”Malmqvist har fel om daytradern”

I en intervju på Realtid.se sa Peter Malmqvist, börsexpert och krönikör på dagstidningen Sydsvenska Dagbladet, att det är oerhört svårt att tjäna pengar på korta affärer. ”Köpa på morgonen och sälja på kvällen är ett chansartat sätt att försöka tjäna pengar på aktier”, menade Malmqvist. (se gårdagens artikel).

Avanzas informationschef Claes Hemberg reagerar på den negativa bilden.

– Malmqvist talar tärnings-teori. Men få handlar aktier i teorin. I verkligheten så gjorde våra 90.000 sparare förra året i snitt +40 procent på börsen. Det är 33 procent bättre än index, säger Claes Hemberg till Realtid.se.

Via statistik från Avanzas handelssystem har Claes Hemberg en god bild av privatpersonerna som handlar med aktier över internet.

– De yrkesmässiga dagshandlarna (Hemberg använder uttrycket dagshandlare istället för daytrader) är ännu längre ifrån tärningsteorin. Snittdagshandlaren arbetar med 1 miljon kronor och gör 20 affärer per dag och lever på det. Sedan finns det en grupp deltids-dagshandlare som varierar i antal och har olika framgång. De agerar mer när börsen är stark och försvinner delvis helt när börsen är svag.

Den strategin gör att även deltidsdaytradern lyckas bättre än snittet menar Hemberg.

– När vi sedan tittar på vanliga privatsparare måste vi utgå ifrån deras eget perpektiv. Sedan bankboken dog i slutet på 90-talet så är många sparare rådvilla. Bankerna har fångat in dem med fonder och aktieobligationer. Men där är avgifterna både 2, 3 och 4 procent per år. Vilket innebär att sparandets äts upp inifrån.

Varpå han påpekar att det inte varit något fel på bankernas vinster.

– Börsen är det klart bästa alternativet för privatpersoner. Avgifterna för direktinvesteringar på börsen är bara 0,1 promille. En aktieportfölj med 10 olika aktier är med högsta sannolikhet det bästa långsiktiga sparandet för alla privatpersoner. Sedan ska snittspararen inte köpa och sälja varje vecka. Det gör de inte heller. Det stora problemet är inte överdriven aktivitet, utan svenskarnas bristande engagemang för sitt sparande, säger Claes Hemberg i sina Gunnar Sträng-hängslen.

Har många daytraders finns det då?

– Som lägst är det cirka 200 som är aktiva. De utgör också kärnan som klarar sig oavsett hur det går på börsen. Och den kärnan verkar växa med cirka 10 procent per år. Sen finns det de som står på kö när börsen går upp, de är mellan 1.000 och 1.500 personer. Och därtill deltidstradern som är mer liknar privatpersoner.

– Den genomsnittlige yrkesverksamma dagshandlaren är 53 år och har en bakgrund som egenföretagare eller ekonom. De yngre i 35-årsåldern har ofta en bakgrund som mäklare, det vet vad de gör och det känns tryggt. 40 procent av alla dagshandare handlar med Ericsson.

En heltidsdaytrader kan i praktiken inte göra mer än femtio affärer om dagen.

– Han behöver göra tio affärer om dagen och ha minst 500.000 kronor för att kunna leva på det.

En dag i mars 2004 var det rekord för antalet affärer – då genomförde privatpersoner 56.000 aktieraffärer i Sverige. Som lägst låg det i juni 2002 då antalet affärer var nere i 8.000 per dag. Nu i oktober är det uppe i cirka 22.000 per dag.

Men visst är Claes Hemberg medveten om att vissa daytraders lever farligare än andra.

– En majoritet av yrkesverksamma dagshandlare handlar med lånade pengar. Det är en viktig del av deras strategi.

Deras dator är ingen självgående maskin utan ett hjälpmedel.

– Jag har aldrig hört talas om någon som låter datorn handla obevakat.

– Vanliga sparare kan lära sig mycket av dagshandlarna. Det är de som har pressat courtaget och krav på bättre nätkapacitet och de har lärt sig att gå ur vid nedgångar. Och de kan spelet på börsen.

Har daytraders i dag ett annat beteende än för fem år sedan?

– Ja, de har bättre teknik i dag. För fem år sedan var det nästan omöjligt att göra femtio affärer om dagen. Och det lägre courtaget i dag gör att de kan tjäna pengar på små uppgångar.

– Jag tror det är helt fel att skrämma spararna med Malmqvist tärnings-teori. Vi som jobbar med sparande måste vara mer pedagogiska. Den som bäst förklarar och stödjer spararna att hantera riskerna kommer antagligen få de mest framgångsrika privatspararna i Sverige och gärna i världen.