Men hallå, Christer Sandberg ...

Hallå, Christer Sandberg, chefredaktör på Folkbladet i Norrköping, som i en ledare (8/2-2006) förklarar var han som chefredaktör står i frågan kring Muhammed-karikatyrerna. Därefter trycktes de i förminskad version. Varför publicerade du karikatyrerna?

– Jag valde att visa bilderna när jag insåg att många vanliga människor faktiskt inte hade sett dem, och därför inte förstod att några av bilderna faktiskt kunde vara kränkande för muslimer. Vi journalister får ju all information, och att hålla inne med den i det här fallet kändes till slut som ett absurt förmynderi.

Är du inte rädd för konsekvenserna av publiceringen?

– Nej. Reaktionerna har varit få, några positiva, några negativa, och de negativa har lugnat ner sig när de hört mina argument. Det är två små bilder i faksimil, så ingen kan bli utsatt för dem genom att bara öppna tidningen, man måste stanna upp och granska dem.

Var det viktigt för er att vara först i Sverige med publiceringen?

– Vi är ingalunda först i landet med att visa de här bilderna i faksimil, det har många tidningar gjort, till exempel Dagens Nyheter, fast då med en rubrik av typen: ”Därför visar vi inte bilderna”. Det är alltså mest en formuleringsfråga, ärligt talat.

Har du funderat kring tidningens och dina anställdas säkerhet i samband med publiceringen?

– Eventuella hotbilder kan aldrig få styra publiceringen, då har man ju abdikerat som utgivare, då är det ju den som hotar mest som styr nyhetsförmedlingen. Det får aldrig inträffa, då är pressen inte fri.

En muslim liknade publiceringen vid att det var som det var ens barn som hade kränkts. Har du förståelse för den reaktionen?

– Jag förstår att muslimer kan bli kränkta, det är ju precis det min text handlar om.