Realtids granskning av fastighetsbolagen Herrestorps Ängar och Swelot, med elitryttaren Minna Telde som storägare, har visat på stora förluster för investerarna och inblandning av ekobrottsmisstänkta.

Såväl Nord Fondkommission som det anknutna ombudet CV & Partners bistod med att hämta in pengar till bolagen via låneprodukter som såldes in till privatpersoner mot löften om hög ränta och goda säkerheter. Det är investeringar på mångmiljonbelopp som nu till stora delar ser ut att ha gått förlorade.

Nu visar det sig att samma mönster går igen i ytterligare ett bolag: Nordhaus Development AB som försattes i konkurs sommaren 2018. Innan dess hade mångmiljonbelopp av lånade medel slussats ut till företrädare och närstående under flera års tid.

Löste ekonomiska problem

Nordhaus bildas hösten 2015. Samtidigt ligger elitryttaren Minna Teldes gård i Veberöd ute på Hemnet till försäljning. Gården ägs av hennes far Jan Telde, men tanken har länge varit att Minna ska köpa den – och tillika dressyrverksamheten – av honom.

Nu har båda parter ekonomiska problem. I juli 2015 lämnas en konkursansökan in avseende Jan Teldes bolag Hagahill Ridanläggning och Service AB. Koncernmodern Hagahill Invest AB befinner sig i likvidation sedan i januari.

Men till tidningen Ridsport säger Minna Telde samtidigt att hon håller på att lösa problemen.

– Det har varit ekonomiska problem för mig, det har varit en väldigt väldigt tuff period för mig. Vi håller på att jobba på lösningar, sakta men säkert är det på väg att reda upp sig.

Nu kan Realtid avslöja att en av lösningarna verkar stavas Nordhaus Developement.

Bolaget startas formellt av Peter Lindh i september 2015. Vid den här tiden har Lindh figurerat i pressen med anledning av Ekobrottsmyndighetens razzia mot hans och affärspartnern Lars Guldstrands bolag GKL. EBM vill inte avslöja skälen till husrannsakan. Men det är känt sedan tidigare att åklagare Stig Åström bedriver en utredning kring den så kallade Contender-härvan, där Peter Lindh och Lars Guldstrand varit inblandade.

Via dessa obligationer togs hundratals miljoner kronor in från främst svenska placerare. Pengarna investerades bland annat i gruvtillgångar som senare låg till grund för affärsmannen Johan Ulanders bolag Amarant Mining och Alluvia Mining – men gick också till GKL.

Johan Ulander är vid den här tiden Minna Teldes sambo. Det existerar alltså redan en koppling mellan Lindh, Ulander och Telde när bolaget Nordhaus blir en del av lösningen på dressyrryttarens ekonomiska problem. I oktober 2015 sker en kvittning – Nordhaus säljer in ett löfte om ett projekt till fastighetsbolaget Fastilium som precis kickats ut från börsen – och får drygt 10 miljoner aktier i gengäld vilka bokförs till ett värde om 15 miljoner kronor vilket biffar upp balansräkningen.

Några dagar därefter tar Nordhaus upp ett lån om 1 miljon kronor av Avalon Capital i Schweiz (ett bolag som senare kommer att figurera i Falcon Funds-härvan). Fastilium-aktier fungerar här som säkerhet för lånet.

Samma dag som lånet tas upp förs en halv miljon kronor över till Minna Teldes bolag Ekeslund Holding medan ytterligare 100 000 kronor förs över direkt till Minna Telde. Därpå följer ett antal utbetalningar som beskrivs som ”Lån Johan Ulander” i bokföringen. Pengarna verkar gå till olika personer, inklusive andra närstående.

Även Minnas Teldes fars bolag, konsultbolaget Hagahill Bioenergi, får pengar.

Dessa ”lån” och transaktioner är särskilt anmärkningsvärda mot bakgrund av att Minna Teldes bolag Ekeslund Holding periodvis står som storägare i Nordhaus. 2016 äger Ekeslund Holding 25 av procent av aktierna i Nordhaus.

Falcon Funds-koppling

Men bolagets lånade medel överförs inte bara till Minna Telde och hennes sambo.

Under våren 2017 tar Nordhaus in åtminstone 11 miljoner kronor via ”brygglån” från privatpersoner. Enligt Realtids granskning är Nord Fondkommissions anknutna ombud CV & Partners inblandade i att ordna fram pengarna.

Sannolikt lånas ännu mer pengar upp men eftersom bokföringen upphör sommaren 2017 är det svårt att bedöma hur mycket pengar Nordhaus slutligen kommer över. Några årsredovisningar finns inte trots att bolaget bedrivit verksamhet under tre räkenskapsår.

Med nya pengar i kassan börjar nya utbetalningar göras. I augusti 2017 går 1,4 miljoner till ett estniskt bolag – Bataljen Management. Fakturan är märkt ”konsultkostnader”. Bakom Bataljen står Klas-Göran Karlsson som under den här perioden är styrelseledamot i Nordhaus. Bara några månader senare ska Klas-Göran Karlsson delges misstanke om grovt penningtvättsbrott för sin medverkan i miljardbedrägeriet Falcon Funds.

