"Lapidus knarkbossar finns bara i fantasin"

Idag har långfilmen Snabba Cash premiär på svenska biografer. Liksom i Jens Lapidus romanförlaga spelar den serbiske knarkbossen Radovan en central roll. Från sin upphöjda position i en exklusiv bostad med antikviteter och välutrustad bokhylla lever den jämfört med underhuggarna kultiverade Radovan ett flott liv utan att någonsin få blod på sina fingrar, alltmedan han medelst skickligt maktspel och ett sofistikerat skräckvälde drar i de trådar som håller ihop huvudstadens narkotikamarknad. Han löper liksom seriefiguren Krösus Sork föga risk att åka dit: hejdukarna, fixaresorkarna, gör såväl grovjobbet som tar straffen.

Verkligheten är en annan: den typ av knarkbossar som Radovan representerar existerar inte i Sverige, enligt 63-årige Torsten Källander, utredningsansvarig enhetschef på Länskriminalens narkotikarotel i Stockholm och sedan 1984 verksam i arbetet mot narkotikabrottsligheten.

Detta berättar Källander när Realtid.se ringer honom för att fråga vilka verklighetens motsvarigheter till Radovan är.

– De som handlar med narkotika lever inte särskilt flott. Pengarna som kommer in skickas till familjerna i hemländerna, och inte heller där verkar det som att det är fråga om något lyxliv, även om vi inte vet exakt vart pengarna går.

Livsstilen i Stockholms narkotikakretsar är olika för olika etniciteter, förklarar han:

– Hur de bor och vistas här varierar litegrann beroende på varifrån i världen de kommer: Sydamerika, Gambia eller Polen eller vad det är.

Han börjar redogöra för grupperna i tur och ordning.

– Vi på roteln har jobbat en hel del med västafrikaner, främst gambianer. De bodde i hyresrätter här i Sverige. En del är här på falska premisser, med falska pass alltså. De bor tillfälligt här, väldigt enkelt och spartanskt, och sen skickar de pengarna de tjänar på narkotikaförsäljning till sitt hemland. Pengar skickar de via Western Union, och det finns även privatpersoner som ombesörjer penningförsändelser.

Källander fortsätter att berätta om nästa grupp, den som representeras av chilenaren Jorge i Snabba Cash:

– Sydamerikanerna bor här och är socialt etablerade, har familj och jobbar, ofta i byggbranschen. De jobbar och sliter och är riktigt energiska (i byggbranschen), och så säljer de även narkotika: de är mottagare, och säljer 10 gram och 30 och 50 gram och lite sådär.

Men jugoslaviska narkotikabrottslingar: är Radovan inte representativ för deras toppskikt?

– Nej, inte det heller. Vi har haft flera montenegriner, där har det funnits några med familjer i Sverige och några som är här tillfälligtvis med falska pass. De tar emot narkotikan och säljer ut den i lite större portioner till sådana som säljer på gatan.

Källander drar sig till minnes ett nu aktuellt fall:

– I ett av våra ärenden hade vi i och för sig en leverantör som bodde i Köpenhamn. Han var från Montenegro men bodde i Danmark sedan ett halvt års ålder, och hade en kontakt i Stockholm. Via honom fick han kontakt med andra här. Han organiserade leveranserna via Danmark, där han bodde och var gift med en danska och hade barn. Han var socialt etablerad och höll på i musikbranschen, var manager och arrangör av konserter med jugoslaviska artister.

– Det stod inte på papperet, men han var delägare i ett nyöppnat kafé i Köpenhamn. Jag vet ju inte om han levde flott, men det är honom jag associerar till närmast när jag tänker på Radovan, säger Källander.

– I det här ärendet begärde vi honom gripen av danskarna, och han kom hit och åtalades i tingsrätten men frikändes. I hovrätten dömdes han i sin frånvaro till tio års fängelse. Domen överklagades till Högsta Domstolen som har återremitterat till hovrätten, och nu ska det tas upp i hovrätten i februari. Problemet är att killen är i Montenegro, som vi inte har något utlämningsavtal med.

Behövs det inte mycket pengar för att betala exempelvis stora lastbilslaster med kokain som kommer in i landet ? Det måste i så fall finnas stora kontantsummor därute.

– Jo, det är klart att det är mycket pengar i omlopp, men stora lastbilar som kommer in med kokain är det inte. Det kommer ofta gömt i något lönnfack i en vanlig personbil.

Men de här stora kontanterna, går inte det hand i hand med flott livsstil?

