Lösningen på insiderproblemet?

– Vi ser mycket allvarligt på det inträffade och väljer därför att direkt vidta åtgärder från vår sida. Det inträffade är oacceptabelt för en medarbetare på Vinge, alldeles oavsett vad brottsutredning och vidare process kommer till för slutsats.

Vinges vd Michael Wigge agerade resolut och avskedade omgående den biträdande jurist som på måndagen anhölls misstänkt för grova insiderbrott.

Beslutet liknar på pricken det som Christer Gardell och Cevian Capital tog sedan en medarbetare dragits in i en liknande utredning 2007.

Hos så väl Vinge som Cevian Capital gäller hårda regler för personalens egna placeringar i aktier och andra värdepapper. I princip är utgångspunkten ett totalförbud för affärer som inte godkänts på förhand.

Principen är vanligt förekommande hos merparten av de seriösa aktörerna kring börsen, oavsett om det gäller rådgivare eller investerare.

Finansbranschen slår därmed affärsmedierna på fingrarna. Ekonomijournalister förbjuds sällan helt från att göra aktieaffärer även om korta vinstaffärer oftast är otillåtna (insiderhandel är givetvis ett brott även för en journalist).

För proffsen kring börsen är avhållsamheten helt logisk. Ju fler och större affärer du är engagerad i desto större är behovet av att slå vakt om det egna förtroendet. En insidermisstanke kan kosta mångmiljonbelopp i förlorade intäkter eller uppdrag.

Egenhandel på gränsen till insiderzonen drabbar också tredje man på aktiemarknaden.

Handelsförbudet för den egna personalen är därför sunt och stämmer också väl överens med den hederskodex som säger att kunden eller investeraren alltid ska komma i första rummet.

Arbetar du med transaktionsrådgivning på någon av de större corpavdelningarna eller affärsjuristbyråerna har du dessutom både en god grundlön och ofta chans till en rejäl bonus. Det borde räcka mer än väl för den enskilda medarbetaren.

Många av branschens aktörer har som konstaterats ett bra regelverk på området. Problemet är istället att det finns stora luckor i kontrollen av om reglerna faktiskt efterlevs. I en global värld är det lätt att dölja privata aktieaffärer från en arbetsgivares nyfikna ögon.

Det enskilda företaget kan i praktiken inte göra så mycket mer än att inskärpa vikten av att reglerna följs och försöka skapa en god internkultur.

Men eftersom stora delar av branschen, och de anställda som skrivit på anställningsavtalen, redan gått med på principen att egenhandel inte får förekomma kunde det hela tas ett steg längre.

Bankerna har redan idag ett omfattande regelverk att följa för att undvika saker som pengatvätt, terrorfinansiering och mutbetalningar till politiker.

Skulle detta kunna utökas att även gälla personer som hanterar insiderinformation?

Skulle branschen gå med på att det inte obemärkt går att öppna en depå i Schweiz utan att den lokala banken är tvungen att underrätta arbetsgivaren eller Finansinspektionen på hemmaplan?

Frågeställningen är drastisk men känns inte långsökt.

Ekobrottsmyndighetens tidigare generaldirektör Rolf Holmquist väckte idén om ett utökat handelsförbud, inklusive sanktioner, sedan han granskat problemen med Ekobrottsmyndighetens insiderjakt i våras.

Han pekade just på gapet mellan anställningsvillkor och marknadsmissbrukslagens intentioner att stävja brott.

Givetvis skulle inte nya krav på bankerna att screena potentiella insiders i finansbranschen täppa igen alla luckor men det skulle bli svårare att gå bakom ryggen på arbetsgivaren.

Flera exempel visar som bekant att enskilda inte drar sig från att göra affärer i eget namn trots förbudsskrivningarna i anställningsavtalen.

Skulle lika många lockas att gå över gränsen om frukten inte hängde lika lågt?

Vad tycker du själv? Är det ett rättmätigt pris att betala att bli portad från aktiemarknaden om man arbetar med M&A-rådgivning?

Hör av dig så fortsätter vi diskussionen.