Michael Olenius

– Det finns två typer av kirurgi; den återbildande, som handlar om att återställa människor efter skador, sjukdomar eller missbildningar till ”the beautiful normal”, och rekonstruktiv kirurgi som handlar om att förbättra något som redan är normalt. Numera håller jag på med det senare eftersom jag har en egen klinik. Och vad jag gör beror på om det är en konsultationsdag då jag bara diskuterar igenom operationer med mina patienter, eller om det är en operationsdag. Jag opererar i princip allt, det är ögonlocksplastik, bröstförstoring, bröstförminskning, pannlyftning, näsor, läppar, bukplastik, fettsugningar.

Är det ett roligt jobb?

– Det är en oerhört stimulerande och en spännande kirurgi. Varje operation är en utmaning.

Vilka operationer är svårast?

– Det är nog att göra en bra ansiktslyftning. Fettsugningar kan också vara svårt, det handlar om att få ett jämt och finns resultat. Näsor är inte heller helt enkelt. Antingen kan man bygga upp näsan med brosk från örat eller nässkjiljeväggen, eller fila ner den.

Hur går en fettsugning till?

– Jag använder ett rör som kan vara mellan 15 och 30 centimeter långt. Sedan sticker jag hål i huden och suger ut fettet.

Hur lång tid tar en operation?

– Ögonlocksplastik kan ta en halvtimme, en ansiktslyftning fyra timmar. Det varierar.

Vilken typ av operationer är populärast?

– Numerärt är det bröstoperationer vilket är en relativt lätt operation. Numera finns det också väldigt bra implantat.

Hur ser den typiska patienten ut?

– Det finns ingen typisk patient. Jag har opererat folk som är över 80 år och under speciella omständigheter, även de som är under 18 år.

Upplever du ditt yrke som konstnärligt?

– Delvis, det är ett hantverk. Det gäller att ha känsla för kurvor och symmetri och det är oerhört viktigt att veta hur man kan behandla vävnaden. Hur mycket man kan sträcka på den till exempel. Det kirurgiska handlaget kan man bara operera sig till. Det handlar om många års övning. En del kirurger lär sig aldrig det.

Stackars de patienter kirurgerna övar sig på. Var det nervöst att göra första snittet?

– Det är klart att jag var nervös, men i början opererar man tillsammans med en erfaren kirurg som bistår med råd och hjälper till om det behövs.

Har du någonsin vägrat operera en person?

– Det händer ofta. Om jag upplever att personen i fråga har för stora förväntningar och inte har en realistisk bild av vad som kan uppnås med operationen, då säger jag nej. Sedan finns det ”operative addicts”, eller folk som lider av dysmorfobi. Det senare är en psykisk sjukdom som gör att människor får en felaktig kroppsuppfattning vilket kan leda till att de hela tiden återvänder för nya ingrepp, men det är oerhört ovanligt.

Har du själv gjort något plastikkirurgiskt ingrepp?

– Jaa, det var tjejerna på kliniken som tyckte att jag borde operera mig under ögonlocken och min fru höll med. Dessutom har jag gjort en liten fettsugning. Det var både nyttigt och intressant att uppleva operationerna som patient och inte som kirurg.