Marika Ehrenkrona:

Det finns en dag och en natt. Just nu är nätterna extra långa. Men en vacker dag för ett tag sedan talade vi med chefen på handskriftsavdelningen på KB (Kungliga Biblioteket) om lite latinskt klotter i en gammal bok i familjen. Hur kunde det tolkas? Vilken historia fanns bakom? Han var mycket intresserad och tillmötesgående och vi lämnade över vår bok till honom i fast förvissning om att tryggare händer än hans, kunde inte boken vila i.

Tiden gick, dagar, nätter, veckor och månader, men det var inget som gjorde oss misstänksamma till en början, ett gammalt klotter behöver man inte hetsa kring. Det var inget konstigt med det. Vår tillit var total.

Men det fanns en annan sida av saken. Den sidan blev synlig under ett polisförhör i november i år. Det som på dagen var ett kunnigt bokintresse förvandlades nattetid till förslagen kriminalitet. Upptäckten var oundviklig och vi vet nu hur det gick. En natt i början av december skar chefen för handskriftsavdelningen på KB av gasledningen hemma och lägenheten på Surbrunnsgatan i Stockholm sprängdes i luften.

När natten synliggörs i dagsljuset exploderar sanningen.

Ett annat exempel: Det finns en hemsida om det så kallade styckmordet. Hemsidan heter www.mediemordet.com och är ett försvar för de två läkare som åtalades för mordet på Catrine da Costa på 80-talet. Läkarna frikändes, men eftersom andra omständigheter kom fram i rättegångarna, prövade socialstyrelsen deras legitimationer och fann att de inte borde vara kliniskt verksamma som läkare.

Om detta handlar hemsidan, som bygger på Per Lindebergs bok för några år sedan ”Döden är en man” där han underkänner bevisningen och menar att läkarna är vita som snö. Det kanske är så, vad vet jag. Hemsidan är i alla fall fylld med massor av upprop och skrivelser och till synes övertygande argumentationer från den ena professorn efter den andra. Det verkar onekligen – om man ska gå på hemsidans framsida – som om ett oerhört rättsövergrepp har ägt rum. Men, när man sedan klickar vidare på sidan, under webbdesign: Attila Toth (Toth betyder Död på tyska), längst ned på huvudsidan, så kommer man till en serie teckningar som föreställer bland annat följande:

• ”Offerritual” – en kvinna som offras i elden i en ritual där flera män deltar.

• ”Midvinterblot” – en ”skämtteckning” där fyra döda människor (dödskallar) hänger strypta i träd.

• ”Träskmannen” – en bild på en djurliknande man som håller upp en ung död kvinna i händerna. Under teckningen står det ”The creature”.

Fler andra teckningar illustrerar också robotliknande och Frankenstein-inspirerade män som blir starka av att ta något medel eller av att samverka. På en av bilderna ser man en ung, lite bortkommen flicka i händerna på dessa varelser i en skog.

Det är en obehaglig syn att träda ner i den här webb-sidans källare. Jag undrar faktiskt varför dessa teckningar ligger i webb-sidans underlänk.

Under den oskuldsfulla ytan finns uppenbarligen helt andra bilder. Harmlösa skämtteckningar, eller? Det kanske bara är en sjuk lek, eller så vill natten antyda något som dagen inte förmår berätta. Ett nattligt budskap som obevekligt sipprar upp ur källaren.

Jag tänker så här: om man är helt oskyldig och verkligen vill rentvå sig och sedan gör en hemsida om detta, då ”råkar” man inte koppla sidan till en massa teckningar som just i den här kontexten blir kusligt obehagliga. Det är naturligtvis inget bevis för att de är skyldiga, men i vilket fall kan man slå fast att signalerna är dubbelbottnade. Någonstans i detta finns en sanning som en dag exploderar.

Och min klotterbok, hur gick det med den? undrar kanske någon läsare nu. Sprängdes den i bitar, försvann den om natten? Nej, när det hade gått en tid och boken legat på KB lite väl länge, blev vi trots allt oroliga och tog kontakt med biblioteket. Boken lämnades utan omsvep tillbaka till oss med en intressant och kunnig kommentar om klottrets ursprung. Tack KB för det och tack för att dagen trots allt är starkare än natten.

Marika Ehrenkrona