EU har brutit stora delar av sitt samarbete med Ryssland efter invasionen av Ukraina. Men inom ett av världens största forskningsprojekt fortsätter ryska och europeiska forskare att arbeta tillsammans. Det handlar om ITER och jakten på kärnfusion.
Därför fortsätter samarbetet mellan ryska och europeiska forskare – trots EU sanktioner
I södra Frankrike byggs en av världens mest avancerade experimentmaskiner. I en enorm ringformad kammare ska forskare skapa och kontrollera plasma – en extremt het gas där elektronerna har skilts från atomkärnorna.
Det är under dessa förhållanden som kärnfusion kan äga rum, samma typ av reaktion som får solen att lysa.
För att få fusionen att fungera måste bränslet, framför allt väteisotoperna deuterium och tritium, hettas upp till omkring 150 miljoner grader. Då bildas plasma, ett extremt hett tillstånd där elektronerna har skilts från atomkärnorna. Med hjälp av enorma magneter ska plasmat hållas på plats utan att komma i kontakt med maskinens väggar.
Kärnfusion har redan åstadkommits i experiment och har till och med gett ett energiöverskott i vissa försök. Men att göra processen till en stabil och praktiskt användbar energikälla är betydligt svårare.
Målet med ITER är att hitta en väg att använda kärnfusion som en ny energikälla – en energikälla som forskarna hoppas ska kunna ge stora mängder energi och betydligt mindre långlivat radioaktivt avfall än dagens kärnkraft.
Läs mer: Från labb till elnät: Nu storsatsar oljegiganterna på fusion. Realtid
Projektet har en lång historia där Ryssland ingår
ITER, som projektet kallas, har sina rötter i 1980-talet, när USA och Sovjetunionen började diskutera ett gemensamt projekt för fusionsenergi.
Ett internationellt avtal undertecknades 2006 och året därpå bildades organisationen. Byggandet i södra Frankrike började 2010.
Efter invasionen av Ukraina har EU stängt av Rysslands deltagande i flera stora forskningsprogram, bland annat Horizon Europe, Horizon 2020 och Euratom. Även den europeiska partikelfysikorganisationen CERN har avslutat Rysslands observatörsstatus och sagt att man inte ska inleda nya samarbeten med Ryssland.
Samtidigt fortsätter kontakterna inom ITER. I juni undertecknade ITER ett samarbetsavtal med det ryska Kurchatov-institutet om bland annat informationsutbyte, forskning och utbildning. I juli besökte Rysslands vetenskapsminister Valerij Falkov anläggningen i Frankrike tillsammans med en större delegation.
Förklaringen till det fortsatta samarbetet står delvis att finna i projektets regler. När ITER skapades byggdes samarbetet för att sträcka sig över flera årtionden. Ett land kan lämna projektet frivilligt, men de övriga medlemmarna kan inte själva besluta att utesluta det.
Ryssland står för omkring 9,1 procent av projektet och bidrar inte bara ekonomiskt. Ryska forskare och ingenjörer levererar också specialiserad teknik.
Läs även: Fusionsboom: 150 miljarder jagar en teknik som aldrig levererat. Dagens PS
Pågående diskussion inom EU
Det finns en diskussion i EU om huruvida Rysslands roll i ITER bör minska.
Flera EU-parlamentariker har frågat om unionen planerar att fasa ut sitt beroende av ryskt deltagande i projektet.
Det handlar inte om att ryska forskare ska utestängas från forskning i allmänhet, utan om att EU inte bör upprätthålla strategiska beroenden av Ryssland inom en teknik som kan få stor betydelse i framtiden.
Samtidigt är ITER byggt på idén att internationellt vetenskapligt samarbete ska kunna leva vid sidan av politiska förändringar. Det är en av anledningarna till att samarbetet med Ryssland har kunnat fortsätta.
Fusionen är fortfarande långt från våra eluttag. Men om forskningen en dag leder fram till en fungerande energikälla blir kunskapen och tekniken bakom den strategiskt viktig. Då blir frågan om Rysslands plats i samarbetet betydligt större än den kan verka i dag.
