Realtid

Man SKULLE ju ha...

Realtid.se
Uppdaterad: 19 nov. 2015Publicerad: 19 nov. 2015

För någon månad sedan sålde jag en anspråkslös liten rosa pyramid i metall på Bukowskis Moderna.

ANNONS
ANNONS

Mest läst i kategorin

Spela klippet
Trading Direkt

Asmodee sätter spelmarknaden i fokus på börsen

07 feb. 2025

Sin ringa storlek till trots, cirka 12 cm hög, betingade den ett hyggligt pris; 26 000 kr. Så var det inte heller en bordsprydnad vilken som helst utan ett signerat verk av den italienske konstnären Lucio Fontana.

Frågan är bara; SKULLE jag ha väntat med att sälja?

Mina föräldrar som sålde ett betydligt större verk av samma konstnär i mitten av sjuttiotalet SKULLE DEFINITIVT ha väntat längre. Vad jag minns fick de runt 300 000 för den stora vita tavlan med Fontanatypiska perforerade hål i duken. Vinsten var marginell.

För något år sedan auktionerades en betydligt oansenligare Fontana ut i London. Utgångspris: 13 miljoner. Slutpris iddes jag inte ens ta reda på. Lucio Fontana är död sedan många år men hans konst lever uppenbarligen vidare i högönsklig välmåga.

När jag bodde i New York på åttiotalet fanns det många möjligheter till goda fastighetsaffärer. Efter sjuttiotalets nedgång och kriminalitet hade asfalten börjat blomma igen och med det affärerna.

Men hur lät det då? Jo: man BORDE ju köpt ett loft i Tribeca på sextiotalet, eller en lägenhet i West Village. Eller i bubblaren East Village på sjuttiotalet. Om man haft en chans alltså. Nu var det ju för sent, suckades det, det begynnande åttiotalet med Yuppies och Gekko-typer hade satt kulorna i rullning igen och alla bargains var minnen blott. Och vem ville bo i Brooklyn?

Sett i backspegeln SKULLE man förstås ha …

En kollega på tidningen Esquire hade under samma tid fått korn på ett fallfärdigt hyreshus i Art Deco-stil i Miami. Området var up-and-coming sa han och huset var till salu för en spottstyver. Kollegan behövde ytterligare investerare och jag försökte locka in en svensk kompis med många familjemiljoner. Men när vi fick höra att vi skulle behöva slänga ut en massa gamla tanter och farbröder som bodde i huset backade vi ur.

ANNONS

Kollegan köpte senare en bit land på en av The Florida Keys istället, men hade oturen att se sin egendom förvandlas till del av ett naturreservat utan bygglov.

Så HAN SKULLE JU HA… satsat på Miami Deco. (Och vi med. Om det inte hade varit det där med tanterna förstås).

Apropå fastighetsaffärer. Min pappa som drev en designfirma investerade i en takvåning vid Odenplan i början av sjuttiotalet (ungefär då de köpte Fontanan).

Farsan sparade inte på inredningskrutet i den ljusa 350 kvm stora våningen. All inredning var specialritad av slottsarkitekt Axel Kandell och det fanns både en rymlig altan och en balkong i söderläge. Men kronan på verket var ett fantastiskt tornrum med åtta meters takhöjd, stort som en mindre kyrka.

Det fanns en hake; farsan hade en fiende i föreningen, en kärring (hon kallades aldrig något annat) som inte godtog kontoriseringen. Farsan vann till slut en fem år lång rättsprocess men kärringen överklagade och vann i högre instans.

Farsans tålamod var slut och han sålde i frustration och vredesmod. Till ett grovt underpris. Jag tänker inte förnöja eventuella skadeglada läsare med summan.

I retrospektiv SKULLE HAN JU … (behållit och hyrt ut!)

Alltså, kontentan: sälj aldrig om du inte måste, eller vill göra en ännu bättre investering.

ANNONS

Med det sagt: Om ni framöver hör talas om en rosa liten pyramid i metall som klubbas för en miljon eller två, gör mig en tjänst, håll inne med ert: DU SKULLE osv …!

Läs mer från Realtid - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:
Realtid.se
Realtid.se
ANNONS
Jämför courtage

Compricer är Sveriges största jämförelsetjänst för privatekonomi. Klicka här för att jämföra courtage.

Jämför här
ANNONS