Marika Ehrenkrona:

– Män som han ska inte ha makt. Det får bara inte bli han, allt inriktas nu på att förhindra att han ska ta över.

En vårkväll för många år sedan satt jag och samtalade med Odd Engström, en gång vice statsminister i Ingvar Carlssons regering. Jag hade intervjuat honom vid olika tillfällen tidigare och vi hade en öppen och professionell kontakt med ömsesidig respekt.

Valet av partiledare för socialdemokraterna stod på agendan och min fråga var given, en fråga som man säger mest av slentrian och sedan halvlyssnar på ett standardsvar. Jag frågade förstås: Nå, vem blir det?

Det var då som Odd Engström sa det där med män och makt. På sin bygdeteaterspelande värmländska som gav repliken ett säreget eftertryck:

– Väm dä´ bliiir vet en inte, men vi är alla inriktade på att det inte får bli han.

Vem då?

– Göran Persson. Män som Persson ska inte förses med maktens verktyg.

Sen vet vi hur det gick. Det blev han som inte skulle ha makt som tog makten. Odd Engström slutade, blev direktör hos Stenbeck och avled några år senare.

Och det som Odd Engström och många med honom visste för över tio år sedan, vet nu hela svenska folket. Män som Göran Persson ska inte ha makt. Därför att de uppenbart missbrukar den, manipulerar sin omgivning och styr med rädslan, hot, belöningar och nyckfullhet som främsta maktmedel. Det kommer helt enkelt inte ut något vettigt ledarskap med en statsminister som visar upp de mest kända härskarteknikerna.

Det började inte heller särskilt bra. Rätt snart upptäcktes att Sverige hade fått en ”Vingåkers-Machiavelli” för att citera statsvetaren Stig-Björn Ljunggren. En speciell Perssonsk egenhet var att peta medarbetare, motståndare och journalister i magen för att markera sitt överläge. Det funkade inte särskilt bra, folk gillade inte magpetningen eller andra makttrick heller. Det blev krismöte i Rosenbad och alla upptänkliga stylister sattes in för att sminka fram ”den nya mjuka Persson”. Minns ni begreppet ”Mys-Persson”? Det gick över förväntan. Mys-Persson kramade barn inför fotografer, ställde upp i alla pysselprogram i TV, berättade att han tänkte bli präst, ville inte sätta sig i skuld och talade snällt om djur samt att han kanske ändå var vegan ibland.

Fasaden höll ett tag, i alla fall för dem i publiken som inte kom tillräckligt nära för att inse att det bara var manipulativ yta.

Så kom tsunamin och spolade brutalt bort sminket. När sedan den tomma doktorshatten sattes ovanpå det tappade ansiktet, blev manipulationen tydlig även för dem som stod längst bak.

Nu ska det bli intressant för oss i en allt mer häpen publik att se vad de hittar på bakom scenen inför nästa akt. Jag tror att de försöker med tricket ”Mys-Perssons återkomst”. Och jag hoppas att Odd Engström har kvar sin värmländska humor i himlen. För då är jag säker på att han kommer att underhålla med sin parodi på den Perssonska svarstekniken, just den flåsiga inandningen före svaret var han särskilt bra på.

Marika Ehrenkrona

[email protected]