Marika Ehrenkrona:

I år saknades ingen, för första gången på länge. Maria var på plats, Josef har äntligen fått halsen lagad och de tre vise männen stod knäböjda i rätt ordning. Kamelerna stagades hjälpligt upp av björnmossan.

Jesus ligger nu på plats i halmen, fast han inte har fötts än, det sker ju på julafton. Med dagens språkbruk, ”typ julafton”, eftersom det grundats på en alltför optimistisk prognos, Jesus föddes egentligen inte under fjärde kvartalet, utan första kvartalet året därpå. Men det är strängt taget inget att tjafsa om, det har gjorts större felestimeringar i historien än så.

Däremot kan man ifrågasätta om det är så klokt att ta emot gåvorna på julafton. Om jag vore Maria, skulle jag just i år be de tre vise männen att ta en sväng till med kamelerna och komma tillbaka efter några dagar, när gåvoskatten är avskaffad, så slipper man fundera på beskattningen av guldet, myrran och rökelsen.

Nu kanske inte skattefrågan var den viktigaste på Jesus tid, kan någon invända. Fast det var precis vad den var. Anledningen till att Maria och Josef kom till Betlehem var att kejsar Augustus krävde att de skulle skattskriva sig där.

I dag hade socialtjänsten fångat upp den här familjen på ett tidigt stadium. Jesus föddes under ett verkligt dödshot och detta måste ha traumatiserat hans spädbarnstid svårt. Barnavårdscentralen hade identifierat den unga, utsatta familjen på flykt redan vid första besöket. Det var ju uppenbart.

Bostadssituationen var minst sagt svår, att bo i ett stall hade gett förtur till ett korttidsboende eller jourhem. Oklarheten om vem som var far till barnet hade föranlett en faderskapsutredning och DNA-prov till kemisterna i Linköping.

Dessutom skulle socialvårdens öppenvårdsteam ha reagerat över den sociala närmiljön och undersökt vad det var för substanser i preparaten som de utländska männen hade introducerat i familjen. Att männen vid en närmare kontroll visade sig komma från ”österns länder” skulle ha väckt myndigheternas misstänksamhet ytterligare.

Josef tog ett stort ansvar för familjen, det måste man säga. Men han kan inte ha haft det så lätt i sin roll, förstår man i dag. Hur kul är det för en finsnickare att betraktas som plastpappa? Identitetstrauman av den här sorten skapar livskriser och tydliggör behovet av moderna pappagrupper.

Marias situation var tuff på ett annat sätt. Hon fick axla ett stort ansvar för sonens uppfostran och utveckling. Det är ett under att hon inte blev utbränd.

I dag hade sonen fått stödinsatser och efter skolan skulle någon välmenande tjänsteman placerat honom i ”åtgärd” eller på söka-jobb-kurser. Kanske hade han också bedömts ha behov av ”eget boende” med resurstimmar för att få struktur i vardagen.

Jag tar upp det lilla Jesusbarnet från krubban i köksfönstret och konstaterar att det var nog allt bra tur att det inte fanns söka-jobb-kurser på Jesus tid. För då hade vi inte haft någon julafton att längta till. Med eller utan gåvoskatt.

Marika Ehrenkrona