– Nej, det har vi inte sett. Vart pengarna tar vägen vet vi inte, men de skickas alltså hem till hemländerna.

Stämmer schablonbilden att knarkhandlare använder tusenlappar?

– Nej, det är femhundralappar som gäller.

Hur många grupperingar som handlar med kokain finns det i Stockholm? I Snabba Cash tycks det vara ett fåtal aktörer som alla smålangare är kopplade till. Är det så?

– Nej, så är det inte. Det är ett stort mörkertal, och fråga om många små isolerade celler, inte bara en handfull ligor.

Däremot, förklarar Källander, händer då och då att dessa celler tar hjälp av varandra när de exempelvis har ebb i kassan och väntar på en stor leverans som måste betalas. Då, när cellerna tar kontakt med varandra, händer det att information läcker ut till polisen, som kan agera.

– Det är så vi kommer på dem, genom spaning när de kontaktar varandra. Det är fråga om avlyssning och yttre spaning.

Yttre spaning, förklarar Källander, innebär att skugga folk, medan inre spaning består av att slå i olika slags register.

Sysslar eventuella narkotikagrupperingar även med sådant som cigarettsmuggling, indrivning och svarta garderober?

– Det gjorde de i Snabba Cash ja, säger Torsten Källander och skrattar vid minnet: han har läst boken och har beställt biobiljetter till en visning i helgen.

– Det kan väl förekomma, visst kan det göra det. Cigarettsmuggling härstammar ju från Dragan ”Jokso” Joksovic och Milan Sevo.

Namnen hör till två kända gamla jugoslaviska brottslingar, varav den ena, Jokso, mördades 1998 i en uppgörelse i Stockholm.

Källander förklarar dock att dagens situation är annorlunda än på Joksos och Sevos tid:

– De jugoslaver som är aktuella nu har vi ingen sådan information om. Vad gäller dagens cigarettsmuggling tror jag det är mycket från Östeuropa, alltså Estland, Lettland och Litauen och från det hållet. Dem tar tullen oftast, dem befattar inte vi på narkotikaroteln oss med.

Finns det över huvud taget någon juggemaffia i Stockholm av idag?

– Svårt att säga, det beror på vad man menar med maffia. Jag skulle kunna tänka mig att det då och då är lite maffiatendenser när det gäller prostitution och den biten, och i restaurangbranschen. De vi på narkotikaroteln jobbar med har inte några maffiafasoner, men det är klart, det beror ju på vad man menar. Visst kan hot och liknande förekomma.

Men summa summarum stämmer alltså inte den bild av narkotikabrottsligheten Jens Lapidus förmedlar i Snabba Cash så väl överens med din?

– Nja, illustrationen av vad som händer på gatuplanet är nog bra, säger Källander, som började på roteln som yttre spanare, bland annat eftersom han drogs till spänningen som ligger i att skugga folk.

Nu för tiden jobbar Källander dock med förhör och utredningar av den grova narkotikabrottsligheten – till skillnad från Lapidus, som av Realtid.se:s genomgång att döma främst tycks företräda personer som anklagas för att ha gjort sig skyldiga till mindre brott, så kallat småbus.

Lapidus skildring av toppskiktet tycker Källander är mindre trovärdig.

– Han har väl kryddat lite.

Har ni haft något med varandra att göra?

– Någon gång har han kanske varit här, men vi här på min enhet jobbar ju bara med den organiserade grova brottsligheten, och i de sammanhangen har våra vägar inte mötts.

Realtid.se sökte Jens Lapidus på hans mobiltelefon för en kommentar till Källanders uppfattning av Radovan som mindre verklighetsförankrad på torsdagen, dagen efter den av Lapidus bevistade kändisgalapremiären. Förra gången, när Realtid.se gick igenom advokatens rättsfall (mest en räcka småbrott, åtminstone enligt det stickprov som gjordes, vilket i så fall skulle förklara Källanders uppfattning av att gatu- men inte toppnivån kändes autentisk), avböjde Lapidus av tidsskäl att kommentera.

Hej, jag har en fråga apropå Snabba Cash, hinner du med det?

– Nej, jag är i Norge, vilket innebär att min arbetsgivare blir sur på mig om jag använder mobilen.

På fredagen diskuterade före detta narkotikamissbrukaren och numera -rehabiliteraren Philip Kahm och Erik von Essen på Stockholmspolisens krogsektion Snabba Cashs autenticitet i radioprogrammet P1 Morgon. Båda intygade att bilden var ganska sann, men radiodiskussionen handlade om livet kring Stureplan och krog-/drogscenen – inte om eventuella knarkbossars existens.