Marika Ehrenkrona:

Det är konstigt att någon i Sverige kan stå på benen i dag, med tanke på den galopperande ohälsan. Tänk hur mycket bättre allt var förr, när vi var ute i naturen och åt stenåldersnötter, istället för att spela Warcraft på datorn eller ligga i soffan med pizzan i ena handen och zapparen i den andra. Larmen får oss att känna oss alltmer usla och slöa.

Men nu är det dags att säga ifrån mot hälso-larms-hetsen.

Hur kommer det sig att det finns människor som bevisligen lever, trots detta totala hälsomörker?

Ja, sanningen är att det inte är så illa ställt som man kan tro med oss. Tack och lov! Alla predikar hur sjuka och dumma vi är, nu ska jag berätta hur friska och förnuftiga vi är. Också! För det är lika sant. Här är siffrorna från socialstyrelsens folkhälsorapport i år:

• Livslängden fortsätter att öka i Sverige. Sedan 1990 har mäns medellivslängd ökat med 3 år och kvinnors med 2 år.

• Sedan 1984 har dessutom spädbarnsdödligheten halverats.

• Det har varit en kraftig nedgång av dödlighet i hjärt- och kärlsjukdomar under de senaste åren. Mellan 1987 och 2002 minskade risken att insjukna i hjärtinfarkt (och andra kranskärlssjukdomar) med ca 23 procent. Och risken att dö minskade ännu mer.

• Svenska män röker minst i hela Europa. Även 15-åriga svenska pojkar röker i mindre omfattning än pojkar i övriga Europa.

• Andelen personer som röker dagligen i Sverige minskar bland män i alla åldrar och bland kvinnor under 45 år.

• Rökningen hos gravida kvinnor har gått ner kraftigt sedan början av 80-talet.

• De flesta i den äldre befolkningen är förhållandevis friska.

• Antalet döda och skadade i arbetsolyckor har gått ned kraftigt sedan 60-talet.

Detta är några av de positiva nyheterna och det finns många, många fler. Varför får vi då bara höra om hur dåliga vi är? Ja, först och främst finns ett sakligt skäl, det är naturligtvis viktigt att vi tydliggör de problemen och att vi har fokus på hur de kan lösas. Hälsan tiger still, som det heter.

Men det finns också de krassa, institutions-drivna hälsolarmen, där syftet är att framställa en sjukdom eller företeelse så eländigt som möjligt för att dra in mer pengar. Glada nyheter om hälsan, är ingen bidrags-hit för sjukvård, politiker, forskare, välgörenhetsorganisationer osv.

Fyra exempel under de senaste månaderna:

1.En kampanj på bussar och affischtavlor i Stockholm skrämde nyligen med cancerhotet. Vi fick veta hur många i bussen som skulle dö i cancer. Hur kul är det? Ja tillräckligt kul för Cancer- och Allergifonden, som ville skrämma sig till mer pengar.

Jag känner flera människor som brukar åka med de där bussarna och som kämpar med sin cancerbehandling. De valde en annan väg till jobbet under den här kampanjen.

Det stämmer att fler får cancerdiagnos i dag, men sanningen är lyckligtvis också att dödligheten samtidigt har minskat. Det är betydligt fler som i dag överlever sin cancer. Drygt hälften av dem som får en cancerdiagnos förväntas leva lika länge som sina jämnåriga. Men det är inget som Cancer- och Allergifonden vill berätta om på bussarna.

2.Sverige har en folkhälsominister som heter Morgan någonting, jag kollade på regeringens hemsida, och där står det att han heter Morgan Johansson. Denne Morgan larmade nyligen om att unga människors självmord ökar och att man måste ta itu med orsakerna: reklamen och elitklasserna.

Sanningen är att självmord generellt har minskat kraftigt sedan 70-talet. Bland unga, där har folkhälso-Morgan rätt – kan man notera en viss ökning bland unga män under de senaste åren, vilket är allvarligt. Varje självmord är ett för mycket. Dock ligger nivån för unga kvinnor i dag under nivån från 1970 och för män ungefär som år 1970. Om vi nu ser tillbaka till 1970 så var det ett år med betydligt mindre reklam i samhället och en höjdpunkt för den svenska jämlikhetsskolan. Morgans analys om orsaker är minst sagt grund. En allvarlig fråga som ungas självmord exploateras cyniskt för att nå politiska syften.

3.Medierna rapporterar alltmer utförligt om mord och dödlig kvinnomisshandel. Det är ett stort och allvarligt problem där nolltolerans måste gälla.

Men har det ökat? Sanningen är att det dödliga våldet (mord, dråp etc) i Sverige har legat på ungefär samma nivå de senaste 30 åren. Varje år dör ca 100 människor av dödligt våld, vilket är 100 för mycket och dubbelt så många som på 50-talet. Men det är ingen ökning i förhållande till 60-70-talen. Den stora ökningen av det dödliga (avsiktliga) våldet inträffade mellan 50-talet och 60-70-talen, därefter har det legat på samma nivå, vilket är allvarligt nog.

Kvinnovåldet, ja, i Sverige dödades 16 kvinnor årligen under 1990-talet av sin man eller exman. Jämfört med 70-talet är det en minskning med 30%. Det är fortfarande för många, det dödliga kvinnovåldet måste ner till noll, men vi behöver inte alla larmrapporter och ständiga, slentrianmässiga påståenden om ”ökningar” hela tiden. Det finns tillräckligt goda skäl att komma tillrätta med problemen ändå.

4.Stenålderskost och 60-tals-dieten

Det har precis kommit en flod av ”paradis-böcker” för hälsan. Ofta går de ut på att alla åt bättre förr. Huvudsaken är att man hoppar tillbaka i tiden och äter som våra betydligt klokare förfäder gjorde, anses det. Stenålderskosten hyllas, och visst, den var fantastisk med mycket nötter, frukt, fisk och kött. Men innan idylliseringen blommar fullt ut kanske vi ska påminna om att livslängden i detta ”paradis” var 25-40 år i snitt för kvinnor och 35-45 för män. Allt hänger inte på hasselnötterna.

Den som inte vill vara fullt lika drastisk, kan ta steget tillbaka till det gyllene 60-talet, som också anses vara en fantastisk tid för kosthållet. Men den boken måste vara skriven av någon som inte levde på 60-talet, eller som har glömt pulversåsen, snackburgarna och lappskojsen. Sanningen om 60-tals-dieten är att vi i dag äter mer grönsaker, rotfrukter, frukt och bär än på 60-70-talen.

Jag menar inte med detta att allt är bra med hälsan i Sverige, tvärtom finns flera allvarliga tendenser, som vi alla känner till. Men inget blir bättre av osakliga larmrapporter och cyniska kampanjer. De skapar mer lidande än de gör nytta.

Marika Ehrenkrona

Källor: ”Folkhälsorapport 2005” (Socialstyrelsen), ”Sjukdomslära” av Leif Svanström 2003 (Studentlitteratur)