Marchionne avvisade Grimaldis Saab-invit

Sergio Marchionne, vd för Fiat och Chrysler med stjärnstatus i branschen efter att ha lyckats vända Fiat till lönsamhet, gjorde klart att Saabs produktionskapacitet inte behövs i Fiat/Chrysler-koncernen:

– Jag tyckte att jag gjorde relativt klart i mitt tal att det råder överkapacitet i bilbranschen, konstaterade han när frågan kom upp i den paneldiskussion som fördes efter den powerpointpresentation där Marchionne uppmanade till ett mer rationellt agerande i bilbranschen framöver. Branschen präglas sedan många år av överkapacitet på runt 30 av nästan 100 miljoner bilar per år, förklarade han, och citerade Friedrich Nietzsche angående det lidande som är förknippat med nedläggning av saker och ting, såsom bilfabriker:

”Irritation över lidande beror mer på lidandets meningslöshet än på lidandet i sig.”

Följaktligen bör man se till att något gott kommer ur lidandet, menade Marchionne i sitt tal, och påkallade omstruktureringar med flera ödesmättade ordval i stil med ”great industries create destinies instead of going along with the ride, and this is the moment for us to seize the opportunity to restructure”, och ”the car industry has been humming its way into oblivion”, omhuldad av regeringar med dadda-attityder gentemot sina skötebarn.

Intrycket hämmades en smula av att Marchionne läste innantill, men talet betygades av samtliga panelmedlemmar som högst intressant – från Leif Östlings reflexioner kring Marchionnes beskrivning av skillnaden mellan lastbils- och biltillverkare, där de förstnämnda är rationella och de övriga icketänkande modekreatörer utan tanke på avkastning, till Jacob Wallenbergs konstaterande att det var ett klokt tal i största allmänhet.

– Till syvende och sist är det upp till ledningen , sade Wallenberg på moderatorn Ulf Wickboms fråga om vad han tyckte om Marchionnes anförande.

Diskussionen kom först efter en stund in på huruvida Saab skulle kunna förse Fiat eller Chrysler med produktionskapacitet, vilket Marchionne alltså avböjde.

Dessförinnan sade Wickbom halvt på skämt och med skratt som resultat att det kanske var därför som Grimaldi anordnade eftermiddagen – något som att döma av Realtid.se:s rapport från i julas om Grimaldis initiativ inte alls var långsökt och var en bevekelsegrund så god som någon för att bjuda upp italienaren (som delvis är uppvuxen och utbildad i Kanada och talar kanadensisk/amerikansk engelska).

Marchionne återkom under eftermiddagen till sina förslag att skapa en global biljätte av Fiat, Saab och Opel, men sade att det idag var ett passerat kapitel – dels i och med Fiats och Chryslers samgående, dels i och med att Opel inte längre är på banan utan har återbördats till GM.

Vad gäller Spykers eventuella övertagande av Saab förhöll sig Marchionne skeptisk: han har träffat ”Mr Spyker” (vd Victor Muller) i Detroit, men tvivlar på att det är en långsiktig lösning att vara en nischspelare av Saabs typ. Ferrari och Maserati, som ingår i Fiatgruppen, är en helt annan sak med sina under lång tid uppbyggda identiteter som ytterst speciella bilar, menade han.

Men:

– Jag kanske inte förstår Mr Spykers affärstänk, och i så fall ber jag om ursäkt.

På frågor om vad Marchionne tror om Geely och Volvo svarade Marchionne försiktigt positivt, och att han inte vill recensera andras affärer. Att Volvo kommer att få bevara sin svenskhet är sannolikt:

– Något annat vore som om vi skulle presentera Jeep som en italiensk bil, då skulle vi tappa 90 procent av omsättningen där, sade han.

Fiat och Chrysler kompletterar för övrigt varandra på ett helt annat sätt än vad som har varit fallet med GM:s olika märken, enligt Marchionne: såväl geografiskt (Chrysler: USA; Fiat: Europa) som storleksmässigt (Chrysler: från medelstora till stora bilar; Fiat: från små till medelstora) är de varandras komplement och har förutsättningar att vara en av de kvarvarande spelarna på den bilbransch som står inför stora förändringar inom de närmaste åren.

Om Saab ska vara kvar, och om staten ska ha någon roll där i form av exempelvis lånegarant, bör det enligt Marchionne vara av strikt affärsmässiga skäl och för att man ser att det är industriellt vettigt – att bevara industrier på grund av något slags nationellt patos är självmord, sade han med en liknelse från en annan transportmedelssektor:

– Det är som att stå framför ett tåg.