"Låna såddföretagen en miljard"

Riksbanken vill inte låna ut pengar direkt till företagen som i USA, utan går hellre omvägen via storbankerna – som ser till att skära emellan.

– Bankerna är bäst på att utöva riskkontroll, säger Lars Frisell, biträdande avdelningschef för Riksbankens avdelning för finansiell stabilitet.

Men finanskrisen har redan tvingat Riksbanken att börja kompromissa med den principen.

– Nu har vi ändrat våra säkerhetsnivåer något. Det är en flytande skala hur långt riksbanken kan ändra säkerhetskraven. Just nu är det svårt att se vad nästa steg skulle bli. Vi skulle behöva starka signaler i så fall. Skulle det krisa så går det inte att utesluta att vi skulle sänka säkerhetskraven ytterligare.

Riksbanken skulle möjligen kunna låna ut pengar också till små och nya företag – utan att ändra i lagen.

– Genom företagshypotek kanske. Vi tar inteckning i företagets verksamhet som säkerhet, säger Lars Frisell.

I dag slipper Riksbanken kreditkontrollen.

– Med företagshypotek skulle vi bli tvungna att börja värdera företagens verksamhet, konstaterar Lars Frisell.

Det vore dock ett stort steg att ta och fortfarande skulle Riksbanken gå omvägen via bankerna.

– Om vi skulle ta företagshypotek som säkerhet, så skulle vi fortfarande gå genom bankerna, som vi gör nu. För att vi ska ge lån direkt till ett institut som inte står under Finansinspektionens tillsyn måste det vara penningpolitiskt motiverat, vilket är ett annat sorts krav. Då är det naturligare att staten direkt gör sådana insatser.

Och visst kan staten låna ut pengar för att hjälpa företagen utan att gå genom Riksbanken.

Teknikbrostiftelsernas efterträdare Innovationsbron, ett aktiebolag under näringsdepartementet, har fått 1,8 miljarder kronor för tio år.

Det är inte första gången. En halv miljard lånades ut mellan 1974 och 1995 genom Styrelsen för teknisk utveckling, STU.

Lars Birger Larsson var med och bestämde vilka som fick pengarna. Han tycker att Innovationsbron är för långt från näringslivet.

– De är fokuserade på det som kommer upp i forskarvärlden och högskoleväsendet. Jag tror sådana här verksamheter måste ha en bredd. Staten måste satsa på sådana som varit ute i näringslivet och lärt sig den hårda vägen. Det ökar också säkerheten i lånen.

Statliga Vinnova finansierar också forskningprojekt. Almis regionala riskkapitalbolag lånar ut statliga pengar till dem som hittar lika mycket själv, men är alltför utspridda enligt Lars Birger Larsson. STU var en central myndighet.

Pär Hedberg, vd för inkubatorn Stockholm Innovation & Growth som får en del av sina pengar från statliga Innovationsbron men också från Stockholms stad, KTH, Ericsson och ABB, är ganska nöjd med statens insatser.

– Det har blivit en fantastisk förbättring jämfört med 2002 då staten monterade ner såddverksamheten. Då fanns inga pengar alls.

Stockholm Innovation & Growth, Sting, investerar upp till fyra miljoner kronor i tidiga skeden från fonden Sting Capital som förvaltar 90 miljoner kronor.

– I dag är problemet inte att hitta de första miljonerna, säger Pär Hedberg och pekar istället på ”dödens dal”.

– Nu har problemet flyttat sig till när man ska ta in nästa fem, tio miljoner. Där finns det väldigt få finansiärer i dag. Finansieringsgapet, vallgraven, rör sig.

Hans Otterling, riskkapitalist hos Northzone Ventures, vill att Pär Hedberg ska höja ambitionerna.

– Det behövs en elitinkubator. Jag tror att Sting skulle klara den rollen, säger han.

Det tror inte Lars Birger Larsson.

