Lehmans styrelse sågas

Det skriver Financial Times.

– Det här var inte den starkaste styrelsen för ett företag av den här storleken, i termer av ålder och folks som har ”en tå i vattnet”, säger en källa på hög nivå till FT.

– Lehmans styrelsen skulle ha försvarat aktieägarnas intressen och ifrågasatt vd:s agerande. Styrelsen skulle inte ha tillåtit Fuld att vadslå om bolån med hela banken som insats.

Nio av Lehmans externa styrelseledamöter visade sig ha gått i pension.

I bankens så kallade ”finans- och riskkommitté” satt teaterproducenten Rober Berlind som suttit i styrelsen i 23 år, och Marsha Johnson Evans som tidigare varit chef för Röda Korset i USA och flickscouterna.

Jerry Grundhofer var den enda externa styrelseledamoten i Lehman som nyligen varit bankchef, men han för sin del satt inte i någon underkommitté.

De Lehmananställda grubblar nu över varför inte styrelsen pushade Lehmans vd Dick Fuld att sälja banken och minska dess riskexponering, innan kraschen blev ett faktum. Det fanns enligt FT intresserade köpare.

Andra anser enligt FT att styrelsen borde ha gått emot Fulds taktik när han inledde ett ”offentligt krig” mot investerare som blankade Lehman-aktien.

– Jag bedömer att vi hade alternativ då Lehman-aktien fortfarande stod i 40 dollar, men det fanns en grundläggande förnekelse, säger en Lehman-bankir enligt FT.

– Vi fortsatte att driva på det här kriget mot blankarna. Vi var arga på marknaden, när vi skulle ha tänkt över var vi borde göra.

Merrill Lynchs vd John Thain valde en annan väg, och sålde Merrill till Bank of America innan Merrill blev marknadens nästa ”slagpåse”.

Nu kanske Morgan Stanleys vd John Mack och Goldman Sachs vd Lloyd Blankfein tillsammans med sina styrelser står inför samma situation.

På Merrill Lynch har halva styrelsen omfattande finansiell bakgrund, och sparkade tidigare vd:n Stanley O’Neal och anställde Thain som ersättare sedan Merrill överraskades av kreditkrisen förra hösten.

Thain som inte hade några hindrande tidigare anknytningar, beslutade sig snabbt för att skära bort ruttna tillgångar och säkra en serie kapitaltillskott.

I juli sålde han obligationer för drygt 200 miljarder kronor, vilket var bara 22 procent av nominellt värde.

En del tyckte då enligt FT att han gav bort hela butiken. Men det agerandet för att kraftigt minska risken, gjorde troligen Merrill aptitligare för Bank of America, och tillät en prisförhandling som kan verka generös jämför med vilken affär Lehman än lyckas få ihop för att sälja sin verksamhet.

– Thain hade inget att förlora. Han hade inget ”institutionellt minne”, säger en bankir till FT.

– Jag tror att han såg det hela framför sig.