Nordhaus ordförande Bo Ronander – som också figurerar i Fastiliums, Herrestorps Ängars och Swelots styrelser – säger senare till konkursförvaltaren att Klas-Göran Karlsson aldrig utförde något reellt arbete. Istället handlade överföringen om att ”rädda undan kapital” från Nordhaus.

Ingen bokföring

Det slussas också pengar till schweiziska Trimalchion – som i likhet med Nordhaus har kommit över aktier i Fastilium via kvittningsaffärer. Trimalchion är storägare i både Nordhaus och Fastilium.

Nordhaus ökar nu på sitt innehav i Fastilium genom att ”köpa” aktier av Trimalchion. 6,3 miljoner kronor överförs till Nordhaus största ägare – men några aktier levereras aldrig. Konkursförvaltaren ska senare skriva: ”En mer ingående granskning av Fastilium-affären skulle eventuellt kunna utvisa att utbetalningarna i själva verket är att betrakta som olovlig kapitalanvändning.”

Ytterligare 1,7 miljoner slussas ut i form av ”konsultarvoden” utan att det kan förevisas en enda faktura. 4 miljoner betalas också ut till det närstående bolaget Herrestorps Ängar utan att dessa överföringar bokförs, konstaterar konkursutredningen.

Att Nordhaus inte skötts på ett professionellt sätt – trots att många miljoner lånats in av externa investerare – står klart när bolaget begärs i konkurs sommaren 2018. Det konstateras att några anställda aldrig har funnits i bolaget, att styrelsen inte har varit fulltalig sedan september 2017 och att bolaget inte haft någon revisor sedan september 2015.

Dessutom tycks den huvudsakliga verksamheten i bolaget har varit att ta upp lån och göra transaktioner med företag och personer i den närmaste kretsen. Det produceras aldrig en årsredovisning av bolaget trots att det registreras under 2015 och begärs i konkurs först 2018.

Under hela det sista året förekommer inte någon bokföring – trots att det sker en mängd transaktioner för miljonbelopp under perioden. Att avgöra vad som hänt är svårt, eller till och med omöjligt, för konkursförvaltaren: ”I övrigt kan jag inte avgöra om det skett utbetalningar till närstående dels för att det fattas verifikationsunderlag, dels för att någon bokföring inte ser ut att ha upprättats för delar av den granskade perioden”.

Värdelösa tillgångar

Det enda bolaget har på tillgångssidan vid konkursen är aktier i de närstående bolagen Fastilium, Finfor och Cindrigo. I Finfor är Johan Ulander delägare och Lars Guldstrand och Peter Lindh figurerar i styrelsen. I Cindrigo finns officiellt Lars Guldstrand och Peter Lindh.

Finfor värderas av konkursförvaltaren till noll kronor i samband med Johans Ulanders personliga konkurs 2019. Cindrigo-aktierna går inte att sälja trots upprepade försök.

Värdet på Fastilium är i högsta grad oklart. Bolaget kickades ut från börsen 2015, bland annat på grund av att bolaget inte lyckats tillfredsställa Nasdaq First Norths krav på informationsgivning. Löften om en åternotering har inte uppfyllts, bolaget har ingen omsättning enligt de senaste årsredovisningarna och det tycks inte bedrivas någon verksamhet i bolaget.

Olovlig kapitalanvändning

Av dokument från tingsrätten framgår att konkursförvaltaren Glenn Brorström vid Gulliksson advokatbyrå, kräver tillbaka pengar som gått ut till exempelvis största ägaren Trimalchion, bolaget Rocklime med Peter Lindh i spetsen och estniska Bataljen med Klas-Göran Karlsson vid rodret.

Men av dokumentationen som Realtid tagit del av tycks ansträngningarna ha misslyckats. Glenn Brorström skriver dock i ett mejl att konkursen inte är avslutad och att det därmed är för tidigt att slå fast hur utfallet blir.

Vad som också hänger i luften är frågan vad som hänt med lånen till elitryttaren Minna Telde, hennes dåvarande sambo Johan Ulander och deras bolag. Telde svarar inte på frågan om lånen är återbetalda och Ulander hälsar via sin advokat att han inte är intresserad av att tala med oss om saken.

Glenn Brorström – som också är konkursförvaltare i Johan Ulanders personliga konkurs – vill inte svara på frågan. Han hänvisar till den dokumentation som finns och säger att han inte kan delge oss information utöver den.

Även frågan om eventuella anmälningar till EBM hänger i luften. Eventuella polisanmälningar är något som görs i slutet av en konkurs.

Men i förvaltarberättelsen skriver Glenn Brorström: ”… det föreligger skäl för antagande att olovlig kapitalanvändning förekommit med hänvisning till innehållet i ABL 17 kap. 3 §. Vidare… finns skäl att för antagande att det föreligger brott mot utlåningsförbudet…”.

I Brorströms senaste halvårsberättelse konstaterar han att det som återstår att göra innan konkursen kan slutföras är att försöka få ut något värde av aktierna i Cindrigo och Finfor. Om det blir några pengar är oklart då ”värdet på aktierna är högst osäkert”.

Fotnot: Artikeln bygger på en omfattande dokumentation från konkursutredningar, bolagens egna rapporter och memorandum samt flera domstolstvister. Realtid har sökt Bo Ronander, Klas-Göran Karlsson, Jan Telde, Minna Telde och Johan Ulander. Samtliga har avböjt att svara på frågor.

PER AGERMAN

ANNELIE ÖSTLUND