"Konkurs kan vara bra"

1. Vad är din kommentar på tingsrättens beslut igår?

Mikael Kubu:

– Hur tingsrätten skulle besluta såvitt avsåg SAABs rekonstruktionsansökan nummer två var i högsta grad ovisst även för oss som sysslar med detta dagligen. Visserligen beslutar domstolar rent generellt om rekonstruktion på relativt allmänt hållna rekonstruktionsansökningar. Frågan prövas därefter mer noggrant vid första borgenärssammanträdet då den preliminära rekonstruktionsplanen läggs fram och borgenärerna får tillfälle att yttra sig. En inledd rekonstruktion som sedan avbryts vid första borgenärssammanträdet (inom tre veckor) för dock med sig att staten får stå för lönegaranti två gånger, dvs. dels i rekonstruktionen och därefter vid en efterföljande konkurs. Min uppfattning är att trenden senaste åren gått mot att tingsrätter i allt större utsträckning ställer större krav på ansökan, vilket är bra då tilltron till institutet företagsrekonstruktion ökar. I några rekonstruktioner som jag hanterat har tingsrätten begärt komplettering av ansökan såvitt avser hur syftet med rekonstruktionen skulle uppnås. SAAB hör dock inte till normalrekonstruktionen. Att samma bolag inom loppet av två år ånyo ansöker om företagsrekonstruktion är mycket ovanligt. Då räcker det uppenbarligen inte med en allmänt hållen ansökan. Tingsrätten har gjort en noggrann analys och bl.a. konstaterat att SAAB inte på ett trovärdigt sätt lyckats visa hur finansieringen av den fortsatta verksamheten skall ske. Med facit i hand borde således SAAB på ett betydlig mer detaljerat sätt angivit hur finansieringen skulle ske så att produktionen kunde komma igång samt vid vilken tidpunkt nödvändiga tillstånd från myndigheterna i Kina beräknade erhållas.

Lars-Henrik Andersson:

– Tingsrättens beslut var något oväntat. Av två skäl. För det första har tingsrätterna hittills haft som princip att hellre fria än fälla om sökanden sagt sig ha en finansiering som är nära. Normalt sett ligger den första reella prövningen vid det första borgenärssammanträdet inom tre veckor från rekonstruktionsbeslutet. Tingsrätten har uppenbarligen ansett att man haft tillräckligt underlag för att göra bedömningen att den finansiella rekonstruktionsplaneringen varit tillräcklig trovärdig. Något som är sällsynt. För det andra finns förstås ett starkt tryck på vilken tingsrätt som helst att medverka till att rädda bolaget in i det sista. Att man fattade ett beslut i strid med detta tyder på en stark integritet från tingsrättens sida.

Per Nilsson:

– Rätt beslut av modiga domare som visade sig ha den integritet som krävs.

Lars Wenne:

– Enligt lagen om företagsrekonstruktion skall en av rätten utsedd rekonstruktör undersöka om den verksamhet som gäldenären bedriver kan fortsättas helt eller delvis och i så fall hur detta kan ske samt om det finns förutsättningar för gäldenären att träffa en ekonomisk uppgörelse med sina borgenärer. I det aktuella fallet bedrivs ingen rörelse. Upplägget kan därför ses som dels ett moratorium (betalningsanstånd) med betalning av skulder, dels en möjlighet att för de anställda i bolaget få lönegaranti för anställdas upparbetade ej utbetalda löner samt lön under åtminstone en månad från dagen för rekonstruktion. Då brister det i ett annat krav för rekonstruktion att en rekonstruktör skall verka för att borgenärernas intresse inte åsidosätts. Utgår lönegaranti – ingen verksamhet bedrivs som kan generera intäkter – riskerar staten att få utge lönegaranti under rekonstruktion samt senare under en efterföljande konkurs. Statens intressen som borgenär kan således åsidosättas genom förfarandet. Beslutet var förväntat ur lagstiftarens tankar om rekonstruktion. En tredje fråga som inte är ointressant är (den har väckts i pressen och kanske inte är relevant eller sann) att en ekonomisk uppgörelse med borgenärer, som lagen föreskriver, är ackord. Företrädare för bolaget har uppgett (då enligt pressen) att alla fordringsägare skall få fullt betalt. Då är det inte företagsrekonstruktion som skall sökas utan betalningsanstånd.

