Livet efter Svensk Handel

En lista som varnar företagare för bedragare, kan det vara något? Det är i alla fall affärsidén i ett stort antal företag i Sverige – varav många själva skulle platsa på sin egen lista.

En person har etablerat sig som det trovärdiga alternativet – Dick Malmlund på Svensk Handel. Många skojarbolag har ifrågasätt och utmanat honom med alternativa tjänster som gränsar till beskydd. De flesta tar betalt både av dem de varnar för och av dem de varnar.

Det har Dick Malmlund undvikit och det har med tiden stärkt hans auktoritet i rollen som expert i tidningar och tv-soffor.

Tills nu. För ett år sedan sade han upp sitt avtal med Svensk Handel, och nyårsafton var sista dagen. Nu har branschorganisationen inte längre ensamrätt på hans dräpande kommentarer om fakturaskojare och fulsälj.

– Vi har hållit på i 20 år. Någon gång måste man avveckla, säger han till Realtid.se.

Nu ska han ägna sig på heltid åt verksamheten i det egna bolaget, där mer än bara teleskojare finns: Dick Malmlund ansvarar för personskydd
åt ett tiotal av Sveriges rikaste familjer, och för säkerheten i flera fastighetsbolag. Han är därtill säkerhetschef för butikerna i kedjorna Rusta och Indiska, och ett stort antal redaktioner lyssnar på hans råd.

Det här har hela tiden tagit merparten av hans tid – även om han lovat att utåt vara Svensk Handels ansikte till hundra procent, dygnet runt. Nu är det slut med det. Därmed tappar han en tredjedel av omsättningen på sex miljoner kronor om året.

Svensk Handels Varningslista finns dock kvar, men administreras av Varningsinfo i Sverige AB. Detta är ett bolag som ägs av Lars-Johan Jarnheimer men har Dick Malmlund i styrelsen och i verksamheten. Medan Svensk Handel enbart ger råd åt sina 13.000 medlemmar kan övriga 800.000 företagare i landet nu se fram emot att få ta del av Dick Malmlunds korståg mot bedragarna.

Larmen från uppmärksamma företagare strömmar in både till Svensk Handel och till Varningsinfo. För Dick Malmlund är fördelen nu att inte vara beroende av intresseorganisationen, och därmed inte längre nöja sig med att företräda en bransch.

– Nu får jag möjlighet att aktivera mig på bredare front, säger han.

Varningsinfo har ett gratis journummer och ger enklare råd utan kostnad, men försöker förstås ta betalt också: genom en sms-tjänst, genom abonnemang på rättshjälp – och med en ”spärrlista” där 400 bluffkonton finns med.

20.000 kronor om året kostar det att hindra utbetalningar till någon av dessa tvivelaktiga mottagare.

– Jag kan garantera att ingen som betalat för tjänsten sparat in mindre än tre gånger det beloppet. Så utbrett är fusket, säger Malmlund om blufflistan.

Trots alla goda råd uppskattar Dick Malmlund att bedragarna årligen lurar till sig 1,2 miljarder kronor från företagare i Sverige.

Dick Malmlund har hela tiden själv suttit i styrelsen för Varningsinfo, men äger inte företaget. Det gör Lars-Johan Jarnheimer, tidigare vd för Tele2 – som själva anlitat många av de telefonsäljare som listan varnat för genom åren.

Dick Malmlunds samarbete med Lars-Johan Jarnheimer går tillbaka till Malmlunds tid som säkerhetschef på H&M. Jarnheimer var den som vid denna tid kläckte och genomförde konceptet Galne Gunnar, som byggde på parallellimport av varumärkesskyddade varor. Det satte den så kallade Silouette-domen i EU-domstolen dock stopp för.

Dick Malmlunds förslag att Lars-Johan Jarnheimer skulle ställa sig bakom en varningslista för skojare visade sig hålla bättre.

Nu har han nya idéer att pröva.

– Det kommer snart nya projekt för att jaga tjuvar och banditer. Jag ser effektivare system för att snärja fler. Det är min morot i tillvaron. De ska få det lite jobbigare.

Du utgår från att alla litar på dig?

– Jag har varit med sedan 1975. Många har hunnit syna mina kort. Förtroendet har jag byggt upp under lång och trogen tjänst utan enkla lösningar.

En enda gång har han blivit stämd av de företag han varnat för, men det gick aldrig till domstol. Dick Malmlunds slutsats av denna sin historik är klar.

– Det visar att jag har haft torrt på fötterna. Däremot har skojarna stämt varandra, så visst har de metoder för att gå till domstol.

Har det hänt att du gått för hårt fram?

– Gränsen mellan oseriös och seriös telefonförsäljning är helt utraderad. Det gör att det blir svårt att varna.

– Om Eniro får hundra klagomål på en månad är det något som är fel i deras verksamhet. Då kan man säga att ”vi är i grunden ett seriöst företag, men en säljare har gått för långt”. Det spelar ingen roll – då är det ändå ett företag man ska varna för.

– Om många kunder är missnöjda och har klagomål så är det något leverantören måste rätta till – även om man är stor och seriös. Så jag tycker inte att vi dragit åt tumskruvarna för hårt.

– Däremot finns det de som använder någon annans identitet, exempelvis företag som sagt att de varit från Eniro. Vi har varnat för dem. Då har Eniro bett oss förtydliga att det inte handlar om Eniro, och det har vi gjort.