– Sting är väldigt lokala. De gör ett jättebra jobb i Stockholm, men jag tror att de i hög utsträckning plockar sina projekt från högskolevärlden, säger Lars Birger Larsson.

Sting hämtar 35 procent av projekten från högskolorna.

– Högskolornas roll i sammanhanget är att generera kunskap och lära ut den. Högskolorna är sällan fokuserade på affärer och ska med rätta inte ha en sådan roll, säger Lars Birger Larsson.

Att som Vinnova finansiera forskningsprojekt är inte heller rätt väg.

– Forskarna jobbar med att kartlägga kunskap. Innovatören har att ta tag i marknad och affärsmöjligheter.

Lars Birger Larsson tycker inte heller att riskkapitalbolagen tillgodoser behovet av såddfinansiering.

– De jobbar med ägarandelar och tar igen sina pengar genom att sälja sin andel vidare. Inget fel med det men staten har råd att vara generös.

Lars Birger Larsson har räknat ut att staten tjänade på STU, trots att bara varannat lån betalades tillbaka.

– Jag har visat att såddfinansiering lönar sig för både staten och samhället. Jag är övertygad om att en liknande satsning nu skulle ge motsvarande resultat, säger han till Elektroniktidningen.

I boken ”Såddfinansiering – en kraftig vinstgenerator för stat och samhälle” redovisar han hur han räknat.

Lars Birger Larsson föreslår att staten ska skapa en fond med en miljard kronor, pengar som staten redan ska ha fått in genom STU, och med ett inflöde av 100 miljoner kronor om året, motsvarande ett par procent av de årliga fem miljarder som STU indirekt genererar åt staten varje år.

Fonden, som ska finansiera innovationer från ny unik teknik, skulle alltså redan vara betald genom STU.

I själva verket är det väl bara en liten del av samhällsnyttan som går att härleda direkt till STU?

– Ja, men om man ska komma igång med företag från ny teknik är det fundamentalt att visa att affärsidén håller. Där hade STU en viktig roll, säger Lars Birger Larsson.

Realtid.se har skrivit om hur det gått för den privata inkubatorn Iqube att tjäna pengar på finansiering i tidiga skeden. Inte jämförbart, anser Lars Birger Larsson.

– Jag tror att Iqube har en väldigt svag teknikfaktor i projekten.

Kan andra privata investerare tillgodose behovet?

– Riskkapbolagen klagar ofta på att statens aktivitet i tidiga skeden är liten. Det måste fram fler idéer. Riskkapitalbolagen vågar inte gå in i de tidiga faserna.

Marie Reinius, färsk vd på Svenska Riskkapitalföreningen, är inne på samma linje. Hon ser att riskkapitalbolagen i dag hellre investerar i redan etablerade bolag.

Men hon ser ett annat alternativ än statliga lån.

– AP-fonderna får bara allokera som mest fem procent i onoterade bolag, förutom Sjätte AP-fonden. Den gränsen tycker vi borde höjas. När värdet på andra investeringar sjunker på börsen växer ju andelen som investerats i riskkapital. Det blir mindre pengar kvar till entreprenörerna.

Sjätte AP-fonden får investera mer och har avsatt 48 miljoner kronor i ett tiotal portföljbolag under nya affärsområdet Nätverksinvesteringar – bland tillsammans med just Iqube.

Om entreprenörerna ändå inte får sina pengar så behöver det inte betyda att det är dags att ge upp.

– Vi har ju exempel på entreprenörer som klarat sin tillväxt och etablering utan statlig inblandning, säger Lars Birger Larsson.

– Börje Ramsbro som drev igång System 3R som är sålt till Schweiz nu. Östen Skalleberg som är kvar som företagsledare och ägare i Skalltek som gör kabelhanteringsmaskiner. Leif Lundblad som sålde sitt Interinnovation och startade nya projekt. Det var toppen av entreprenörskapet här i landet på 1980-talet.