Magnus Lindblom:

– Min uppfattning är att det är ett bra och riktigt beslut. Lagen är inte till för att skapa ett rådrum. Det är uppenbart att den tidigare genomförda rekonstruktionen ej kan anses ha varit framgångsrik med anledning av att bolagets finansiella problem fortfarande kvarstår. Vidare framstår det som att det är oklart hur likviditetskrisen i bolaget skall lösas. Förutsättningarna att rekonstruera verksamheten idag framstår inte, vilket även tingsrätten konstaterat i sitt beslut, som bättre nu än de var för två år sedan. Jag är dock positivt överraskad över att tingsrätten trots allt vågade fatta detta beslut där trycket på rätten naturligtvis är enormt. Saab kommer sannolikt att överklaga beslutet, men jag tror att Saab har små möjligheter att beviljas prövningstillstånd så att frågan kan tas upp av hovrätten.

2. Oavsett beslutet, skulle du ha förordrat rekonstruktion eller konkurs?

Mikael Kubu:

– Att rekonstruera SAAB:s verksamhet vid en konkurs är sannolikt ganska svårt. Konkursförvaltaren disponerar inte över varumärket ”SAAB”. Vidare torde det vara viss teknik som förvaltaren saknar möjlighet att överlåta. Det kan även konstateras att fabrikslokalen sålts. Det finns således en påtaglig risk att en konkurs resulterar i att verksamheten till stora delar läggs ned.

Lars-Henrik Andersson:

– Det beror på hur nära en finansiering SAAB varit i realiteten. En trovärdig finansiering ska täcka finansiellt behov under rekonstruktionen, framtida rörelsekapital och ackordslikviden.. Om det var så hade det varit att föredra för de flesta av de inblandade. Eftersom jag inte har insyn i om det var nära på riktigt eller om det bara varit ett sätt att skjuta på slutet kan jag inte heller döma i den frågan.

– Om beslutet överklagas måste SAAB nu bli mer konkret i att visa upp en trovärdig finansiering. Om så inte kan ske är konkurs det näst bästa alternativet. De anställda får sina löner, om det finns livskraft i verksamheten kommer en köpare att fortsätta driva verksamheten. Förlorarna på en konkurs är förmodligen ägarna och oprioriterade borgenärer (i första hand leverantörer). Ägarna tappar möjligheten att aktierna någon gång i framtiden skulle kunna få ett värde. Det är svårt att göra en bedömning om tillgångarnas värde sålda i en konkurs jämfört med en försäljning under rekonstruktion. Det är dock troligt att de har ett lägre värde i en konkurssituation.

Per Nilsson:

– Förutsättningarna för en lyckad rekonstruktion verkar inte finnas. Det bedrivs inte någon verksamhet och det eventuella kapitaltillskott som kanske kommer på grund av avtalen med de kinesiska företagen räcker inte till. Dessutom har det redan visat sig att det inte ens fanns några förutsättningar för den förra rekonstruktionen att lyckas.

– Vid en konkurs kan delar av företaget som är friska säljas till någon som kan börja driva den verksamheten från början utan en stor ryggsäck och rekonstruktion således ske genom en konkurs.

Lars Wenne:

– Som läget blivit tror jag att en konkurs snabbare löser alla involverades funderingar om bilfabrikens framtid. Ett förfarande i vilket tänkbara intressenter kan köpa upp och ut verksamheten gynnar nog samtliga oavsett om det är stat, kommun, leverantörer, anställda m fl.

Magnus Lindblom:

– Möjligheterna att behålla kompetensen i bolaget är större vid en rekonstruktion än en konkurs. Risken är stor att bolagets största tillgång i form av personalens kompetens försvinner vid en konkurs och att kärnan i bolaget styckas upp. Vidare ger en rekonstruktion leverantörerna en viss möjlighet att få betalt för sina fordringar. Möjligheterna till utdelning i en konkurs för leverantö-rerna är sannolikt väldigt små. Saab har för närvarande ingen produktion och således ingenting att rekonstruera. Vidare är Saabs förtroendekapital sannolikt förbrukat och bolaget saknar pengar för att inleda en rekonstruktion.

– Bolagets produktion har stått stilla i drygt fem månader och bolaget redovisar förluster på ett par miljarder för det första halvåret 2011. Saab har såsom tidigare redovisats för närvarande ingen produktion och således ingenting att rekonstruera. Vidare saknar bolaget finansiering av verksamheten. Bolaget har inte klart med någon finansiering av verksamheten och vi vet ej heller hur länge det kan dröja innan finansieringsfrågan är löst. Blir beslutet utsträckt i tid finns risk att personalen går miste om möjligheten att fullt ut få ut sina lönefordringar. En konkurs får enorma konsekvenser för regionen. Frågan är dock hur starkt varumärket SAAB är efter alla turer som varit de senaste åren. Vidare är frågan hur stort tålamod personalen har.

3. Har regeringen agerat korrekt i frågan?

Mikael Kubu:

– Om regeringen agerat korrekt i frågan är snarast en politisk fråga huruvida staten skall stödja affärsverksamhet som går dåligt. Min uppfattning är att så inte bör ske samtidigt kan konstateras att det finns exempel på utländska bilföretag som erhållit stödpaket i sina länder, vilket snedvridit konkurrensen.

Per Nilsson:

– Ja det tycker jag. Det vore dåligt att upprepa misstagen från varvskrisen på 70-talet.

Lars Wenne:

– Vad regeringen gjort eller inte gjort kan jag inte kommentera. Det är nog viktigt att samhället inte går in i verksamheter och på något sätt ger ett företag bidrag som inte annat företag fått eller önskar. Nu kan däremot en viss styrd näringspolitik öppna för en fortsättning av en verksamhet om det finns förutsättningar för den. Men det är viktigt att inte bidrag eller annan hjälp snedvrider en konkurrens eller upprätthåller en verksamhet som det inte finns marknad för.

Magnus Lindblom:

– Det kan jag inte bedöma. Jag kan däremot konstatera att regeringen varit väldigt passiv under hela förfarandet.

4. Utifrån din erfarenhet, vad vore det bästa för SAAB i nuläget och hur ser du på SAABs framtidutsikter?

Mikael Kubu:

– SAAB:s möjlighet att undvika en konkurs synes helt beroende av ett snabbt godkännande från kinesiska myndigheter innebärandes att Pang Da och Youngman kan tillskjuta nödvändigt kapital. Detta gäller oavsett om hovrätten ändrar tingsrättens beslut eller ej. När det gäller den processuella biten kan konstateras att ett överklagande kräver prövningstillstånd. Rent teoretiskt kan SAAB i och för sig komplettera ansökan och inge en ny ansökan till Vänersborgs tingsrätt. Det skall dock mycket till för att tingsrätten skall fatta ett nytt beslut och bevilja rekonstruktion.

Lars-Henrik Andersson:

– I nuläget är nog det bästa ett snabbt konkursbeslut och att en konkursförvaltare gör en snabb analys och därefter får till stånd en ordnad och strukturerad försäljningsprocess. En sådan process måste föregås av en förhandling med ägare till egendom med separationsrätt och borgenärer med pant i särskild egendom där förvaltaren övertygar de inblandade om att helheten har ett högre värde än delarna om så är fallet.

Per Nilsson:

– Att någon med tillräckligt mycket kapital köper inkråmet från en konkursförvaltare. Då kanske det finns en framtid för SAAB-bilar trots allt.

Lars Wenne:

– Jag tror att en konkurs kan vara bra med ett upplägg genom vilket eventuella intressenter ges möjlighet att från ny utgångspunkt köpa vad som går att köpa och att alla gamla avtal av vad slag de vara må lämnas. Det är ingen ryggsäck man tar över i konkurs och då menar jag att man tar över ofördelaktiga avtal eller liknande utan det blir i så fall nya förutsättningar för en verksamhet en intressent tror på. Möjligen försvinner varumärket men den som är intresserad kommer nog att veta att en SAAB är en SAAB även om den heter något annat liksom Chrysler skall heta Lancia.

Magnus Lindblom:

– I nuläget ser jag tyvärr inte något annat alternativ än konkurs. Bolagets styrelse bör själva ansöka om bolagets försättande i konkurs för att påskynda utbetalningen av den statliga lönegarantin i annat fall kan personalen få vänta på lönerna i ytterligare fyra till sex veckor. Om detta skulle innebära slutet för den svenska fordonstillverkaren är dock svårt att ha någon uppfattning om, men risken att bolaget styckas upp och att produktionen inte blir kvar i Sverige är naturligtvis överhängande.